karki

Tidig vår och tveksamma tankar

mars 7, 2014 i Gädda

Minnet tar mig tillbaka till år 2008. Purfärska, fyllda med glädje och nyfikna på öringfisket i Stockholms skärgård. Gryningar, snöstorm och förfrusna fingrar. Då och då glimmade händerna av silverfjäll när glada miner möttes i den frusna strandkanten. Åren gick. Utdelningen var skral. Men vi gjorde allt som gick för att försöka lära oss fisket, platserna samt ta del av den tidigare historien och kulturen kring öringfisket i Stockholms skärgård. Härliga tider, på något sätt vänskapsbandens tid.

Året är 2014. Rutin, målmedveten och för många timmar av öring i alla dess former. Knatar över stränder. Halkar på stenar i det grumliga vattnet. Badar ofrivilligt. Blicken jagar efter silvriga vakringar. Mitt inre jagar efter den stora fisken, drömmen. Kasten skär målmedvetet. Inget händer i det karga kustlandet. Eller jo, efter många timmar, dagar och veckor hakar jag fast i en grov fisk, som går loss såklart. Ett blänkande sprall nyper dock tag kort därefter. . .

Folk frågar om jag slutat fiska öring. Folk undrar varför det inte kommer några rapporter. Inte är det för att det går trögt. Snarare handlar det om det klimat den öppna scenen stolt visar upp. Med den öppna scenen menar jag forum och bloggar. Nuförtiden verkar det som man är ”snål”, ”paranoid” eller ”löjlig” om man inte skriver helt öppet på internet vart man spenderar sina fisketimmar i jakten på drömfisken.

”Inget ställe är bättre än något annat” ”Det finns öring överallt” – Ni får gärna tro det. När det sedan börjar snackas för mycket, när rena förtal blir vardag börjar jag faktiskt undra vilka människor man har att göra med stundtals. Nog om det, det blåser på toppen och kommer alltid göra det. Det bara är så.

Väljer att släppa ifrån mig två anteckningar från fiskedagboken. Vi beger oss till gäddornas värld.

19-20/2-2014 – Härliga vårdagar
Våren är mild. Våren är här. Tidigt i år. Men det kanske alltid är så här i bukten? Dagarna är i alla fall härliga i solskenet. Gäddorna verkar förvirrade och står på alldeles fel platser, för deras eget bästa. Precis som jag – Inte borde jag sova lunch i en solgassande vassrugg i slutet av februari.

Storgäddorna jagar i gryningen och skymningen. Alltid i anslutning till att den större braxen kommer in i marerna. Häftiga scener utspelar sig när grova kolosser gör tunga kroppsvälvningar ytligt i den tysta och dunkla skärgården.

Två dagar i följd lyckas jag landa grov fisk. Den ena på prick 6 kilo och den andra på 9,1 kilo. Häftiga fiskar. Respektingivande och jag har aldrig sett så här feta gäddor tidigare i mitt fiskarliv. Den blåvita flugan skördar framgång. Konstigt, blåvitt har jag alltid ogillat och undvikit. Trots alla lovord genom åren.”

Skeppet

Njutning
Pike on the fly

25/2-2014 – Skymningsgäddan
I sista ljuset brakar det tag i grejerna. Den vitblåa flugan sögs in i den massiva käften bestämt, helt utan respekt. Känner direkt att det här är en bättre fisk. Tung fight med stora svårigheter att bryta upp fisken till ringen. Huvudskakningarna avlöser varandra. Fisken vandrar runt ringen varv efter varv. Tunga virvlar fortplantar sig som svarta välvningar på ytan.

Får upp henne till ringen efter mycket om och men…. Skopar bestämt i henne i håvnätet. Kalabalik utbryter… PANG så knäcktes klingan i mörkret.
9,0kg. Satans brutal fisk. Hemsk nacke och rygg. I magen måste det ha legat ett par större fiskar.

9,0

John Kärki

karki

Döskalle-ön

oktober 4, 2013 i Gädda

Frisk vind. Sol. Moln. Vågtopparna tippade över en efter en. Vitt skum kokade på ytan. Hösten gjorde sig påmind både via den friska doften och den alltmer karga omgivningen. Hösten förknippas ofta med starka pasteller. Inte här, längs södra ostkustens öar och skär som i princip saknar lövträd. Här är det ett kargt landskap som sjunger i snålblåsten. Vissa hatar den, alltså snålblåsten. Jag älskar den.

Möjligtvis är det de vajande tångskogarna i bernstensfärg som står för lystern och färgen i de yttre skären. Grubblade lite lätt på hur olika landskap skiftar i karaktär medan fötterna rörde sig ut mot gäddrevet. En pålandsvind gurglade in förvarnande mot linkorgen. Flugan i grönt och guld blänkte i solskenet. Njöt av livet. Kom på mig själv med att bara vara här och nu. På Gäddrevet.

Känner en ringlande och strykande känsla mot benet som ökar i fart. POFF. En fin gädda kliver upp i ytan av rädsla. Snacka om väckarklocka för dagen. Snacka om närkontakt med havets gröna varg.

Placerar ut första kastet. Inget händer. Lägger ut andra kastet lite längre. Strip, strip, strip. . . BOM! Sandfläcken som liknade en gäddstig mellan tångskogarna blixtrade till av attacken. Strip-strikar mothugget bestämt. Motstridiga knyckar möter mig halvvägs in i klingan.

Gäddan bjuder på batalj. Spöet gungar i förmiddagssolen. Slirbromsen tickar kort men intensivt. Vitvattnet sprutar som en psykotisk fontän. Gälgreppar kort därefter en fin gädda på drygt tre kilo. Kanske mer. Smällfet som jag vet inte vad. Troligtvis hade den kalasat på små tånglakar tidigare i gryningen.

- Eyyh! Game on!

Hojtar i vinden till grabbarna som fortfarande avnjuter sitt rykande kustkaffe på en närliggande klippa. Håller upp gäddan i silhuett. Får ett gäng med tummen upp och leenden som gensvar av de mörkklädda gäddjägarna. Låter vargen simma tillbaka försiktigt.

Det går inte att säga för många gånger! Vilket riv och driv det är i gäddfisket på kusten. Ruskigt grymt. Explosivt. Hårt. Härdande. Det här måste vara ett av världens coolaste flugfisken. Om havsöringsfiske är mystikens svårförstådda symfoni så är gäddflugfiske rock and roll på en svagt upplyst pub. Som dessutom avslutas med fullskaligt slagsmål utanför. Med biljardköer… Adrenalinhöjande om något, att flugfiska gädda…

Alla grabbar som är med på ön fiskar inte fluga. Däremot jerkas det. Några kör också med oförtyngda jiggar som visar sig vara nästan lika effektivt som fluga. Det viktigaste är att fiska betet högt i vattnet. Svaret från gäddorna kommer ofta omgående genom tungt överraskande hugg.

Det är något jag får erfara ytterligare en gång denna härliga höstdag. Fiskar hem flugan högt i vattnet. Sneddar över en fräsande tånggrynna. Attacken kommer snabbt och explosivt. Gäddan tar lina direkt. Känner på fiskens intensitet att den är en aning bättre. Höjden är bra. Kroppen är lite längre än vanligt. Fighten blir stenhård i den karga omgivningen. Gäddan går som en aggressiv ubåt och skövlar nya stigar i tångskogen. Där står jag på klippan och parerar. Tillslut håller det inte och jag hoppar ner i en midjedjup skreva för att få lite stabilitet i drillen.

Efter en brottningsmatch av det blötare slaget kan jag gälgreppa en fin gädda. Snabbt foto av Arild sedan går den gröna maskinen tillbaka till sitt rätta element bland tånglakar och småtorskar.

Vi lämnar ön vid middagstid. Några med blodiga fingrar. Andra utan en skråma. Kvar på ön ligger gamla skelett och dödskallar som gått en oskriven historia tillmötes.

John Kärki

karki

Vågbryt och gäddor

september 22, 2013 i Gädda

Jakten på krokodilen kan börja. Hösten är här med friska vindar och kyliga nätter. Det klara vattnet syresätts och vegetationen under ytan börjar sakta sjunka undan. Tånglakar och torskar i modell mindre börjar sakta krypa innåt mot grunda vikar. Gäddan, havets gröna varg – är inte sen att följa med.

Flygfoton och sjökort rekas grundligt. Flugor binds. Krokar vässas. Ideer bollas. Lösa rykten om platser granskas med öppna ögon. Att fånga stor gädda tar sin tid. Det gäller att ligga i, på rätt sätt, under rätt förutsättningar.

Nåväl, mycket saker går att reka från hemmet. Men inget slår att stå utvadad med vatten till midjan. Följa flugans gång. Se hur den ljusa sandfläcken exploderar av metallgrön färg. Huggen är tunga och fighterna stökiga. Precis som det ska vara i vårt vackra kustband. 

Martin Syd klipper till i vågbryten.

Klarare kan det inte bli.

Martin Nord sicksackar mellan grundstående gäddor.

Standardmodell i fina färger. Nu väntar vi på +10kg.

Höstmorgon i kustbandet.

Respektingivande tandmatta.

Big Daddy och vikens lillebror.

The Sunny side bjuder på en fikastund.

Rekrundorna klara. Nu börjar allvaret. Låt flugorna fladdra i luften som odrägliga disktrasor. Låt huggen falla tungt över visuellt grunda bottnar.

John Kärki

karki

Skäggdoppingar och gäddor

maj 21, 2013 i Gädda

Ett soligt Stockholm med levande förorter därtill. Allt har vaknat till liv igen. Nu och några månader framöver lever innerstadskärnan med pärlbandet ut som sträcker sig åt alla väderstreck.

Klingande uteserveringar med ljugande låg promille. Kvinnor i moderiktiga kläder för sommaren år-2013 trippar fram, två och två eller i grupp. Solen speglar sig i svarta, dyra och ibland billiga solglasögon.

Bilköer och sommarstress.

Jag och Anton bestämmer oss för att lämna. I alla fall för en eftermiddag och kväll.
Anton, en sextonårig gäddfiskare som helst spenderar sin fritid i en båt. Motorbåt eller segelbåt. Med eller utan spö. Innerst inne finns ändå längtan efter monstergäddan.

Han var nu sugen på att testa något nytt fiskesätt. Spinnfisket hade bleknat en aning. Hårt jerkbait-fiske och adrenalinpoetiskt flugfiske stod på menyn.

Vi lämnade staden bakom oss. I backspegeln synade vi företagsbilar och en kaosartad trafik på de stora motorlederna.
Framför oss såg vi mastiga hav av vitsippor, ytliga löjstim och stora efterleksgäddor som attackerar hänsynslöst.

Vitsippor

***

Vädret i skärgårn är tilltalande. Tvärtemot soliga storstan. Mulet dis och svagt krusande vind. Löjstimmen rör sig försiktigt i de heta zonerna bland sjögräs och lite grumligt vatten. Gäddornas hem. Vi prickar luckorna.

Det smäller hårt och ytligt. Stumgung på jerkbait och mer åt det hårt sugande hållet på fluga. Dubbelstrippande händer utlöser kraftiga ytexplosioner. Flashflugan får ta rejält med stryk.
Markanta stopp med jerkbaitsen skapar stigande gäddor från ett par meters djup. Mäktigt värre.

De flesta gäddorna går loss. Trots vassa krokar lirkar de sig fria. Adrenalinnivån är trots det hög. Fokuseringen hakar på. Vissa stopp händer det överallt och hela tiden.

Fem

Skäggdopping-perioden favoriserar jag som den mest visuella perioden för att fiska stor gädda grunt med ytligt simmande flugor eller jerkbaits. Storgäddan står fortfarande kvar grunt efter leken, för att äta upp sig. Den grönprickiga rovfisken utnyttjar överflödet av löja och stor brax.

Skäggdoppingen lägger sina ägg någon gång under maj månad. Oftast mellan två till sex stycken. Fågeln ruvar på äggen under nästan en månad. Ofta ser man små bon i vassarna med ruvande honor ovanpå.

När ungarna kläcks är det en indikation på att storgäddan blir svårare och inte är lika konsekvent grundgående. Oftast inträffar det beroende på plats, i början av juni till mitten av juni.

ÄggSkäggdoppingens ägg vilar varsamt i boet – Storgäddan simmar fortfarande i närheten.

Dagen går mot sitt slut. Vi summerar ett gäng gäddor upp med en topp runt fem pannor. Säkerligen ett femtontal häftiga kontakter. I sista ljuset bränner vi en gädda av grövre modell i anslutning till ytterskärgård och klart vatten med mörkt täta tångbälten.

AntonAnton poserar i skymningen med jerkpåken i handen.

Vi lämnar skärgårn bakom oss. I backspegeln ser vi minnen av skorrande skäggdoppingar, grymma gäddattacker och hav av vitsippor som dansar i skärgårns slänter.
Framför oss ser vi en storstad, upplopp i förorterna och bilköer. . . .

Anton säger med trött röst i i bilen, som luktar gädda, att det är skönt att sno några timmar på en vardag och dra ut i skärgårn. . .  Jag håller med . . . Innerst inne vet jag att jag skulle kunna skriva under med livet som insatts att det faktiskt är så.

John Kärki

karki

Grönskimmer i tångbarrikaderna

maj 6, 2013 i Gädda

Valborgsnatt i laglöst skärgårdsland. Landskapet i brand. På varje gård dansade människors skuggor häxlikt med hjälp av eldens sken. Natten var mörk samtidigt som kvinnor i svart silhuett mot stjärnklar himmel gled fram på sina kvastar.

Vi hade valt klassisk mark. I alla fall klassisk för mig och Johan. Många glada minnen och gäddbataljer har utspelat sig i detta område. Som gäddfiskare är detta vår plats. Platsen där vi fostrats med hjälp av ett stormigt hav, karga klippor och mycket funderande.

Ytterskärgårdskaraktären som liknar havsöringsbiotop gäckar en många gånger. Att fiska i kristallklart vatten med de sista öarna som silhuett är en lisa för själen. Se spiggstimmen hacka sig fram i vattnet. Följa den friska tången i brun färg som vajar melodiskt med ett gungigt hav. Förfallna båthus och som berättar skärgårdshistoria i faluröd skepnad. Stridbara och kolossalt vackra gäddor som stiger synligt mot flashflugor. Visuellt värre med andra ord. Man kan bli religiös för mindre.

Pike

Grillbrickan knastrade över elden. Johan var som vanligt grillmästare. Jag låg på landbacken och smuttade på en tjeckisk variant av det svagare slaget. En doft av kryddig korv spred sig i skärgårdslandet. . . . .

Vi väntade in ljuset. Gryningstimmen. Då gäddorna skulle stå på sina platser. Ofta är det så att när nattens mörker släpper står de där. Helt tysta men beredda på attack. Ingen nåd. Dammiga bottnar och röjd tång är ofta följden av att flashflugorna landar inom synhåll. Ruggiga fiskar. Skräckinjagande.

Häxgädda

Gäddpåkarna i klass åtta eller nio är ibland nödvändigt när det suger tag. Likaså ståltafsen eller det knytbara tafsmaterialet. Flugorna får gärna vara stora. På tub eller krok. I klart vatten brukar jag förlänga tafsen lite extra. Drygt en spölängd 0,35-0,40 i dimension. Ibland en och en halv spölängd. Det blir lite slängigare. Men tror mig få mer fisk på det.

Flash

Denna gryning får vi ett par fighter med smågäddorna. Lika vackra som de alltid varit. Frisk teckning som liknar ett konstverk. Bataljerna är knyckiga när bottenstrukturen blir uppriven. Brunfärgade gråsuggor och märlor simmar förvirrat i frivattnet efter att ha blivit väckta. Små maskar pryder gäddornas ryggar. Ett tecken på att det stått still länge i det kalla vattnet.

De stora är inte på plats. Att fånga stor gädda är som att fiska havsöring. Man får inte många under en säsong. Men när man väl får en fylls själen med värme.

Pike

Denna morgon är själen ändå varm. Att bara få besöka detta område räcker mer än väl. Storgäddan får vänta till någon annan gång.

John Kärki
Bild 1,2 och 4 är tagna av Johan Nilsson.

karki

Töväder och en grön överraskningsattack

februari 18, 2013 i Gädda, Havsöring

Droppande träd. Sommarsnö. Hagelstorm. Det går fort i kustbandet. Växlande väder bjuder ofta på flera huggperioder fördelade under hela dagen. Dagarna börjar dessutom bli längre vilket skapar utrymme för att en vintrig kust ska få spela ut hela sitt register.

Tö

Lördagen spenderades själv i flytringen. Det är riktigt skönt att fiska helt ensam ibland. Fokuset och tankarna samlas lätt in i en liten bubbla. Nya metoder och strategier testas utan stress. Flugorna simmar med känsla och avslappning. Fiskarna jagas aktivt med forcerande kast längs grundplatåerna.

Fikastund

Första hugget faller på en utsatt udde. I tredje kastet. PANG. En riktig fulsmäll. Höjer spöet och vinterdansen tar vid, i tre sekunder innan blankingen retligt skruvar sig loss. . . Några kast senare, tio meter längre ner, i stoppet, kommer revanschen. Fighten går lätt men vilt. Kan snabbt håva ett vackert och blankt sprall. Silverskimret lyser som en aura samtidigt som hela vintern tinar upp runt mig.

Silveraura

Vinterlandet andas avslappning. Livet är underbart. Att tyngdlöst drifta över grundområdena skapar en frihet som är oslagbar. Inga måsten, ingen stress. Bara njuta av nuet.

Dagens överraskning och dagens tyngsta smäll kommer öven en liten fläck av grundvatten. En riktigt grov gädda som plogar ikapp min vita wolly bugger i storlek två. Hugget kommer hänsynslöst över ljus sandbotten. Spöet bugar i botten. Kort därefter snärtas fluglinan tillbaka mot mig. Som vanligt går gäddan vinnande ut striden när man jagar silver.

Spanar med frågande blick ut över den ljusa fläcken som ligger oskyldigt stilla, sju till åtta meter ifrån mig. Hmm. Är gäddan kvar så står den på den där lilla fläcken. Paddlar ljudlöst in mot fläcken. Simfenorna rör sig med minimala rörelser. Att fånga gäddan fanns inte i mitt intresse längre, utan bara se den var målet.

Mitt på fläcken står den. Hamnar nästan i chock när jag ser den tydligt. En riktigt vintermadam. Elakt mörkgrön färg. Lysande vit romfylld buk. Grov som en stock över ryggen. Vilken pjäs. Över metern lång. Säkert närmare tio kilo i vikt. . . . .  Iakttar honan i några sekunder. Att få se en så här grov gädda en och en halv meter snett under mig kan inte beskrivas med ord.

Vickar till med simfenan lite lätt. Gäddan blir störd och tar med några mäktiga men lugna fenviftningar sikte mot skydd på djupare vatten, i branten.

Följer gäddans initiativ och paddlar hemåt med hopp om fler fina dagar i skärgårn.
/ John Kärki

karki

På besök i krokodilernas land

november 5, 2012 i Gädda

Mitt i öringsäsongen. Helt oväntat. Kommer suget att få en dust med skärgårns krokodiler. Klass 7an byttes ut till 8/9an. Wolly buggers byttes ut till stora flashflugor. Öringkänslan byttes ut till gäddkänsla.

Gäddflugfiske – Ett riktigt hårt fiske. Långsamma kast med stora tussar till flugor. Stenhårda hugg och tunga böjjar på spöet.
Adrenalin. Närhet, närhet till det skräckinjagande. För gäddan kliver på hänsynslöst stundtals. Födohugg för att mörda.
Till skillnad från öringfisket får man faktiskt här ett gäng fiskar då och då. Storleken brukar inte heller vara något att klaga på. Kul.

Kobben levererar en krokodil på 6,1kg 93 centimeter.  

Tackar gäddorna och de kyliga dimmslöjorna för en trevlig dag.
/ John
karki

Putte fortsätter rapportera från Umeå

maj 10, 2012 i Gädda

Denna gång är det gäddlek på menyn.

/ John