Storöringens attack i sken av natten
april 14, 2013 i Havsöring
Nattens skuggor började inta scenen på sitt sätt. Sippade på kaffet. Värmande och nattsvart. På något sätt en viktigt ingrediens bland hårt ödmjuk mentalitet, omsorgsfullt bundna flugor och halvsanna teorier.
Kustkaffe är en drog, oftast utan synbara konsekvenser. Brutala hugg av blankingar och storöringar är också en drog, oftast med synbara konsekvenser för fiskarens själ.
Branden bakom trädtopparna var het och uttryckte passion. Det glödde om den halva solen som motigt och sakta trycktes ner under den kyligt intensiva och gröna granskogen. Skärgården började andas tungt och lugnt igen. Svanarna intog sina sovplatser. Havsörnen var för länge sedan i sitt bo. Enstaka måsar försökte sno åt sig ett kvällsmål.
Nu var tiden inne. Sista timmen – blå timmen – som idag var eldklotet och svartsotens timme.
Kollade på Kobben som också sippade på sin kopp. En lättsam grå-transparent ånga svepte lugnt från koppen i matt metallfärg från termoshuvudet. Kobben verkade lugn. Ett avslappnat obrytt men fokuserat ansiktsuttryck prydde ansiktet ovanför den gröna vadarjackan med stora fickor på bröstet.
Sade högt till min fiskevän; ”Du och jag bommar inte en heldag på kusten”. Kobben svarade omgående. ”Nej det gör vi fan inte” och tog kort därefter en sipp till på sitt kaffe.
Vi hade jagat från tidig morgon. Heta, ”säkra ställen” gnuggades avslappnat och strukturerat av. Kast som svävade i den fuktiga ostvinden. Många intressanta teorier bollades i stridens hetta.
Flugor byttes. Anspråkslöst blev livfullt. Livfullt blev realistiskt simmande med tratt och så höll vi på under den värmande dagen. Solandet i sydläge någon timme under eftermiddagen bjöd på vårens föreställning tillsammans med gäss och andra fåglar som dansade livfullt. Underlaget för föreställningen var mjukt beige-färgat gräs och vita tunga snöfläckar som vägrade försvinna.
Anspråklöst effektivt är inte att underskatta.
Vårens dans har börjat.
Förklaringen till att många lokaler var tomma var troligtvis sälens gryningsräd som kalasade på grundgående öringar. Flera öringhuvuden hittades kapade vid ryggraden. Mjukbottnade områden fick agera kyrkogård åt prickfiskarna. Sälen var helt enkelt en bättre fiskare än oss, denna dag.
***
Kliver ut och börjar placera lugna kvällskast på den mjukt gråmörka ytan. Fiskar av platån. Två till tre meter djupt i femton meter för att plötsligt bli tvärdjupt. Kastar och kastar. Flera gånger har jag nött ut kasten och tillslut fått fisk som klivit på i gränsen mellan djupt och grunt stenigt vatten. Giriga hugg som fallit i kvällningens sista andetag. Inte denna kväll. Det går ovanligt segt.
Flugbyte igen. Hmm. B3 bonker kanske? Nja, för skrikig? Skymning. En trogen skymningskrigare vilar anspråkslöst i asken bland annat livligt som girigt ber om att få chansen. . .
Svart zonker i storlek sex bad inte om det. Den fiskas extremt sällan. Trots att den levererat mina största Stockholmsöringar och bästa kustminnen flera år i rad.
Min tanke gick i en loop, ska jag eller inte? Ibland förstår man inte på sig själv. Ofta litar man minst på den som egentligen är bäst. I hockeylaget, på arbetsplatsen eller i flugasken. Är någon för tyst och anspråkslös får den sällan chansen trots att den levererar bättre än alla andra.
Anspråkslös silhuett – effektivt i närstrid med erfarna jägare.
Hugget är bastant. Allt blir stumt. Fattar inte att det är fisk först. Min hjärna agerar instinktivt innan mig. På kort lina skärande i mörk ytfilm strip-strikas mothugget. Fighten går tungt. Stenhård press. Venus-klingan i konstant följsam båge. Ytan lyses upp av den ljusa natthimmelen. Allt är som på en teaterscen. Fisken och jag i en box – kobben anslutande med flås springande på stenstranden samtidigt som natten jagar snabbt och ivrigt. Som att den vill klippa den lilla och korta huggperiod vi faktiskt springer in i denna dag. . .
Kobben hoppar in i den adrenalinfyllda boxen och håvar säkert. Silverskenet är dramatiskt och tydligt mot svart knutlöst håvnät . . . En doft av salt och skärgård sprider sig i det dunkla ljuset. Säckar fisken omgående. Kobben tar några kast med mitt spö över svart yta medan jag och fisken andas ut efter överraskningshugget på ett oväntat område.
När det är dags för vägning och kobben vevar in smäller det till ordentligt. Svarta zonkern får en hård tjuvsmäll över blank och blåsvart yta. Tung och aggressiv böj. Loss. . .
- ”Helvete”!
Den såg fin ut säger jag.
- ”Jaaa den var riktigt bra. Kanske som din typ”. . .
Vi väger min fisk. 3,9 kilo tung. . . Påblänkare i fin skrud. Fisken simmar tryggt tillbaka till sitt rätta element. Ut bland strömmingarna och frossa var min sista tanke innan fisken tryckte iväg mot kamouflaget i mörkt djup bland små silverblänk i stim.
The world is full of kings and queens.
But it is only one svart zonker.
Not a tail bait.
Just a fly.
Size six and black as the night.
John Kärki
Kan du fatta hur stor den där femkilos är som du jagar? När man ser bilderna på den där bjässen så kan man nästan inte föreställa sig hur en 5-6 kilos ser ut. Men med din dedikation till havsöringen så lär vi väl få se en innan våren är slut. Som vanligt, bra och spännande skrivet!
Ja man vill knappt veta, ruggigt nervöst att ha den på spöet iaf. Har en på 6,5 fast på spinn, och dom är groteska.
Men blir inte förvånad om du klipper en stor denna vår. Grejerna i vattnet och allt kan hända.
[...] nu under rådande lågvatten. Helt skilda platser men samma scenario. Grunt och skymning. Kärkis tre-nia blev en fisk och kväll att minnas. Mellan håvning och vägning hann jag få ut ett par kast och [...]
Grattis! There is only one TRUE svart zonker! Den är grym vid skymnings- och nattfiske!
Om du kollar strömstararnas fångststatistik 2013 2012 så ser du att det finns rätt gott om verkligt stor fisk därute!!! Inspirerande läsning. +5an ska nog upp i vår