Regnbågschock på nordvänd platå

april 19, 2013 i Havsöring

Första smällen var brutal. Andra var ännu värre. Spöet chockar. Parerar ytstöket. Känner hur pulsen stiger. Löslinan flyger iväg. Frenesin är extrem. Intenisivitet i sin ädlaste form.

Anar att det är en båge i bättre format. Fem minuter innan hade jag landat en på strax under femtiofem centimeter. Ett stim med fisk inne kanske funderar jag samtidigt som spöet tar tunga smällar på lång lina. Får ingen uppfattning om fisken. Den kan vara stor eller bara väldigt stark och pigg.

Orre står inne vid land. En nyfiken nybörjare med bombarda och B3 bonker i änden. Hör hans röst på håll; Kom in mot land så håvar vi.

Paddlar på mot Orre. Fisken går tungt. Självsäkert tungt. En rutinerad individ. Sneddar och sänker vinkeln på spöet. Pressar fisken hårdare. Solen har precis dykt bakom granarna och kvällen är fortfarande ljus.

Ser hur fisken går upp i ytan. En tydlig silhuett av regnbåge. ”Det är en båge” skriker jag till Orre. Kommer närmare land. Kastar håven mot Orre.

Ejken som sitter i sin flytring längre ut iakttar vad som pågår samtidigt som han kastar av platån. Han har varit med förr – en fisk kommer sällan ensam.

Vi går igenom hur fisken ska landas. Planerar och bollar sins emellan. Orre är med på noterna och står beredd med den oproportionerligt stora håven. Håvningsögonblicket är inne. Men allt fallerar – fisken drar.

Närmare trettio meter kustlina försvinner under ett par sekunder. Jag bromsar med handen. Veven smäller och rullen skriker. Linan skär ner i ytfilmen. Orre kollar på mig med smått fuktiga ögon och får fram ett vettskrämt oohhhhhhhhwww. ”Vilken jävla rusning”. 

Sinnessjuk rush av regnbågen som är i toppkondition. Orre håvar säkert någon minut efter till bådas lättnad.

Vi beundrar fisken. Vilka prickar. Vilka fenor. Vilken färg. Som hämtad ur sagornas tid. Trollsk skärgårdsbåge utan en skråma. Lekskrud. Mjölke och lite käkkrok. Vi väger in den på två komma fem kilo och lite till (+2,5kg).

Svart zonker med lila glisterkropp, pimpad med tratt var melodin denna kväll.

Som vanligt blir det bonk på bågarna. Men innerst inne tror jag den här var vild från någon av arkipelagens bäckar.

RegnbågeVilka fenor.

PrickarKondition.

+2,5kg

Skänker den mindre bågen till Orre. På något sätt lättar det mitt samvete. Som en gåva. ”Förlåt för att jag och Ejken råkar ha öppnat dörren till kustfisket” och bara visat ena sidan. Den glorifierade sidan. Rullskrik, akrobatik och stämning. Inte tomma timmar. Söndernötta vadare. Tusentals kast.

Jag säger inget. Ejken säger inget. Vi tänker bara tyst för oss själva och stirrar ut i den mörka kvällen. Bland stjärnor och svarta trädkronor.

Nybörjaren säger; Jag vill också testa med flugspö nu. . .

/ John Kärki