Spiggjakt, nattsländepuppor och landad fisk

januari 18, 2012 i Havsöring

Paddlade sakta med mina fenor i det tunga, iskalla och kristallklara vattnet. Vattenmassan sattes i gung för varje paddeltag. Stora virvlar bildades nedanför mig. Såg botten suddigt genom virvlarna. Började närma mig första spotet på stället. Dimman låg som en tät vägg var jag än flyttade blicken.

Matade ut lina. Hela kroppen kastade igång fiskedagen. B3 grisen landade med ett plopp. Känner omgående en stöt i grejerna. Långt stopp. Fast fisk. Upp i ytan visar sig en grönprickig sak. Gädda. . . . . Krokar av fisken lätt vid flytringskanten. 
Hade med mig två spön i ringen idag. En 7a laddad med streamer och en 5/6a laddad med en flytande gråsugga som skulle fiska i ytfilmen ifall stimmet med h&t öring skulle dyka upp igen.
B3 grisen och en foam-gråsugga
Nöter vidare ett par timmar utan reaktion på något sätt. Samtidigt som tankarna gick till David. Hur gick det för honom? 
Vi hade nämligen splittat upp oss på första rundan. Beger mig mot David med bilen. 
Väl framme drar vi igång en grill och börjar snacka om hur fisket har varit. Tydligen har det vakat brutalt på hans spot. Stor fisk. Rejäla smällar och plask. I mina öron lät det som spiggjagande öring. Min tankebana blev till verklighet när han sekunden efter berättade om död flytande spigg i ytan efter vaken. Klappjakts vak som jag kallar det. Öringen dödar/bedövar spiggen genom att smälla till den med stjärtfenan för att slutligen äta den när den flyter livlös i ytan. 
Smäll ihop händerna som ni dödar en mygga förstår ni hur smällen brukar låta. Lägg till en vattenkaskad så är ni hemma hur det brukar se ut när ytligt simmande spigg står på menyn. Visuellt värre!
Efter lunch är David först i vattnet.
Jag tar en kopp kaffe på land och bara insuper tystnaden. Det är nästan magiskt hur tyst det kan vara i skärgårn ibland. Dimman gjorde att det nästan kändes spöklikt. En havsörn sveper majestätiskt över fjärden. Kändes som tiden stod still.
Oslagbar stund om du frågar mig.
När jag vaknat upp ur mitt Nirvana splittar vi på oss. Jag tar ett spot, David ett annat för att slutligen mötas i skymningen och fiska det sista tillsammans.
Väl ute i vattnet får jag en fixidé. Skarvarna (fåglarna) har dragit söderut. Kanske är öringen där och stryker? Känner dom inget hot mot skarven när den ändå är på semester på varmare ställen? Hur som haver. Gör en vansinnes-paddling med flytringen ut till en av öarna. Glider runt och sveper in fina kast över stora stenblock som låg förankrade på botten. Såg dödligt hett ut. Bränner en fisk  när jag fiskar B3 grisen i relativt hög hastighet. Min inre känsla sade regnbåge. Vem vet för inget mer händer och fisken måste ha dragit. Går iland på skarvön. Kikar runt. Tar några bilder och beger mig tillbaka till fiskekompisen.
Skarvkoloni

Skarvbo på nära håll.

David har fått fisk. Inte vilken fisk som helst. Han första flugfångade Stockholmsöring. En liten blanking på 40cm. 
Efter mycket hårt slit satt den äntligen! Grattis! Högg på en vit WB med orange conehead vid en stor undervattens sten/bula. Fighten hade varit loj i det 2,4gradiga vattnet. Men lyckan och chocken gick ta på. ”Det är inte omöjligt, dom finns ändå” var det som kom ur dagens fångstman. 
Havsöring? Ju mer jag kollar på bilden tycker jag mig ana regnbåge. Efter ett samtal till fångstmannen nyss kan jag ana en viss osäkerhet kring vad det var? ”Kanske en hybrid?” ”Var det en regnbåge kanske?”.
När glädjen har lagt sig sitter vi bara inväntar stimmet som ska komma på patrull. Ser några nattsländepuppor i vattnet samt ömsade puppskal. Kanske är det de dom äter när dom vakar lugnt?
Men inget händer tyvärr. Mörkret lägger sig och vi beger hos hemåt, nöjda. Absolut nöjdast var David.
Ena dagen head&tail vak. Andra dagen klappjaktsvak. Vinterns katt och råtta lek fortsätter. . . Nästa pass blir ruggigt intressant.
/ John Kärki