Skärgårdsdans i blå timmen.

mars 4, 2012 i Havsöring

Kastade igång kroppen. Huvudvärken från morgonen hade släppt. Frisk luft och en öppen skärgård var tydligen botemedlet. 
Spiggy flugan dansade hem i det 2,9 grader varma vattnet som var kristallklart. Allt kändes bra. Allt kändes rätt. Det var lunchtid. Men tydligen inte för öringen. Fiskade av öringstråket ett par timmar utan minsta liv.

Tänkte en kort sekund röra mig hemåt för ”viktigare” sysslor. 
Han kliva upp ur vattnet. Känna värmen från solen mot mina blöta vadarbyxor i khaki-grön färg. Sedan var tankarna igång och beslutet att inte åka hem togs bestämt.
”Det borde vara bra där” Hmm är inte den viken lite varmare nu?” sade jag till mig själv.

Vår i luften.

Begav mig vidare mot nya spots fokuserad och taggad. Bilradion öste ur musik av alla sorter. Fönsterna på bilen var öppna och min vita toppluva fladdrade av vinddraget  Basen pumpade på samtidigt som bilen klistrade sig fast mot den torra asfalten.
Asfalten andades vår och ljusare tider. En tung öringhöst och sisådär öringvinter skulle lämnas bakom sig till historieböckerna. För att ta sig an våren, öringfiskets formel1.

Nöter vidare på ett par uddar utan resultat. Temperaturen låg någonstans runt 2,4-2,7. Vinden kom in fint från sidan och frigjorde alternativen, lä-lucka eller vind. 
Testade båda varianterna utan resultat. Bottnarna var väldigt fina med sten och lite tång. Men silvret var spårlöst borta. 
Ibland undrar var dem håller hus egentligen. Var är ni? Berätta lite mer om vad ni gör när ni inte är inne och stryker grunt? 

Många kast blir det på en dag.

Kastar av ytterligare några spots utan resultat. Skymningen smög sig in ljudlöst och respektfullt. Inte ville den förstöra vårkänslan mer än nödvändigt. Väljer ett sista spot omsorgsfullt. En öppen sträcka med lite mjukare botten och oftast en ständigt tung ström från norr eller syd. Borda locka till sig fisk. 

Kylan hade tagit sitt grepp samtidigt som mörkret hade börjat knacka på dörren. Vattentemperaturen här var endast 0,2 grader varmt. Vattenfärgen var på vissa ställen grumligt som mjölk andra ställen väldigt klart. En svag pålandsvind hade börjat avta och det såg ut som det skulle bli en väldigt lugn sista kvart av kvällen. Deluxe-läge för vakande fisk med andra ord.
Hittade ett litet område som bildade ett slags bakvatten där alla möjliga grejer samlades. Larver, märlor, fjädermygg, gamla rester av vass och sådant. Här borde det hända var min spontana känsla. 

Kastar på och vinden avtar mer och mer. Kylan biter i fingrarna och min hals är helt blottad utan skydd av halsduk eller liknande. En slags fuktig kyla kröp runt halsen. En måne i fas, lite över halvmåne vaktade min rygg samtidigt som kast efter kast forcerades in på grundområdet i den ”blå timmen”. 
En räv som strosat runt i strandkanten snett bakom mig får min uppmärksamhet. Kollar på den ett tag. Den letade efter något. Säkert något ätbart. 

Hör ett smackande ljud bakom mig. Vrider huvudet in mot grundområdet. Mitt huvud är täckt av luvan på min svarta munktröja. 
En vakring breder ut sig. Laddar ut ett kast i ren instinkt. Kastet blir katastrof. För kort och för snett. Turbo strippar in linan. Vakringen breder fortfarande ut sig. 
Lägger ett nytt kast. B3 bonkern landar perfekt i vakringen, bullseye. Drar två strippar. Hugget fortplantar sig via linan rakt in i min hand. Strippar fast mothugget. Höjer spöet. 


Fast fisk. Lite stök, lite luftdans, lite tryckande och sen är fisken i håven. En båge. Så silverblank att jag inte kunde tro mina ögon. Fenor så hela och skarpa som en klinisk kniv. Bonkar den till matbordet.
Frågan är om det är en rymling eller en naturligt producerad steelhead? Vi får aldrig veta. 

Fisken efter en stunds död. Lite ryggfjäll saknas och en aningen uppsvälld buk.

Men om jag får spekulera (igen) tror jag att det har varit en väldigt lyckad regnbågslek. För några år sen. Och det är avkomman vi ser nu. Tokfina fenor. Kroppar i torpedformat. Silverblänk likt en äkta steelhead. 
Hade problem att se den lila/rosa sidolinjen. Såg den först när jag fjällade av den hemma innan ugnsbakning. 

Delar av innehållet i fiskens mage. Spigg och märlor. Måste ha tagit fisken mitt i jakten.

Tack för en underbar dag Stockholms skärgård och tack till B3 bonker som återigen levererar.
Nästa gång blir det havsöring.

/ John Kärki