En tågresa i natten bland switchspön och storöringar

januari 9, 2013 i Fiskeberättelser, Utrustning

Tåget dundrade fram. Vagnen skakade. Plastglasen stod dock stadigt på bordet. Kollade ut genom tågfönstret. Allt var mörkt. Kolsvart. Så kolsvart det är när man åker natt-tåg hem från Norrland i slutet av sommaren. Såg min för stunden slitna spegelbild något förvrängt i fönstret.

Skålade med det genomskinliga glaset mot Rogers glas. I glaset vilade en iskall dryck. Imman klättrade upp mot kanten. ”Skål för öringen som fisk” sade jag med mentalt trött röst. Det klingade inget. Endast en svag duns av plast dog tvärt av i den dovt upplysta restaurangvagnen. Imman som försökte klättra ur glaset sköljdes effektivt ner till flytande form igen.

Mentalt trött var precis vad jag var. Alla känslor och minnen från resan försökte mitt inre summera ihop, men det gick inte, allt var bara suddigt i tankarna. Hade jagat storöring under elva nätter med Jonas Ringman. Ett stenhårt fiske i lömska vattensystem där sömn blev bortprioriterat.

Roger däremot hade varit ute och jagat öring i fjorton dagar. Dels stor brunöring i Sverige. Men även havsöring i en norsk älv. Där han faktiskt lyckades landa nytt personbästa. En blank individ på strax över nio kilo. Magnifikt. Tydliga spår av mental trötthet kunde även ses på honom.

Det var på en öde station i det norra inlandet jag fick syn på honom. I någon slags tweed-outfit med lila knästrumpor gick han runt och käkade chips. Himmelen var ett mulet tak med lite duggregn. På något sätt höll hela sommaren år 2012 en röd tråd vädermässigt, inget undantag denna dag.

Såg spötuberna sitta stabilt utanpå ryggan. Vadarkängor hängde löst och sparkade mot utsidan av tyget. Blev glad – en likasinnad i en öde spökstad, som endast hade en obemannad järnvägsstation kvar. Märken som Simms och Sage var ständigt återkommande bland utstickande prylar i den överfyllda ”fiskeryggan”.

Väl på tåget drog jag in en första runda med lagom starka Sarek. Sedan rullade rundorna på. Vi han nog avhandla allt mellan spölängder till norsk laxfiske-politik. Allt mellan var väl tandemflugor, fisketeknik i strömmande vatten, havsöring på ostsidan, Edgeflyfishing, sommarplaner för år 2013 och spöbyggen.

Måste ha varit intressant att se och höra oss snacka för en utomstående. Två trötta men glada fiskesnubbar som låter flugfiske-termerna hagla värre en lössläppt Ak-47:a under smutsiga förhållanden. Drömmar, teorier och faktiska halvsanningar avlöste varandra.

Två snubbar från Kiruna hade hört vårt entusiastiska prat och kom fram till oss för att blanda sig i fiskesnacket. Trevliga snubbar. Deras kläder var i samma stuk som var inne på Stockholms skolgårdar och i förorterna, under slutet av 90-talet. Pösiga brallor med stora broderade tryck på bakfickan. T.ex. Wu-tang eller de mer stilrena modellerna från Tommy Hilfiger. Typiskt hip-hop gangster street mode. Lägg till en stor munktröja, skatekulturen och en grov norrländska på det så är ni hemma.

Budskapet var enkelt. Grabbarna ville att Kiruna skulle bli mer känt för det fina fisket där. Inte bara gruvan. Det kunde till och med ordna ”svartguidningar” om det var så. Grabbarna var något mindre insatta i termerna och kulturen så vårt snack anpassade sig till deras nivå. En riktigt ödmjuk sida lös igenom från de hårda ”gruvpojkarna” under de tjugo minuter vi pratade.
Kirunas ambassadörer, i alla fall för natten, hoppade av nästa station.

Vi fortsatte snacket om fiske i augustinatten medan tåget skramlade söderut mot huvudstaden. Snacket om spöbyggen bollades mellan mig och Roger mer och mer. För spöbyggen var något jag inte hade en hårsmåns koll på. Roger visste dock mycket. Med många år och många spön byggda fanns kunskapen där.

Under min resa hade jag kört med ett nio fot enhandsspö. Vilket i sig fungerade helt okej. Jonas Ringman hade dock kört med ett elva fot switchspö. Med ett lite längre spö styrde han flugan bättre i strömmen. En klar fördel i bråkiga vattensystem.

Mitt i öringkarmans näste. 

Under våra elva dagar lärde jag mig otroligt mycket. Mer än man skulle kunna önska. Men så är det. Fiskar du med en bra flugfiskare, lär du dig saker som ingen bok eller text kan lära dig.
Roger höll med i mitt resonemang. Men sade att för mitt fiske i strömmande skulle jag ha switchspö för att få ut max. Han rekommenderade mig att bygga ett själv.

God morgon. Kl är 06,50. Nästa – Stockholms centralstation

Vaknade upp i en trång sovvagn bland allt möjligt folk. Regnet strilade ner utanför. Rösten ur högtalarna väckte hela sovkupén. Kunde genom fönstret, med morgontrötta ögon se bilköerna och avgaserna färga gatorna gråa.
I morgonrusningen strosade jag mot jobbet. Ryggan var packad med erfarenhet och minnen.
Mina lunkade steg och tänkande blick var en skarp kontrast mot dem många stressade personerna som hetsade till sina jobb.

Tillbaka i ekorrhjulet. Tillfälliga flykter fungerar, just tillfälligt. Från mystiska nätter med storöring och alla sinnen på helspänn, till en vardag utan allt det där.
”Wajkokajko” i mitt huvud under några veckor. Någon slags avtändning? För mycket av storöringfiske. En svag mellankolli susandes i vardagen, men allt går över.

Höll kontakten med Roger via mail. Han tipsade om olika klingor som fungerade bra. Vad jag skulle tänka på vid själva bygget. ”Den här klingan kan du leka med.” ”Ett bra första spö.” ”Min femma i samma klinga är något krokig men annars fin.

Själva bygget gick sådär rent estetiskt. Men klingan i sig, ett Rainshadow forecast #7 10,8´ kastar riktigt bra. Istället för att sätta ringarna på den ”vilande” sidan. Satte jag dem på den ”hårda” sidan. Satte även ringarna lite efter egen smak. Spöet blev på så sätt rappare i kasten men har fortfarande djup böj för att kunna hantera riktigt grov och stökig fisk.

Tanken är att fiska med spöet i Norrländska strömvatten i jakten på stor insjöring men även smygfiske under nätterna i sydsvenska åar med grov havsöring. Tiden får utvisa hur det går.

/ John Kärki