Välkommen till vassarnas land

mars 26, 2012 i Gädda

Mina svarta vadarskor såg ut som svävande moonboots när de sakta gick upp och ner. Vattenfärgen var en aningen klar, en  mindre aningen grumlig. En ganska perfekt gädd-kombo med andra ord.

Den inte helt uppväxta vassen i grön/beige färg gjorde det möjligt att vada och kasta utan problem. Kasten sveptes längs vassen. Den oviktade flashflugan rörde sig förföriskt i vattenmassan. Simmandes utan vetskap om vad som iakttog den underifrån. När som helst kunde ”Skärgårns krokodil” kliva upp för att inhalera flugan. Flugan kunde i huggsekvensen se ut att vara skapad av endast luft.

Tuggad fluga.

Eftermiddagen var kommen. Det mulna locket på himmelen stängde porten för den riktiga våren att träda fram. Västvinden svalkade skönt på mina händer, som för dagen ej pryddes av vantar. Nakna och saltspruckna händer – tydligt vårtecken.
Från ingenstans skimrade det till i grön och guldig nyans. Flugan försvann in i gäddans gap. Tunga skakningar och lite tryckande. Säkert gälgrepp. Avkrokning och två kilos gäddan simmade tillbaka till sitta rätta element. 
Vilka fiskar. Fascinerande predatorer. Arga och otroligt skräckinjagande till utseendet. Möjligheten att bli stora, riktigt stora.
Fiskar vidare. 
Den är en underbar känsla att vada, kasta långa kast med stor flashig streamer. Känna spöets djupa aktion jobba. Låta den gula fluglinan falla ner lätt i min gråa Orvis korg, fastsatt runt midjan. 
Linan landar med en nätt ”duns” efter varje indragning av flugan. En sådan duns som skapas när coatingen möter linkorgens hårdplast. 
Njuter av stunden. Njuter av enkelheten. Njuter av huggen. Vilken eftermiddag! 
Avslutar en och en halv timmes fiske med att plocka eftermiddagens tredje gädda. Spöet satt fastkilat under armen och flugan strippades in med båda händerna, turbofarten var ett faktum. 
Gäddans hugg var mäktigt när det viktlösa i andra änden från ingenstans tog tvärstopp. Sätter kroken med ett strip. 
Låter gäddan göra sin grej innan jag slutligen låter spöet falla ner i handen. Fighten fortsätter samtidigt som spötoppen gungar mot den mulna himmelen. En fin tre kilos bit kan landas någon minut senare. 
Vinden och det kalla vattnet som grumlats upp under fighten, kyler ner mina armar när de är nersänkta under vattnet samtidigt som gäddan släpps. En mörkgrön ubåt simmar lugnt därifrån.
Går tillbaka mot bilen med blodiga händer. . . . . Några röda droppar faller mot gammal förmultnad bambu-färgad vass vilandes i strandkanten. . . . . En underbar eftermiddag med stämning och frivolter av hjärtat var över.
Tack för idag gäddorna och skärgårn.
/ John Kärki