Fredagen 4/11-2011

november 5, 2011 i Havsöring

Heldag i skärgårn med Nicolas J. Körde innerskärgård samt ytterdelarna.
Den mörka och disiga novembermorgonen bjöd på vakande fisk och en allmän känsla av att man är helt rätt. Efter 15minuters fiskande vispar det till i ytan. En stor stjärtfena visar sig i en cirkelrörelse och ytan bryts. Snabbt ut med ett kast, för kort. Hoppas öringen hörde eller hajjade till av att det var något som landade två meter bort. . . Strippar hem. Inget händer. Lägger ett nytt kast. Inget händer. Öringen hade dragit. Små marginaler så här tidigt på hösten. . . 8,7grader i vattnet.
Morgonen blir till förmiddag och vi tar en trevlig fika och bara snackar öringfiske. Dåtid och nutid jämförs. (1999-2011).
Märker väldigt fort på Nicolas att han fått i sig öringgiftet både en och två gånger för mycket. Det lyser i ögonen när han engagerat berättar om hur kast lades kors och tvärs över stenrev och fina tångbottnar nere i södra delarna för om åren. Stenblock och grov sjö var tydligen melodin :).
Samtalet styrs in på fjällöring efter ett tag. Samma sak där, ögonen lös dock ännu mer nu. Man kan lätt sammanfatta det med två personer som  livligt diskuterar öringen som fisk sittandes en mulen novemberdag någonstans i vår skärgård.
Vi båda kommer fram till att öringen oavsett hav, bäck, älv, å eller tjärn är en riktigt fascinerande fisk. Innan fikastunden är slut byter vi en varsin fluga. Jag får en värsting streamer för stor fjällöring och jag ger bort en värsting streamer för havsöring. . . .

I med ringarna i Nicolas Busterbåt och kursen sattes mot dom yttre delarna. En halvtimme senare är vi framme, i paradiset. Fina steniga kanter. Prydda med stora tångbälten (blåstång). Båda är helt tysta när vi sakta ska lägga till båten och ta ur flytringarna i den disiga, gråa novemberförmiddagen, det här är öringfiske för  mig. Nicolas yttrar sig något om att ”vilket ställe”.
Man blir smått paralyserad av att fiska på sådana ställen. En sak är säker, här finns öringen.
Vi driftar av en sträcka på 300-400m. Våra flugor dansar över fin leopardbotten. Inget händer. Så dött. Sån förvirring. 8,3grader o vattnet.
Men säger lättsamt till Nicolas. ”Inte så mycket och snacka om, det är Stockholmsfisket på något sätt”.

 Bom idag igen eller grabbar?

Dagen avslutas med att en fet säl dyker upp och ser nyfiken ut. Vi var rätt på något sätt, men det blev fel. Bara och packa ihop och bege sig hemåt. . . På vägen hem kan jag återigen konstatera att skärgårn är som vackrast under dom kyliga månaderna. Knappt en båt ute. Inget stojj. Ingen stress. Naturen bara flyter på i sin egna takt.

 Foto: Nicolas Jändel.

Tackar Nicolas för en trevlig dag. På återseende! 
/ Karki