Ett par timmar vid skuggornas strand.

oktober 28, 2012 i Havsöring

Tre öringjägare med flugspö. Vandrandes längs en stenig strand. I hopp om att landa något fint.

Den klara höstluften fick samtliga att gå rakryggade. Fokuset var inställt på silver, som vanligt, men med vetskapen om hur svårt det är att landa havsöring, togs inget förgivet.

Vi möttes av en totalt vilande vattenyta. Det här skulle bli svårt, för på just det här stället brukar vind vara att föredra. Solen badade på den kyliga ytan.

Skuggsidan valdes och flugorna började simma i det kristallklara vattnet.
Ejken han inte mer än att kasta några kast med B3 grisen innan det tjoades till. ”JA! JA! JA! Jag har. Ohhhhwwww”
Splash, splash när stjärtspolen smackade ytan hårt.
Tystnad.

Jag släppte allt. Johan släppte allt. Båda sprang mot Ejken.
Jag för att taila, Johan för att agera kameraman i den skuggiga miljön.

Fisken stökade på fint. Ytan gungande. En hård och utdragen fight var igång. Fisken var av det starkare slaget och vek inte en tum de första minuterna.
Men Ejken var kall och pressade fisken metodiskt med djup spöböj bland tångruskor, spigg-stimm och stenar.

B3 grisen agerar fotomodell vid skuggornas strand.

En vanlig dag hade den fisken gått vinnande ur striden med tanke på hur stark den var. Men det här var ingen vanlig dag. Det här var nämligen dagen Ejken skulle få på sin första 08-öring, på flugspö.

Inte ett misstag gjordes under fighten och jag kunde fint taila fisken på grundvattnet till allas glädje.
Femtiosex centimeter lång och riktigt grov. Svagt färgad. Fisken får gå tillbaka efter ett par bilder.

Fisken mäts i vattnet.
Vid ”catch and realease” bör fisken vara ovan ytan max ett par sekunder för ett eventuellt foto.
Resten av tiden skall spenderas under ytan.

Första öringen på flugspö är alltid minnesvärt! 
En vilding dessutom. Både fightmässigt och rent biologiskt.

Vi fiskar vidare och det börjar vaka en aningen.  Mest sik trodde vi.
Men ett av vaken var av ”klappjakt-karaktär”. Det vill säga, öring som smäller till hängande spiggar i ytan för att slutligen käka dem när de är halvt skadade eller döda.

Vakande fisk. Visuellt och en väldigt spännande krydda vid havsöringsfiske.

Med tungan mitt i mun jagade jag den fisken.
Många snabba och rappa kast lades ut i området.
Men inget hände, tyvärr. Så är det. Tidigt höstfiske – rörlig fisk. Svårt att genskjuta silvertorpederna ibland.

Mörkret och kylan intar scenen. Vi vandrar hemåt, nöjda. Men samtidigt med en längtan att få åka ut och fiska igen.
/ John