Tre pass i silvrets tecken

april 22, 2012 i Havsöring

Hej!

Tänkte summera ihop veckan som gått. Lade lite extra tid på checka läget med öringarna i skärgården. . . . . Öringarna svarade med hårda hugg, akrobatik och ett vackert silverskimmer i håven!

Fel känsla, landad fisk och nya flugor
En kylig och klar morgon mötte mig när jag med fiskesugna händer knöt på första flugan för morgonen, en vit WB med rubber legz. Mer info om morgonen hittar ni i mitt tidigare inlägg.   

Femtiofem centimeter öring får gå tillbaka.

Snöblandat regn, en elak vind och skärgårdsrally
Hip-hop musiken i bilen dunkade tungt samtidigt som vindrutetorkarna jobbade hårt. Regnet bombade bilen. Några enstaka snöigt slaskiga flingor tog sig friheten att fästa sig på den genomskinliga framrutan. Kobben satt bredvid mig med nöjd blick denna morgon. Vi båda zippade på en kopp kaffe från macken, ”B3 kaffe deluxe”!

En större vik skulle fiskas av metodiskt var tanken. Nordost vinden öste in. Men vi fiskade på ruskigt fokuserat i samma takt som vitskummande vågor dansade i oväder-gudens tecken.

Efter någon halvtimmes fiske suger det tag tungt i mina grejer. För tungt och segt för öring. Upp kommer en finare gädda av modell fem kilo ungefär. Den krokar av sig själv lätt vid flytringen. Otroligt vacker, ett skimmer av grönt och guld lös upp hela vattnet.

Inget händer på ett par timmar. Vid tolv-tiden bestämmer vi oss för att testa en större udde med storsten och en tyngre ström orsakad av nordost vinden. Det är nu allt händer.

B3 grisen flyr förföriskt i vattnet. Det pangar på i grejerna. Det är rovgiriga hugg. Det är fart. Det är havsöring! Under en fyrtio minuters fiske lyckas jag landa fyra öringar, blanka men små sprall på mått runt fyrtio centimeter ungefär. Vilket fiske! Trots att de är små är det otroligt roligt!

Kobben som inte lyckats komma åt stimmet tar sitt järnpsyke och kliver rakt ut i vinden. Dunkar några kast, smack! Så har även en blanking slukat hans fluga. Den här gången levererade B3 bonker.

Vi avbryter fisket på platsen kort därefter och beger oss mot nya vatten. Men resten av dagen händer tyvärr inte mycket. Kobben har dock ett tungt hugg utanför ett stenrös.
I bilen på väg hem konstateras det med glädjande miner att vi inte har klagat någonting på vädret under dagen. Regnet, snön och vinden höll oss i sitt grepp från tidig morgon till kväll!

Vi avslutar kvällen med några goda och kylda öl hemma hos mig. Livskvalité.
Öringsnacket gick på högvarv. Samtliga lösningar om vart havsöringen står under olika förhållanden löstes. . . . .

Sydväst och avslappnat fiske i solen
Efter att ha sovit några timmar är vi på bena igen, om än riktigt sega och träningsvärken i kroppen hade satt sig ordentligt.
Denna morgon är även Johan med. Vi driftar av en större sträcka med ringarna. Det är mulet tak på himmelen. Som senare skulle visa sig spricka upp och låta solen skina!
Någon enstaka kontakt, stora lintrassel (Johan) men en i övrigt bra känsla infinner sig i kroppen.

Jag får denna morgon bevittna en en grym sak i vår vackra skärgård.
Råkar drifta ut en aningen långt. Så har ungefär sex till tio meters djup under mig. Ser i den klara vattenmassan hur en strömming ”singlar” fram – död trodde jag.

Hela strömmingen lyser av vitt blänk. Ser nästan ut som en aura. Försöker fånga upp den. Men då börjar den fly, i skadad stil. Tappar bort den med blicken i det vågiga vattnet.
Spanar runt stirrigt i jakt på blänket. Får syn på den igen en spölängd ifrån mig. Nu flyr den i hög hastighet. Nästan surfandes på vågorna. Jag paddlar mot den. Tänkte kolla in den och ta en bild eller något.
Paddlar på i det mulna vårvädret. Strömmingen ökar farten och hela kroppen vibrerade på den likt en fluga med tratt framtill.
Jäklar va den flyr tänkte jag. Från ingenstans ser jag hur vattnet bakom strömmingen bryts av en svag virvel. Snabbt därefter synar jag en öring.
Hela ryggen glider upp ovanför ytan. Så prickig och vacker. Sitter nu endast en spölängd ifrån föreställningen  ”Den sluge öringen vs strömmingen”.

Jag är helt paff när jag ser vad som är på gång att hända. Öringen jagar strömmingen lojt men otroligt fokuserat. Allt sker ytligt. Hela tiden med öringens rygg brytandes i vågtopparna. När strömmingen inte orkar simma mer och gör en kort paus. Vräker sig öringen över den och slukar den hel.
Min blick och hela mitt fiskesinne är paralyserat, men lyckas i all hast flippa ut min fluga precis framför öringen. Men den kollar inte ens åt flugans håll, simmar kort därefter ner mot djupet igen troligtvis väldigt nöjd över en god matbit. . . .

Vi byter ställe efter att ha nött i området någon timme till. Sätter oss på en klippa och bara solar och kollar på alla fiskebåtar som glider runt och pepprar varenda vik och öppna strand. Solen lyser på oss och allt känns härligt.

Span. Bild lånad från Kobben

Halvdagen avslutas med att jag lyckas plocka en påblänkare på någonstans strax under sextio centimeter. Den högg på i obehaglig hastighet. Den fortfarande hemliga flugan fortsätter leverera.
Man blir alltid lika överraskad över hur brutal en öring verkligen är. Fighten var av det bättre slaget och vattnet flög till höger och vänster när öringen gjorde sin grej.

Fin ”påblänkare” på strax under sextio centimeter.
Summa summarum; Hårt nötande gav resultat denna vecka. Sex öringar landade och ett flertal brända! Härligt när bitarna faller på plats ibland. 
Tackar Stockholms skärgård och allt trevligt sällskap för härliga minnen. 
/ John