karki

Vinden har vänt – hösten nästa

september 16, 2014 i Flugbindning, Havsöring, Övrigt

Höst igen. Samtidigt som några av sensommarens magiska minnen från norr bearbetas jobbar flugstädet på högvarv. Tidigare års gångbara mönster utvecklas och förfinas in i minsta detalj! Skrivmaskinen går även den på högvarv. . .
Kaffekok vid lägerelden bjuder in till galna fiskeberättelser…

Vacker teckning.

Gångbart i kustbandet.

John Kärki

karki

Ytliga attacker i åskans tecken

augusti 15, 2014 i Övrigt

Sensommaren smög sig in även detta år. Kvällarna kyler både kropp och själ efter en Tjernobyl-het högsommar. Till och med den mest värmeälskande flanören har klagat över den instängda hettan mellan huvudstadens byggnader.

Nu sjunger dock syrsorna ljudligt i en kaosartad kör. Nätterna är sådär mystiskt mörka igen. Köerna på de stora trafiklederna rinner sakta och krampaktigt fram till allas vansinne. Vi går mot nya tider igen. Syrerika tider för oss som helst spenderar våra liv i naturen.

Men innan allt det där, skulle jag och mina kompanjoner ta strid med havets randige krigare. Abborren – även kallad löjornas skräck och spiggarnas överman. I alla fall där vi fiskar denna sommar, ute i ytterskärgården bland tångskogar och slipade skär.

Johan Nilsson Ingenjören kastar på ytjagande abborre i kvällningen.

Abborrfiske med flugspö sommarkvällar kan vara ytterst visuellt. Sprutande stim med småfisk. Giriga rovfiskar som kryssar in i stimmet attackfullt likt en vithaj på en badstrand. Stressade kast når jaktområdet. Ibland kommer hugget som en skrämmande åskknall ovan huvudet. Allt för ofta verkar dock borrarna syna våra flugor bland överflödet av mat i solskenet.

Det är först i kvällningarna när ljuset byter karaktär som vi faktiskt lyckas någorlunda. Det blixtrar vilt i horisonten bakom sockervaddsmoln i vit och rosa kulör. Mörka och långvariga dån glider fram tungt i ytterskärgårn. ”Kobben” njuter av livet på ett skär med vita hörlurar i öronen. ”Ingenjören” kastar febrilt på ytjagande abborrar inne på det grunda.

Vision aqua daypackLjusskifte och dags att rigga grejerna! Fiskepojken@Instagram

I periferin ser jag hur tunga glufs skapar gungande vakringar. Jag låter min förtyngda Jiggy landa i jaktområdet. Stripar hem böljande över den kvällsorangea ytan. BAM – fast fisk! Fisken bjuder på dans och råstyrka. Stundtals sprintar linan hur händerna på mig. Det känns faktiskt lite som att landa en mindre öring. Håvningen går bra och en ”bättre” borre simmar kort därefter tillbaka till sitt revir. På håll kan jag se hur även ingenjören landar fisk efter en fladdrande fight. Ett par krokodiler lägger sig också i aftonens show med robusta hugg och huvudskakningar som får vattnet att spruta i kavalkad.

Krigare som föll för en Jiggy! 

En av lillebrorsorna i stimmet.

Vi knatar hem i mörkret till blixtarnas sken och är tacksamma att vi fått uppleva ytterligare en visuell kväll på kusten med hårda hugg och god vänskap.
John Kärki

karki

Sommarvila

juli 11, 2014 i Övrigt

Sommar igen. Facebook-statusarna går på högvarv. Mjukglass, alkoholhaltiga drycker och sommarklädda flanörer bjuder upp till dans på bild.

Själv undviker jag den kvava hettan. Smyger ut i de svala kvällningarna istället. Håller mig ute till solen går upp igen. Spöet och jag vilar både fysiskt och mentalt. Välbehövligt, efter flera års hårt fiske och knappt en lugn stund.

I Stockholms skärgård, där jag numera håller till, vakar sommaröringarna i ytterskärgården. Spigg och tobis står på menyn innanför tremeters-kanten. Ut och ta dem. Men var beredd på att det går snabbt.

Vak – kast – kanske hugg – annars borta.

Sunny sideMed lätta steg i soluppgången.

Annars besöks stadens åar och dess invånare med granskande ögon. Öringarna pilar runt på alla möjliga ställen. Nystarten av en egen konsultfirma är i görningen. Kika in på hemsidan som än inte är riktigt klar. . . www.fiskevård.com

Som ni märkt går bloggen på sparlåga. Det är inte brist på äventyrligt material. Dock har skrivarlusten inte varit allt för hög på senaste. Men tro mig, håll utkik här då och då. För när det väl smäller big time, är det här ni kan läsa om det. För det kommer smälla framöver, värre än någonsin i den här bloggens historia. . .

Till dess, ha en skön sommar fiskevänner.
John

karki

Tvärnit och svartsippor

maj 11, 2014 i Havsöring, Övrigt

Gröna löv dansar i vinden. Vitsipporna står stadigt i grupp. Havsörnen seglar fritt med en lila molnfront som bakgrund. Tången vacklar osäkert i havets gung. Böljan blå är i uppror och fräser av mörk intensitet.

Tvärnit. Hinner inte höja spöet innan en tung hoppkavalkad tar vid och linan sprutar av spolen. Hör en spinnfiskare säga att det ser ut som en öring. Linan fortsätter spruta medan ett djupt snitt skär i vågtopparna. Backingen tar sedan vid. Ytan bryts långt ut av fyra kraftiga hopp innan allt blir tomt. . . Vevar upp den sladdriga fluglinan och får upp en uträtad krok. Spinnfiskaren kommer fram till mig och vi diskuterar fighten.

- Jag tror det var en öring.
Säger han med exalterad röst. Jag svarar att det måste ha varit en kustbåge av bättre kaliber. Nåväl. Loss gick den och vi önskar varandra ett fortsatt skitfiske.

Kvällen närmar sig och linan ligger på långt släp ute i vågtopparna när jag knatar in mot land för en välbehövligt vila. Blicken är vänd mot den gröna naturen på land när det tar tvärstopp bakom mig. Vänder mig om chockat och linan fräser som en större industrisåg. Fisken har krokat sig själv och bjuder på ursinniga rusningar och vansinneshopp.

Har stundtals svårt att greppa situationen när spötoppen fladdrar motvilligt och en bredsida tar luft gång efter gång. . . Allt går bra och kan efter mycket stök landa ytterligare en kustbåge. Vilket drag trots sin ringa storlek. Helt otroligt vilka bataljer dessa fiskar bjuder på.

KustbågeKustbågarna bjuder på bra batalj i vågtopparna.

Kvällen blir till natt när jag med lätta fotsteg traskar hemåt. Vildsvinen bökar ljudligt i skogen. Räven smyger tyst i månens sken. Vitsipporna förvandlas till svartsippor i nattens mörker.

Ännu en minnesvärd dag på kusten. Det tackar jag för.
John Kärki

 

karki

Purpur på sandfladen

maj 8, 2014 i Havsöring, Övrigt

Puff. Stripp. Puff. Hmm. . . Var det fisk? Fortsatte strippa medan funderingarna snurrade i huvudet. Linan daskade försiktigt mot den mörka ytan. Kvällen var fotfarande ljus med mörklila och fluffiga moln ovan trädtopparna. En stark sol tittade igenom då och då.  Bakom mig lös träden i pastellgrön ton. Fiskar in den sista biten lina och kollar till B3 grisen när den sveper in över ljus sandbotten. Inget sjögräs på kroken.

Spanar ut över fladens djupkant. Några större block lyser av fukt i periferin. Laddar ett fullt kast. Linan landar mjukt i gränszonen mellan tång och sand. Flugan böljar hem med tempo. . . POFF! PANG! FISK! Trots att jag vet det är fisk hinner jag tänka någon sekund att det kan vara en sten också. EXPLOSION! Tryckvågor i vattnet förvandlar ytfilmen till en sönderbombad krigzon. Linan fräser i sidled med intensitet. Håller emot. Fisken vänder och spolen skriker i högt tempo.

Anar storöring i kaliber runt fyra kilo först. Spolen fortsätter vina elakt i kvällsljuset. Fisken lämnar vattnet och dundrar upp i ett sidledshopp. . . Hoppet avslöjar en kustbåge i normal storlek.

Fighten fortsätter i rullskrikets tecken och trots att jag tar fisken hårt försvinner även en del backing genom ringarna. . . Känner hur linan knäpper bland sten och block i strandzonen. Efter några minuter ligger purpurstålet i håven. Vilken fart och explosivitet i det drygt 10grader varma vattnet. . . Puh.

Steelhead

Natten jagar ikapp och jag beger mig hemåt. Nöjd över att ha överlistat sandfladens purpur.

John Kärki

karki

Hopplöshetens bukt

april 3, 2014 i Havsöring, Övrigt

Våren vacklar fram osäkert. Isiga nätter blandas med kontinentala dagar här i ”Hopplöshetens bukt”. Hundtimmarna har lett till en stundtals mental uppgivenhet och frustration. Vart är fisken? Finns den ens? Är ett par av frågorna som har ekat i mitt huvud varje gång solen tagit sitt kvällsbad i horisonten och det sista kastet fått vevas in för dagen.

Snacket går bland folk att öringarna har simmat över till Polen för att sälen har invaderat kustremsan. Andra talar om fiskdöd i åarna. Någon nämner ett förändrat beteende på hur öringen jagar och hugger. Teorierna flyger fram i luften som ett kaosartat sudoku i vårvindens ljumna pust.

Jag väljer att lägga slittimmarna på kusten ändå. Trampar mina egna stigar som en luttrad krigare. Visst, mina otaliga timmar bom skvallrar om att jag är fel ute. Samtidigt får ingen fisk ändå, somliga har till och med lagt grejerna på hyllan för att det är kört. Tiderna när snittvikten i bukten låg på 4,2kg är över. Nu ska man vara nöjd om man ens får en fisk.

Öringkarman och huvudstadsteorier är det som räddar mig från att stå avklädd framför skrattande sälar och gamla kusträvar även denna gång. För trots alla motgångar och hårda timmar, skulle det smälla minnesvärt även denna vår!

Häng med nu, det här ett hjärtskärande vårfiske efter buktens silvriga tjurnackar. Vi börjar en svärmande vårkväll i anslutning till ett större sillstim med en imitation av det samma på tafsänden.

Ett par vardagsflanörer stannar till i den mörkgröna skogsbarriären som bryter stranden från resten av naturen. Med svarta solbrillor stirrar dom ner mig och min flytring ytterst förundrande. Lägger ett kast intill en större sten. Drar ut flugan hafsigt, stoppar intagningen drastiskt och möter deras förundrade blick. PADOOOIING. . . Höjer spöet instinktiv och trycket böjer spöet i botten.

Öringen lämnar ytan och vardagsflanörerna måste ha nypt sig armen rejält när den grova kolossen landar med ett tungt dån i kvällsljuset. Själv så hajar jag knappt att det händer. Men säger till mig själv – Det händer och det händer nu!

Öringen tar lina och bjuder på batalj signerat det värre slaget. Ser fisken långt ut och anar att det är en fisk som börjat äta upp sig men inte riktigt kommit i ”blänkarform” än. Dock kan dessa fiskar bjuda på skräckinjagande fighter. Trycket på lång lina avslöjar att mitt vägda personbästa ryker om allt går vägen.

Får in fisken mot mig. Det stökas på kort lina. Min besehåv som är tänkt till större fisk hade tyvärr försvunnit tidigare under dagen på det vilda havet. Tailar fisken. Ser att det är en påblänkande hona. Hon skakar till rejält för att komma loss. Lyfter upp henne i famnen. Vilken öring!

Försöker fippla fram vågsäcken. Öringen ålar sig ur mitt grepp och dyker ner i vattnet. En skräckrusning tar vid innan en obehaglig smäll ekar i kustbandets så annars tysta kväll. . . Inte spöet igen bara hinner jag tänka innan jag ser en krusig lina ligga på ytan. Får upp en tafs som är sprängd i skarven. Vilken mardröm när det äntligen brakar till ordentligt efter hundratalet tomma timmar. . .

Knatar hem i mörkret en aning febrig och konfunderad över kvällens fiske som bjöd på annorlunda minnen. Landad storöring men ej dokumenterad, konstig känsla år 2014. Revanschen skulle dock visa sig komma på buktens tjurnackar redan dagen efter.

PANG!Vanlig syn vid tyngre duster med buktens silver.

Ny dag. Nya tag. Även en ny håv låg bak i flytringen. Med färskt minne från gårdagskvällens fiske längs stenkanter efter sillätare planerade jag in en större ”gäddvik” på eftermiddagen för att sedan i skymningen försöka på sillätarna vid gårdagens brottsplats.

Kastar och kastar. Lika dött som vanligt här i bukten tänker jag medan ett långt kast forcerar in på gäddvikens grundplatå. Sätter spöet i armhålan och dubbelhalar flugan turbosnabbt. PANG! Smällen är kort och hård. Gädda kanske? Kändes ändå som öring. Låter flugan hänga. Drar hem i normal och undrande takt över om det är en öring som visar sig på styva linan eller inte? Känner ytterligare en liten dutt på sill-imitationen.

Forcerar in ett nytt kast i viken över den stora tångfladen. Låter flugan sätta sig. Börjar dubbelstrippa igen. Linan daskar mot ytan som en lös piska. Efter halva intagningen har inget hänt. Ökar farten till maximum och ser hur flugan skymtar till oroligt strax under ytan tio meter ut. Tvärstopp. Bom! Ytan reser sig och en kraftig blanking exponerar sig ytligt i eftermiddagssolen! Hjärtattack och generalknas. . .

Från ingenstans har jag släppt ner spöet i handen och linan svischar av linbrickan med obehaglig intensitet. Lite som att vakna upp ur en mental dvala. Det går undan och trycket är riktigt bra. Fisken visar sin starka sida till och det bara att dansa med i den stökiga dansen. Hela tiden tar jag in små marginaler på fisken och tillslut känns det som jag för dansen.

Vid håvning ser jag att jag underskattat denna fisk rejält. Kanske är det kusligare och mer hårresande att drilla storöring i sämre ljus än mitt på soliga dagen?

En grym bredsida och tjurnacke glider ner i håven. Vilken fisk! Mäter in henne på 68-69centimeter och hon håller rävarnas gamla snittvikt på 4,2kilo.

4,2kgHårt slit lönar sig tillslut – Öringkarma

Dagen fortsätter och mindre skärmytslingar med blänkarstimmet bjuder på hjärtsnurr. En fin ”trea” vänder bakom flugan. En liknande hoppar av i fightens intensivaste skede. Det hugger dock bara när flugan dundras hem i full fart. Ser även ett intressant fenomen när en kromblank öring fullkomligt hoppar upp i luften för att sedan lägga bredsidan till i en smasch som troligtvis krossat många sillar eller spiggars liv.

I skymningen dricker jag upp det sista kaffet och rensar en vacker fisk som med nåd och näppe måttar för matbordet. Fisken är så blank att jag inte ser prickarna på den. Använder kniven för att skrapa av den lösa fjällmatan och visst ser jag prickarna då.

Någon typ av mask och spigg på menyn uppenbarligen.

Dagarna i bukten är inte lätta. Kanske det mest hopplösa jag har varit med om i öringväg hittills. Därför värmer ljusglimtar som dessa extra mycket.

Matfisk på 50cm. Blankare blir det inte.

John Kärki

karki

Allt om flugfiske – Premuneration

december 23, 2013 i Övrigt

Hej.
Nu finns 2014 årsprenumeration av Allt om flugfiske tillgänglig via mig.

Perfekt som julklapp till din fiskeintresserade vän. Kanske behöver du förlänga din prenumeration? Eller så kanske det är dags för en prenumeration helt enkelt?

Är det tänkt som julklapp eller födelsedagspresent till någon annan. Ange adressen fakturan skall skickas till i övrig info.

Pris: 319kr/år. (ordinarie pris 474kr)


Tack för att du stödjer Livet på kusten och därmed en del av den framtida fiskevårdsutveckling vi kommer se i landet.

karki

Pansarfiskar i solnedgången

september 14, 2013 i Övrigt

Eldklotet sjunker sakta i väst. Vattnet skrapar mot vadarbyxan. Kristallklar och bländande massa virvlar tungt när vi vandrar vår väg. Vadarkängorna dunsar mot slipad sand. Upp och ner. Som tyngdlösa astronauter kliver vi fram med synskärpan i högsta hugg. Likt en hök över gröna fält spanar vi efter vårt byte där ute på den lugna ytan.

- Ser du! Kolla plogen. Ohhhh. Ta då! Nej. . . Den vek av. Flera fiskar är utanför mig. Kolla!

Martin skriker med hetsig röst på sin norrländska dialekt att en id har jagat iväg hans fluga, utan att hugga.

Ytan gungar visuellt när ett stim med id har klivit in på grundområdet. Tungt och självsäkert vakar de. Ibland head and tail. Ibland tunga plask. Då och då bryts ytan av att en rygg sticker upp för att slutligen sjunka som en rysk ubåt på svenskt vatten.

- Ojojojoj. Flera stora fiskar är utanför mig. De vakar hela tiden. Vafan. De tar ju inte. Har träffat vaken flera gånger. Irriterande. Jag testar att förlänga tafsen.

Arild, från ”Gurkstan”, även kallat ”Pulverstan”. Hojtar frustrerat från sin position samtidigt som ytan utanför honom gungar så man nästan blir sjösjuk.

Martin funderar över flugvalet i kvällningen.

Idstimmet rör sig vidare. En fisk bryter ytan utanför en sjögräsklunga. Får ut kastet en meter ifrån. Ser hur vattnet reser sig. En kvick plog tar vid. Strippar snabbare. Gör ett stopp. Strippar ännu snabbare. Nu reser sig fiskens rygg ovan ytan men viker snabbt av. Fan!

Kort därefter får jag en ny chans. En stor klunga med kustens egna pansarfiskar stryker in inom kastavstånd. Lägger ut på ett av vaken som breder ut sig tungt och lugnt. Linan landar rakt i vakringen. Men även rakt över restrerande fiskar i idstimmet – ytan exploderar i ett kaos och fiskarna flyr ut mot djupare vatten… Frustrerande var ordet.

Solen tuggar sig neråt bakom trädtopparna långt borta i horisonten. Ett något mörkare sken lyser över viken. Enstaka fiskar fortsätter att vaka. Ibland kommer de inom räckhåll för ett kast. Har tur och lyckas pricka ett vak perfekt med min tafs i modell – extra lång. Ytan reser sig och en plog tar vid för att sen explodera i en visuell tvärnit! Höjer spöet och det gungar pansarhårt under fightens första sekunder innan fisken börjar tröttna och mest stångar sig in mot min håv.

Kvällens minsta id får gå tillbaka.

Ett par fiskar till landas. Någon runt femtio centimeter i guld och bronsfärgad skrud. En svart wolly bugger med tratt visar sig vara melodin för att landa skymningsidar. Kanske är det den hetsiga gången på flugan som gör det? Silhuetten? Eller kanske sidolinjeffekten av vibrationerna? Nåväl, troligtvis en kombo av allt.

Svart trattfluga med lite längre tafs verkar vara receptet heta solnedgångar.

Vaken fortsätter in i mörkret. Den svarta ytan framkallar knallhårda hugg och något aggressivare fighter från pansarfiskarna. Stundtals simmar fiskarna bara fyra till fem meter ifrån oss. Korta precisionskast är här ett måste.

Känslan är mäktig att stå mitt bland jagande fisk som inte märker av en. Just mörkerfiske framkallar även att sinnena är på topp – doften av hav blir så mycket starkare, syrsornas sång blir så mycket mer intensiv och ljudlösa vak blir plötsligt hörbara när ytan rivs upp i ett kliniskt snitt.

Arild jagar id som är extra närgången i mörkret.

Luften är varm men ändå lite kylig när vi knatar hemåt. Vattnet är ljummet. Fingrarna är skrynkliga som efter ett för långt bad. Syrsorna sjunger fortfarande högt.

Vi är alla överens om att idfiske på fluga är spännande, frustrerande men även otroligt visuellt. Här är det inte fighterna eller storleken på fisken som gör det. Utan själva känslan av att lyckas överlista den skygga fisken. Du överlistar inte bara en fisk. För att få fisken måste du överlista hela gruppen. Tvekar en av fiskarna skippar resten av fiskarna också. Lite som att fånga en vacker kvinna. Även hennes väninnor måste godkänna dig.

John Kärki