Tidig vår och tveksamma tankar

mars 7, 2014 i Gädda

Minnet tar mig tillbaka till år 2008. Purfärska, fyllda med glädje och nyfikna på öringfisket i Stockholms skärgård. Gryningar, snöstorm och förfrusna fingrar. Då och då glimmade händerna av silverfjäll när glada miner möttes i den frusna strandkanten. Åren gick. Utdelningen var skral. Men vi gjorde allt som gick för att försöka lära oss fisket, platserna samt ta del av den tidigare historien och kulturen kring öringfisket i Stockholms skärgård. Härliga tider, på något sätt vänskapsbandens tid.

Året är 2014. Rutin, målmedveten och för många timmar av öring i alla dess former. Knatar över stränder. Halkar på stenar i det grumliga vattnet. Badar ofrivilligt. Blicken jagar efter silvriga vakringar. Mitt inre jagar efter den stora fisken, drömmen. Kasten skär målmedvetet. Inget händer i det karga kustlandet. Eller jo, efter många timmar, dagar och veckor hakar jag fast i en grov fisk, som går loss såklart. Ett blänkande sprall nyper dock tag kort därefter. . .

Folk frågar om jag slutat fiska öring. Folk undrar varför det inte kommer några rapporter. Inte är det för att det går trögt. Snarare handlar det om det klimat den öppna scenen stolt visar upp. Med den öppna scenen menar jag forum och bloggar. Nuförtiden verkar det som man är ”snål”, ”paranoid” eller ”löjlig” om man inte skriver helt öppet på internet vart man spenderar sina fisketimmar i jakten på drömfisken.

”Inget ställe är bättre än något annat” ”Det finns öring överallt” – Ni får gärna tro det. När det sedan börjar snackas för mycket, när rena förtal blir vardag börjar jag faktiskt undra vilka människor man har att göra med stundtals. Nog om det, det blåser på toppen och kommer alltid göra det. Det bara är så.

Väljer att släppa ifrån mig två anteckningar från fiskedagboken. Vi beger oss till gäddornas värld.

19-20/2-2014 – Härliga vårdagar
Våren är mild. Våren är här. Tidigt i år. Men det kanske alltid är så här i bukten? Dagarna är i alla fall härliga i solskenet. Gäddorna verkar förvirrade och står på alldeles fel platser, för deras eget bästa. Precis som jag – Inte borde jag sova lunch i en solgassande vassrugg i slutet av februari.

Storgäddorna jagar i gryningen och skymningen. Alltid i anslutning till att den större braxen kommer in i marerna. Häftiga scener utspelar sig när grova kolosser gör tunga kroppsvälvningar ytligt i den tysta och dunkla skärgården.

Två dagar i följd lyckas jag landa grov fisk. Den ena på prick 6 kilo och den andra på 9,1 kilo. Häftiga fiskar. Respektingivande och jag har aldrig sett så här feta gäddor tidigare i mitt fiskarliv. Den blåvita flugan skördar framgång. Konstigt, blåvitt har jag alltid ogillat och undvikit. Trots alla lovord genom åren.”

Skeppet

Njutning
Pike on the fly

25/2-2014 – Skymningsgäddan
I sista ljuset brakar det tag i grejerna. Den vitblåa flugan sögs in i den massiva käften bestämt, helt utan respekt. Känner direkt att det här är en bättre fisk. Tung fight med stora svårigheter att bryta upp fisken till ringen. Huvudskakningarna avlöser varandra. Fisken vandrar runt ringen varv efter varv. Tunga virvlar fortplantar sig som svarta välvningar på ytan.

Får upp henne till ringen efter mycket om och men…. Skopar bestämt i henne i håvnätet. Kalabalik utbryter… PANG så knäcktes klingan i mörkret.
9,0kg. Satans brutal fisk. Hemsk nacke och rygg. I magen måste det ha legat ett par större fiskar.

9,0

John Kärki