Döskalle-ön

oktober 4, 2013 i Gädda

Frisk vind. Sol. Moln. Vågtopparna tippade över en efter en. Vitt skum kokade på ytan. Hösten gjorde sig påmind både via den friska doften och den alltmer karga omgivningen. Hösten förknippas ofta med starka pasteller. Inte här, längs södra ostkustens öar och skär som i princip saknar lövträd. Här är det ett kargt landskap som sjunger i snålblåsten. Vissa hatar den, alltså snålblåsten. Jag älskar den.

Möjligtvis är det de vajande tångskogarna i bernstensfärg som står för lystern och färgen i de yttre skären. Grubblade lite lätt på hur olika landskap skiftar i karaktär medan fötterna rörde sig ut mot gäddrevet. En pålandsvind gurglade in förvarnande mot linkorgen. Flugan i grönt och guld blänkte i solskenet. Njöt av livet. Kom på mig själv med att bara vara här och nu. På Gäddrevet.

Känner en ringlande och strykande känsla mot benet som ökar i fart. POFF. En fin gädda kliver upp i ytan av rädsla. Snacka om väckarklocka för dagen. Snacka om närkontakt med havets gröna varg.

Placerar ut första kastet. Inget händer. Lägger ut andra kastet lite längre. Strip, strip, strip. . . BOM! Sandfläcken som liknade en gäddstig mellan tångskogarna blixtrade till av attacken. Strip-strikar mothugget bestämt. Motstridiga knyckar möter mig halvvägs in i klingan.

Gäddan bjuder på batalj. Spöet gungar i förmiddagssolen. Slirbromsen tickar kort men intensivt. Vitvattnet sprutar som en psykotisk fontän. Gälgreppar kort därefter en fin gädda på drygt tre kilo. Kanske mer. Smällfet som jag vet inte vad. Troligtvis hade den kalasat på små tånglakar tidigare i gryningen.

- Eyyh! Game on!

Hojtar i vinden till grabbarna som fortfarande avnjuter sitt rykande kustkaffe på en närliggande klippa. Håller upp gäddan i silhuett. Får ett gäng med tummen upp och leenden som gensvar av de mörkklädda gäddjägarna. Låter vargen simma tillbaka försiktigt.

Det går inte att säga för många gånger! Vilket riv och driv det är i gäddfisket på kusten. Ruskigt grymt. Explosivt. Hårt. Härdande. Det här måste vara ett av världens coolaste flugfisken. Om havsöringsfiske är mystikens svårförstådda symfoni så är gäddflugfiske rock and roll på en svagt upplyst pub. Som dessutom avslutas med fullskaligt slagsmål utanför. Med biljardköer… Adrenalinhöjande om något, att flugfiska gädda…

Alla grabbar som är med på ön fiskar inte fluga. Däremot jerkas det. Några kör också med oförtyngda jiggar som visar sig vara nästan lika effektivt som fluga. Det viktigaste är att fiska betet högt i vattnet. Svaret från gäddorna kommer ofta omgående genom tungt överraskande hugg.

Det är något jag får erfara ytterligare en gång denna härliga höstdag. Fiskar hem flugan högt i vattnet. Sneddar över en fräsande tånggrynna. Attacken kommer snabbt och explosivt. Gäddan tar lina direkt. Känner på fiskens intensitet att den är en aning bättre. Höjden är bra. Kroppen är lite längre än vanligt. Fighten blir stenhård i den karga omgivningen. Gäddan går som en aggressiv ubåt och skövlar nya stigar i tångskogen. Där står jag på klippan och parerar. Tillslut håller det inte och jag hoppar ner i en midjedjup skreva för att få lite stabilitet i drillen.

Efter en brottningsmatch av det blötare slaget kan jag gälgreppa en fin gädda. Snabbt foto av Arild sedan går den gröna maskinen tillbaka till sitt rätta element bland tånglakar och småtorskar.

Vi lämnar ön vid middagstid. Några med blodiga fingrar. Andra utan en skråma. Kvar på ön ligger gamla skelett och dödskallar som gått en oskriven historia tillmötes.

John Kärki