Minusgrader och silver

januari 13, 2013 i Havsöring

Vinterland. Minusgrader. Tillbaka på kusten. Som blommar av prickigt silver och bastanta hugg. Rätt fluga och rätt plats så finns chansen till kontakt.

Vinterlandet huttrade av kyla när vi puttade ut ringarna bland is-sörja. Nordvinden försökte lojt ta sitt grepp om fjärden. Svartblänkande korpar i vinterskrud skapade en kontrast mot det vita landskapet strypt av minusgrader.

Ja, ja där satt den. Kärki! John! Jag har fisk”. I periferin ser jag ett vitskummande kaos ute på den vindstilla ytan. Vrider snabbt blicken och ser Puttes spö stå i böj. ”Den högg här ute. Helt sjukt”.

Putte visar vägen efter bara några kast. Vilken start. Vit kaninzonker var melodin. Fisken steg från botten och klippte till. Hjälper till att håva. Det blänker och skimrar. Det stökas med bra intensitet. Iskallt vatten smäller hårt när fenan på fisken jobbar tungt i det grunda området.
Får tillslut in fisken i håven – en rymling, en regnbåge. Lila och rosa skimmer med prickar. Ett roligt inslag vid kustfisket och uppskattad fisk på matborden. Bonk. 1250gram.

Vi gnuggar vidare efter ett par blöta handskakningar. Hinner bara komma förbi en liten stenudde innan det reser sig ett svall från den grunda kanten. Plogen tar fart kvickt mot min fluga som simmar med frenesi ut mot djupet. POFF! Mothugg. Ja. Nej. Fan! Helvete. ”Hade en på nu Putte.” Tar hem sakta. Puff! Nej. Kom igen ta den. Ta den då. Pet. . . . . . . Tomt. Typiskt. Såg helt okej ut i storlek. Byter ett gäng flugor utan resultat.

Kylan äter som termit på händerna. Biter ihop. Spöringarna gråter när de sakta men säkert muras igen värre en Berlin under 60-talet.

Timmarna där ute rullar på i takt med att känseln i händerna sakta försvinner. Utanför en grundplatå med mjuk botten och tång faller hugg nummer två för dagen. Den vita wolly buggern med tratt tog en snäv vinkel längs med det grunda och från ingenstans small det. Som en raket dök den fram. Distinkt. Snabbt. Högg för att mörda. Högg för att äta.

Fighten bjuder på ovanlig intensitet under den annars så melankoliskt vintriga dagen. Stökar med fisken någon minut. Isen i spöringarna får små jack med hjälp av sågningen från linan. Såg ut som någon skurit i diamant. Parerar den värsta kalabaliken och kan kort därefter lyfta in fisk nummer två för dagen – återigen en rymling.

Vilken förmiddag. Kul med fisk. Kul att få utdelning under bistra förhållanden. Paddlar oss tillbaka till bilen för byte av ställe. Strandar ringen. ”Ska vi dra?” ”Paddlar in” säger Putte med hög röst. Svarar att vi kör en fika och byter plats. Återigen håller jag ett vakande öga i periferin. Putte vevar för glatta livet och fluglinan daskas mot ytan. POFF! SMASH! Spöet ställer sig i en hård båge.

Fisken hade jagat ikapp Puttes fluga i turbofart. Vilket hugg. Tvärstopp. På gränsen till ythugg. Iakttar fighten från stranden. Vinterdansen är i full gång. Putte styr sig sakta mot mig med en stökig och rullande öring i andra änden.
Vadar ut och förbereder håven. Sitter på huk i  det vindstilla vattnet. Samarbetet går bra och en öring kan landas. Påblänkare. Prick 50centimeter. Något tunn men med fin färg. Puttes första vildöring i Stockholms skärgård.

Grattar Putte lite extra innan vi fikar. Stämningen är på topp med tanke på intensiteten under förmiddagen. Putte har dock släppt sina fiskar i tanken. Istället pratar han hejvilt om sin satsning nästa sommar. No name älven efter lax, 2013. Garvar när han berättar roliga scenarion som han tror ska hända. Vi kommer överrens om att resan ska dokumenteras väl och läggas upp på bloggen.

Under eftermiddagen händer inget mer. Isen lägger sig kring flytringen och kreativiteten tar slut i samma veva som mörkret kväver det sista av vinterdagen.

Tackar Putte för en trevlig dag.
/ John