Hösten välkomnar oss öringjägare

oktober 14, 2012 i Havsöring

Tidigare höstar har öringfisket gått extremt trögt. Tusentals kast har lagts. Med tunga ögon har man slutligen sett isen lägga sitt lock på skärgårn, utan att ha landat silver.

Negativa känslor och uppgivenhet är självklara reaktioner i dessa stunder. 
Men en ännu starkare reaktion är att tankarna och teorierna snurrar i kreativa banor. Hur beter sig höstöringen? Varför misslyckas vi? Flugvalet? Varför får spinnfiskarna?

Så, slutligen kom hösten 2012. Den riktiga höstpremiären gick av stapeln för mig i helgen (det passet man ”förväntar” sig öring). 
För någon vecka sedan deklarerades de ut bland ett par öringjägare om plats och tid för vart höstöringen skulle tas. 
På lördag förmiddag möts ett par bekanta ansikten upp, på en fin plats i Stockholms skärgård. Paloma, Leif, Kobben, jag och David. 
Förhoppningen om silver var hög, men stämningen avslöjade ett inre lugn när prylarna riggades. 
En stor stenstrand låg framför våra fötter. Vinden dunkade på. Vinden vred. Solen tittade fram. Solen tittade bort. 
Vi driftade med flytringarna. Vadade. Kastade. Bytte flugor. Tänkte. Spanade. 
Paloma lyckas se en öring hoppa en bra bit ut på tre meters kurvan. Annars händer inte mycket under eftermiddagen. . . . . . 
En kort paus från eftermiddagens fiske ägde rum. Det snackades och dracks någon kall dryck samtidigt som en större molnfront i lila färg kikar fram vid horisonten bland öar och skär. . . . . 
***
I andra kastet som läggs på kvällsfisket tar det tvärstopp. En fin öring fladdrar upp i luften. Den föll för en förförsikt fiskad Wolly bugger över ett tångbälte. Sex hopp senare och lite stök kan Kobben håva den åt mig (öringkarma till Kobben). 
56 centimeter höstöring. Lyckan var total. Sjukt fin fisk. Stämningen bland alla blev på tårna. 
Varje fångad fisk skapar minnen.
56 centimeter. Notera konditionen.
Resten av kvällen bjuder på en kavalkad av vak. Ytätande småöring zippar i sig nattsländor (första gången jag kan bekräfta att det är så). Men det blir svårt med våra streamers att locka den nattsländeslukande öringen till hugg. Natten kommer och vi beger oss mot vila.
Stockholms skärgård – Himmel eller helvete? 
Landad fisk eller bom? 
Stora skarpa kontraster i vår skärgård. Kanske är det just det som är tjusningen med havsöringsfisket här?

Vi vaknar tidigt på morgonen efter en trevlig kväll vid brasan med kustdryck och prat. Gryningsfisket ger ifrån sig några vak men ingen landad fisk. 
Det är först när Leif beger sig ut med flytringen under tidig förmiddag som det klipper på en stöddig öring, i fin kondition. I slutet av fighten ser jag hur öringen visar upp akrobatik i skärgårdsklass, Leif parerar, vattnet splashar och fisken ligger i håven. Öring nummer två över måttet är landad!
Kort därefter beger vi oss hemåt glada och nöjda över ett fint fiske.
En kusträv levererar tidig höstöring.
Men det skulle inte vara slut där. Under eftermiddagen fiskar jag vidare på ett annat spot. Öringkänslan sade att något var rätt. 
Så stack iväg själv och nötte av en minimal grundplatå i innerskärgården. 
Landar två blankingar och bränner en på B3 Bonker. 
Vilket öringdygn! 
Totalt fyra (4) öringar upp i sällskapet. Inte fyskam för höstfiske i Stockholms skärgård.
Tackar grabbarna för ett trevligt fiske.
/ John
Bilder på fiskarna tagna av: Leif K och Kobben.