Dramatik i en öde vinterskärgård

december 12, 2012 i Havsöring

Look.
If you had one cast,
or one opportunity.
To seize everything,
you ever wanted in one moment.
Would you capture it? Or just let it slip?

Blodsmak. Flimmer för ögonen. En känsla av att svimma. Puuhhh. Satte mig tvärt. Underlaget i strandkanten var fryst. Torkade svetten i pannan med mössan. Toppluvan var lika vit som den omgivande snön. Kände hur hela kroppen kokade inombords. Öppnade jackan. Smaken av blod ebbade ut. Drack en klunk vatten.

Vandringen under vägbommar, över berg och genom tät skog tog extra lång tid idag. Tempot i vandringen var högt. För högt genom ett djupt och tungt snölager.
Spanade vilande ut över vinterytan, medans mitt fysiska jag försökte komma tillbaka till normal andning.

Vattnet var kolmörkt. Så där mörkt det bara kan bli när täta moln under vintern ligger lågt över fjärden. Vinden vilade i skogen. Svartvita skator flög lekfullt ovan ytan. Vissa höll på att krocka med varandra i sin framfusighet. Svanarna iakttog mig på långt håll när ringen puttades ut. Huvudena vreds frågande från ytans harmlösa väktare.

Log för mig själv. Länge sedan skärgårn var så här öde. Flera platser stängdes av en ishinna som hindrade flugan att simma i vattnet. Men turen var på min sida, att hitta öppet vatten.
Kasten svischades ut. Flytklumpen och den viktlösa tafsen lät ”B3 grisen” hänga innanför tremeters linjen. Den svagt rosa flugan med en nätt touch av orange levde som aldrig förr.

Vinterflugor. En hint av någon starkare färg kan vara gångbart. 

I fjärde kastet suger det tag nära land. Lyfter instinktivt spöet. POOONNNGG DOOONNNG. Bakfenan vispar till med grym intensitet.
Yes, yes, yes tänker jag för mig själv. Håller hård press. En fin fisk. Säkert någonstans runt 55-60centimeter är min gissning för stunden. Öringen är stark som en oxe på lång lina.

Minuterna tickar på. Rusningarna avlöser varandra. Spöets mittdel jobbar tungt, hela tiden. Fisken går djupt. Fighten fortsätter ovist på lång lina trots konstant press. Märker helt plötsligt att jag är ungefär hundra meter från land. I stridens hetta har fisken lurat ut mig på frivattnet.

En kylig skärgård hjälper flugfiskaren att vara kylig under fighten av grövre fisk.

Börjar ana att det är bättre kaliber på fisken. Tankarna snurrar osäkert i huvudet. ”Känns blankt……. Känns grovt i bra form. Tror inte på färgad fisk?”

Får en aningens kontroll på fisken. Kan styra den närmare ringen och min håv. Men tar stopp cirka sju meter utanför mig. Fisken är omöjlig att bryta upp. Minuterna fortsätter ticka. Tiden börjar kännas som en evighet av nervositet och osäkerhet hur det här ska sluta. Än har mina ögon inte sett fisken.

Paddlar in mot det grunda. Något måste göras. Fighten står bara och väger. Den som vågar mest vinner nu. Hoppas fisken ska komma ur balans när den får syn på bottenregionen och bli lika osäker som mitt inre var ute på frivattnet.
Kastar mig ur flytringen vårdslöst och spänner upp bågen på spöet till sin extrema gräns.
Ser hur den blanka och stora skuggan glider majestätiskt över grundområdet. Nu fattade jag att det var fisk av fin kaliber. Så vacker. Men samtidigt otroligt respektingivande med sin grova bakfena.

Chansningen lyckas. Fisken vacklar och stunden att håva den är inne. Mörka vattendroppar flyger upp och jag blir översköljd av skärgårns iskalla hjärta. Säckar fisken. Låter den vila. 72centimeter i torpedform. Väger in fisken på 3,7 kilo. Fenklippt och blank.

Vid realesen kämpar jag med att få igång den praktfulla honan. Misslyckas gång på gång. Fisken simmade som mest iväg en halvmeter för att slutligen ställa sig på huvudet som en tandkrämstub. Händerna bränns av kylan i vattnet.

Bonkar fisken med stort tvivel. En sådan här praktfisk ska tillbaka. Inget snack. Min egen regel med en matfisk per höst och vår. Mellan 50-60centimeter bröts härmed. Nåväl, ett undantagsfall. Fisken får pryda julbordet som rökt och gravad.

Praktöring efter bonken.

Fiskar vidare. Nu vakar det stup i kvarten. Aggressiva vak i klappjakt-karaktär skrämmer slag på både mig och en köldstel skärgård. Ett försiktigare vak synas i ögonvrån. Snabbt kast ut. Isen i spöringarna skrapar elakt mot coatingen på linan. Kastet blir för kort. Men låter flugan exponeras länge. I mitten av intagningen tar det tvärstopp.

Fighten går återigen hårt. Men något mer frenetiskt. Kan efter ett par minuter landa en stöddig havsöringshane. Strax under 60centimeter, svagt färgad och vild med en gigantisk fettfena. B3 grisen levererade återigen, i stoppet. Vilken dag!

Isen runt benen lägger sig. Flugan springer på en ishinna istället för att simma i vattnet. Händerna svider. Det kokheta kaffet är slut.
Tackar skärgårn för idag och pulsar hemåt.

/ John