Töväder och en grön överraskningsattack

februari 18, 2013 i Gädda, Havsöring

Droppande träd. Sommarsnö. Hagelstorm. Det går fort i kustbandet. Växlande väder bjuder ofta på flera huggperioder fördelade under hela dagen. Dagarna börjar dessutom bli längre vilket skapar utrymme för att en vintrig kust ska få spela ut hela sitt register.

Tö

Lördagen spenderades själv i flytringen. Det är riktigt skönt att fiska helt ensam ibland. Fokuset och tankarna samlas lätt in i en liten bubbla. Nya metoder och strategier testas utan stress. Flugorna simmar med känsla och avslappning. Fiskarna jagas aktivt med forcerande kast längs grundplatåerna.

Fikastund

Första hugget faller på en utsatt udde. I tredje kastet. PANG. En riktig fulsmäll. Höjer spöet och vinterdansen tar vid, i tre sekunder innan blankingen retligt skruvar sig loss. . . Några kast senare, tio meter längre ner, i stoppet, kommer revanschen. Fighten går lätt men vilt. Kan snabbt håva ett vackert och blankt sprall. Silverskimret lyser som en aura samtidigt som hela vintern tinar upp runt mig.

Silveraura

Vinterlandet andas avslappning. Livet är underbart. Att tyngdlöst drifta över grundområdena skapar en frihet som är oslagbar. Inga måsten, ingen stress. Bara njuta av nuet.

Dagens överraskning och dagens tyngsta smäll kommer öven en liten fläck av grundvatten. En riktigt grov gädda som plogar ikapp min vita wolly bugger i storlek två. Hugget kommer hänsynslöst över ljus sandbotten. Spöet bugar i botten. Kort därefter snärtas fluglinan tillbaka mot mig. Som vanligt går gäddan vinnande ut striden när man jagar silver.

Spanar med frågande blick ut över den ljusa fläcken som ligger oskyldigt stilla, sju till åtta meter ifrån mig. Hmm. Är gäddan kvar så står den på den där lilla fläcken. Paddlar ljudlöst in mot fläcken. Simfenorna rör sig med minimala rörelser. Att fånga gäddan fanns inte i mitt intresse längre, utan bara se den var målet.

Mitt på fläcken står den. Hamnar nästan i chock när jag ser den tydligt. En riktigt vintermadam. Elakt mörkgrön färg. Lysande vit romfylld buk. Grov som en stock över ryggen. Vilken pjäs. Över metern lång. Säkert närmare tio kilo i vikt. . . . .  Iakttar honan i några sekunder. Att få se en så här grov gädda en och en halv meter snett under mig kan inte beskrivas med ord.

Vickar till med simfenan lite lätt. Gäddan blir störd och tar med några mäktiga men lugna fenviftningar sikte mot skydd på djupare vatten, i branten.

Följer gäddans initiativ och paddlar hemåt med hopp om fler fina dagar i skärgårn.
/ John Kärki