Warning: Declaration of WP_SimplePie_Blog_Item::get_id() should be compatible with SimplePie_Item::get_id($hash = false) in /customers/4/1/e/silverbums.com/httpd.www/silvret/wp-content/plugins/blogger-importer/blogger-importer-blogitem.php on line 24 Warning: Declaration of WP_SimplePie_Blog_Item::get_links($linktypes) should be compatible with SimplePie_Item::get_links($rel = 'alternate') in /customers/4/1/e/silverbums.com/httpd.www/silvret/wp-content/plugins/blogger-importer/blogger-importer-blogitem.php on line 24 Warning: Declaration of Blogger_Import_List_Table::prepare_items($blogs, $JSInit) should be compatible with WP_List_Table::prepare_items() in /customers/4/1/e/silverbums.com/httpd.www/silvret/wp-content/plugins/blogger-importer/blogger-importer-table.php on line 14 Warning: session_start(): Cannot start session when headers already sent in /customers/4/1/e/silverbums.com/httpd.www/silvret/wp-content/plugins/shutter/shutter.php on line 60 Fjällfiske | Livet på kusten | The Silverbums
karki

Svartsländornas tid

juni 23, 2013 i Fiskeberättelser, Fjällfiske

Slurp. Ytan bröts abrupt där dagsländeimitationen gled fram. Ett snabbt och kliniskt take. Lyfte spöet mot gråflytande moln i skyn. Klingan i svart färg bugade tillbaka. Intensiteten ökade när fjällöringen tog lina som en formel-ett bil. Trycket lättar och fisken fladdrar upp en meter ovan ytan. Ser på håll att det är ett litet krutpaket, som valt fel slända att frossa på.

Min väntan. Min spaning. Hade gett utdelning. En mindre mörkgrön gran hade fått agera maskering åt mig. Hade fått syn på fisken. Iakttagit den. Studerat den. Vädret var klibbigt och det kändes som åskan låg i luften medan jag planerade mitt kast.

Vid landningen omgiven av skogsvatten till midjan synar jag den. Sex hekto tung. Fyrtio och en halv centimeter lång. Kolsvart rygg. Hög på höjden. Smutsigt silvrig sida med stora svarta prickar. Gigantiskt bakfena, en riktig bäverpaddel. Utseendet avslöjade en gammal och värdig individ. I urskogen växer öringarna sakta. Teckningen påminde om en silvrig orm.

FjällboaFjällorm?

Sländornas tid är vacker. Björkarna talar i den gröna färgens tecken. Solen värmer. Myggsurret lugnar nerverna. Knotten tar omöjliga vägar in mot hudregionerna. Nätterna är ljusa.
Öringarna surplar på sländor i alla storlekar. Små dagsländor. Stora Vulgator. Simsländor. Vass-sländor. Nattsländor. Årets festmåltid för åns prickiga individer med andra ord.

Slända

 

Stor slända

 

Sländornas tid i all ära. Tänkte min storöring-själ när fötterna knatade fram i natten. Genom myrar. Hukandes i snårig och tät granskog. Något som skulle vara en av årets ljusaste nätter liknande snarare en mörk augustinatt. Även min utrustning var anpassad för en sensommarnatt. En stor, murrig och svart streamer satt på tafsänden som höll dimension noll komma trettiofem millimeter (0,35mm).

Andades in ensamheten i natten. Älven talade högt. Forsen röt som bara vatten från urtiden kan göra. Stenblocken hulkade sig när vattenmassan punchade fram hänsynslöst. I småskravlet viskade lättare vatten om gamla tider. Dagens tidigare kläckning var inte över än. Dock åt bara småöringen av naturens skörd. Sländorna drev fram med stora vingar som agerade styrande segel. Svarta segel, ja hela sländan var svart i nattens silhuett.

Urskogen talar...Skogen, levande vatten och natten talar den vilda naturens språk.

Hugget faller bastant. Precis där det ska. Mitt på nacken. Ett par meter ovan vitvattnet och forsen. Höjer spöet. Fighten knakar i gång tungt och djupt. Utvadad till höften strömmar tung vattenmassa förbi mig. Ljudet svischar mot vadarjackan. Regnet har nu även intagit nattens scen. Himmelen öppnade upp sig som den grät ut över en förlorad moder jord.

Pulsen är hög samtidigt som vattnet är överallt. Droppande från luvan. Smattrande mot jackan. Elakt tryckande mot benen och min höft. Kuslighetsfaktorn var hög när svarta silhuetter blixtrade till i periferin.

Fisken går i sidled och dunkar. Från ingenstans lyfter den och lämnar djupet. POFF. Synar en spetsig käke.

En gädda?

Pressar på. Hopp nummer två kommer omgående. Ser nu tydligt att det är en gädda. På något sätt hade fighten redan avslöjat en gädda. Man ska dock inte underskatta strömgäddorna. Vilket tryck!

Krokar av gäddan varsamt. En fisk någonstans på drygt två kilo. Kolsvart rygg som en sönderbränd stock. Välmatad om magen. Ett huvud som lät tankarna vandra till krokodilernas släkte. En ”Svartslända” driver förbi med sitt stora segel samtidigt som gäddan lugnt simmar tillbaka till sitt hem, där ute, på den djupa nacken.

Andas tungt. Smälter in i natten. Hårda regndroppar träffar ansiktet för att sakta glida i en krokig bana nerför knotthärjad hud. Lyssnar på vattnets alla detaljer. Njuter av det respektingivande nuet.

Sen natt när ljuset börjar komma tillbaka packar jag ihop grejerna. Öringarna vann nattens kusliga dust. Vandrar hemåt genom skogen.
Ljusskygga fåglar sjunger om urskogens makt.

Här ute.
Är du ensam.
Du kan skrika för livet när björnen kommer.
Du kan gråta när öringen går loss.
Du kan le om du lyckas fånga en fisk.

Oavsett vad du gör – Spelar det ingen roll.

Ingen hör dig.
Ingen ser dig.
Ingen hjälper dig.

Naturens villkor med andra ord. En inre kick att vistas i mäktiga miljöer.
Avslutar natten i en fuktig timmerstuga, framför en brinnande brasa. . . Skrivande på min fiskedagbok. . .
John Kärki

karki

Nattsländor och en öringkarta

maj 31, 2013 i Fiskeberättelser, Fjällfiske

Tystnaden var mäktig. Tystnaden var tung. Det gick nästan att greppa den likt en genomskinlig boll skapad av luft. Det fräste om stekpannan. Bacontärningarna var klara. Fettdrypande pytsade jag ner dem i pastakastrullen. Rörde om. Drog på lite ketchup. Rörde om igen med gaffeln. Den hade varit silvrig en gång. Nu var den ärrad och nästan all lyster och glans hade försvunnit med åren. Pastaröran fick en svag färg av rosa och rött.

Satt på knä. Underlaget var mjukt. Halvt myrmark. Halvt skogsmark med gamla barr-rester. Allt runt mig var grönt. Så grönt det brukar vara här i Harrdalen.
Maten smakar alltid bäst i naturen tänkte jag samtidigt som maten käkades.

Spanade ut över tjärnen. Hade placerat mig på en liten kulle. Perfekt läge för att se hela tjärnen på behörigt avstånd från öringarna. Överblicken var exemplarisk. Nästan som att kolla på en karta, en öringkarta.

Solen hade börjat sin vandring mot nattens vila. Sakta men säkert började den närma sig trädtopparna, gran-gröna trädtoppar. Det var en lustig känsla som grep tag i mig. De står där år efter år. Naturens mest stabila individer? Vintrar, vårar, grönskande somrar och färgade höstar. Tjärnens övervakare. Om ett par timmar skulle solen använda baksidan av träden till en lugn sovplats.

Bakom mig stod tältet rest. Tältet som jag köpte av Tompa hade kommit väl till användning. Det verkade stå pall för det mesta. På min vänstra sida knastrade det sista av elden från matlagningen. Njöt av varje sekund här uppe.

Tänkte på när jag för mindre än ett dygn sen begav mig från jobbet. Med raska steg rörde sig mina fötter genom kontorskorridorerna, från byråkrati, kaffeautomater och måsten. När jag kom ut till trapporna ökade takten ännu mer, det smattrade i trapphuset när findojjorna i blänkande svart färg skyndade neråt. Öppnade dörren till personalingången och började rusa mot bilen. Nytt rekord i löpning eller något.

Det var då. Nu är nu. Vilka kontraster.

Att längtan efter brunöring, nattsländor och fjällmiljö kan vara så stor. Försökte ofta förtränga längtan till fjällfisket under vintrarna. Men det gick inte. Alltid var det någon arbetskollega som puffade lite på en och började småprata fiske vid fikarasterna eller liknande. Ännu värre var om någon fjälltönt (passionerad flugfiskare) ringde och började prata sommarplaner.

Vi försökte ofta hålla ner intensiteten och rösten på samtalen. Men det slutade alltid med livliga diskussioner om flugval, platser och när. På båda sidor av linjen hade massiva kläckningar och lugna solbadande ytor i kvällningen målats upp. . . Outhärdliga stunder ibland. Måste vara att man är där så få dagar per år som gör längtan så stor.

***

Vakintensiteten var lugn. Mest vackra head and tail vak. Gula och bruna prickryggar bröt ytan då och då. Allt talade för att det var nattsländepuppor i ytfilmen som blev mat. Öringarnas förrätt. Diskade ur kastrullen. Gick upp för kullen.

Greppade spöet, satte på mig chestbagen. Gick backen ner. Stod en lång stund i myrkanten och kollade läget. Fiskarna rörde sig utom kastavstånd. Men det skulle bli ändring på det. Hade varit med förr, så fort pupporna kläcks kommer stressade nattsländor röra sig frenetiskt in mot land för att sen lyfta och börja flyga. Öringen kommer inte vara sen med att haka på nattsländerallyt. Öringens huvudrätt.


Någon timme sprang iväg. Solen var nu borta. Men runt tjärnen var det ljust, om än lite svagt dunkel. I profil synade mina pupiller en brun streaking caddis, i storlek tolv. Tafsspetsen var av dimensionen 0,18.

En efter en ploppade de upp. Mörka silhuetter av nattsländor som kravlade upp ur puppan. Racet  in mot land hade börjat. Men inte för alla, vissa plockade öringen innan de ens hunnit komma ur puppskalet. Ett par magiska timmar stundade…

Ibland träffar man rätt. Inte alltid. Men just nu. Det är nuet som är huvudsaken. Ytan skars sönder frenetiskt av nattsländor som rörde sig in mot land. Det började smälla på tjärnen. Öringarna måste nästan ha gjort det här till en sport. Det gick undan. Det var vattenkaskader lite överallt.

Det var enkelt. Nästan för enkelt. Lade ut flugan mitt i racet. Drog in linan lite lätt, precis så tafsen sträckte. ”Här är jag, kom och ät mig”.

Smmmmaaack! Volter. Öringen sprang på ytan i sidled med stjärtfenan. Hård drill. Öringen gick tungt. Håvade den. En fin åtta hektos bit. Snabb release.
Landade några till under kvällen. Alla fiskar låg på vikter mellan fem hekto och kilot. Makalösa fighters med sådant språng som är svårt att hitta någon annanstans. Vilka fiskar.
Lyckades även landa en liten röding. Det skulle inte ens finnas röding här enligt lokalbefolkningen.

öring

Sista fisken för kvällen gick i samma rutt. Gång efter gång. Vaken hade avtagit och dimman började svepa in över ytan. Kunde nästan känna lukten av kyla. Tog några djupa andetag och insöp mörkret och tystnaden omedvetet. Enstaka öringar orkade med efterätten. Döda nattsländor och nya små puppor.

På femte rundan gensköt jag den ute på en liten udde. Satt på knä i myrmarken och lade ut ett fyra meters kast. På tafsänden satt nu en mindre nattsländepuppa. Höll andan. Fisken head and tailade nattsländepuppan i ett fint långvarigt surplande. Sommarnatten var fullständig.

Efter en lugnare drill håvade jag fisken. Den var inte stor, absolut ingen troféfisk på bild. Kanske fem hekto. En perfekt matfisk för mig med andra ord. Avlivade den omgående. Blodade av fisken. Rensade vid kanten på tjärnen.

Hela magen var full med nattsländor. Stora som små. En mörk sörja blandat med osmälta insekter. Match the hatch.
Avnjöt fisken halstrad tillsammans med färskpotatis i den ljusa natten. Träden stod som en svart vägg mot himmelen.

Somnade in. . . Som en kung, i min värld.

John Kärki
Bild 1 lånad från http://www.rackelhanen.se
karki

Öringkarma i den norrländska natten

augusti 26, 2012 i Fjällfiske

Andades in mörkret. Andades in kylan. Kände på vinden som forcerade fram mellan forsar, blankstryk och fina nackar. 
Träden stod som övervakare i natten. De svarta träden speglade sig ner i den bläcksvarta ytfilmen.

Augustimörkret i det norrländska inlandet har en djup och lömsk ton av svart. 
Man vet inte vad som finns där ute. 
Man ser inte klart som på dagen, då man kan följa naturens dynamik på ett annat sätt. På natten ser man allt som på en stor skärm. En statisk skärm. 

På skärmen kunde jag se ett fastfruset blankstryk. Ett gäng svarta och orörliga stenar. En mur av volumösa granar. En flugfiskare. Det var brickorna på nattens spelplan.
Greppade spöet hårt. Bet ihop tänderna krampaktigt, oavsiktligt.
Iakttog vad som hände där nere på nacken i det nattliga skådespelet. 
Skulle Jonas lyckas lura storöringen? 
Allt var statiskt. Allt var fortfarande stilla. 
Med undantag för mina händer som svettades och mitt hjärta som slog dovt men samtidigt i ultrarapid. 

Det här var psykisk terror. Det här var något utöver det vanliga. Ett nattligt lidande. En dröm med alla inslag. 
En passion så stark för öringen som fisk hade tagit oss hela vägen hit. Till den här blanka forsnacken. Som i natt flöt fram med en lömsk mystik. 
När som helst kunde överraskningsmoment uppstå. En fladdermus som girade in framför en hetsigt, en älg i närkonfrontation eller kanske en uggla som skvallrade om urskogens dominans.

Ett tungt och piskande slag av en stjärtfena. En lina som stramades upp kvickt. En tung flämtning från vattnet. 
Tecknen avslöjade att Jonas hade lyckats lura öringen i strömmen. 
Formationerna på den statiskt nattliga vyn hade ändrats. Det var kaos på forsnacken. 
Jägaren i mig vaknade till.
Kastade av mig den röda ryggsäcken. Tog fram håven lika fort som som en cowboy i duell.  Buskarna schratchade rivande mot min nedre del av vadarbyxorna när jag instinktsmässigt rusade fram i terrängen. 

Hörde Jonas från vattnet – ”Stor fisk”. 
Bromsen på den storspoliga rullen rev upp natten när öringen bara gjorde som den ville. 
”Den sticker ner, följer efter” sade Jonas med sammanbiten röst.
Likt en forsränning gled han över hala och osäkra stenar. Knäna gick som på en trasdocka. Klink, klank, klink, klank i snabbt tempo över stenarna. 
Han parerade fiskens stök i kolmörkret.
Jag sprang efter. Ramlade, flera gånger. Blåmärkena på knäna och smalbenen blommade ut.
Jag var blöt men synen av Jonas spö gungande mot den svarta himmelen fick mig att glömma allt. Det här var ingen lek. Det var inget för dem oinvigda. Det här var storöring på riktigt. 

Teamarbetet i mörkret gick bra. Fisken kunde tryggt håvas. I pannlampans sken skakade vi hand. En liten kvadrat av natten lystes upp av oss.
Mungiporna på nattens öringjägare visste inga gränser. 
3,7kg öring i strömmande vatten.

En skepnad av gammalt kaos kunde spåras ute på forsnacken……..
Som alla vet, ur kaos kommer förändring.

Vi hade väntat på den här storöringen i flera dygn. 
Spenderat hundratals mil på vägarna. Rott i timtals över oförutsägbara sjöar med gnälliga träekor, för att nå outforskade sjönackar. Vandrat i timmar. Kastat tusentals kast. 

Proppen gick ur den här natten. Fiskarna började hugga skoningslöst. 
Vi hade uppnått det alla seriösa öringjägare strävar efter – Öringkarma.
_________________________________________________________

Storöring på fluga är ett extremt grymt fiske. Stora streamers som väcker aggressiviteten hos öringen på nackarna. 
Det går fort. Det smäller big time. Det gäller att alltid vara 110% fokuserad. 
Man får inte många hugg, men när du väl får det kan det vara din livs öring. 
Vi jagade som sagt i många dygn. 
Sömnlösa nätter. Starkt kaffe. Kall, Bullens pilsnerkorv. 
Belöningen kom tillslut. Belöningen kom i kilon och stenhårda fighter.
Med tanke på att ingen av oss egentligen är speciellt erfaren inom detta spännande område får dagarna anses som lyckade, men framförallt, extremt lärorika.
Utrustningarna vi använde var ett enhands klass-7 spö med storspolig rulle. Running line och flytklump. Tafsen var en polyleader i intermediate och som spets körde jag 0,35 nylon.
Jonas använde sig av ett Switchspö klass-7 med storspolig rulle. Runningline och intermediate klump. Som tafs körde han polyleader i intermediate och spets på 0,35 nylon.
Det finns ingen anledning till att köra med lätta grejer i det här fisket.  Det gäller att kunna parera och samtidigt kunna pressa fisken hårt. Ger du fisken för mycket spelrum går du förlorad i fighten. 
Öringen är urstark som fisk. En öring i strömmande vatten är ännu mer urstark. Styrkan hos öringen är i vissa lägen till och med obeskrivlig.
Aggressiv öring som proppat i sig småfisk.
Jonas storöring på 3,7kg – 70cm lång. 
Vi ”säckade” fisken ett par timmar för att vänta in första ljuset, den högg som sagt i den mörkaste natten.
Grov rygg. Vilken kondition!

Arg hane. Högg för att mörda. 65cm – 2,5kg

Återigen, vilken kondition. 56cm – 2,8kg. 

Fin och vacker hona. Grym kondition. 56cm – 2,4kg.

Vilken fisk, 3,5kg – 63cm. Brutalt. 

Svarta silhuetter ger hugg i natten.


Magisk fisk. 3,5kg. 


Toppfiskar
3,7kg – 70cm
3,5kg – 66cm
3,5kg – 63cm
2,8kg – 56cm
2,5kg – 65cm
2,4kg – 56cm
Medelvikt – 3,06kg.
Samtliga öringar fick simma tillbaka till friheten.


Tackar Jonas för en supertrevlig och intensiv öringjakt. Skönt att det lossnade tillslut. 
Ska bli kul att se vad nästa år för med sig. 
Med den här kunskapen i bagaget är det inte orealistiskt att landa en 5kg+ öring.
/ John
karki

Nattsländornas tjärn

juli 16, 2012 i Fjällfiske

Hej!
Ännu en härlig resa till Sveriges norra delar att föra in i fiskedagboken.

Jag skulle kunna skriva om det ostadiga vädret som varvades med kyla, regn, sol, vind, mulet och  vindstilla.
Öringarna som högg akrobatisk på våra nattslände-imitationer och framkallade hjärtsnurr gånger tio.
Eller rödingarna som zippvakade i stim på den blanka men mörka ytan efter varje monzun-regn.
Kanske borde det stå om ”surviver boy” och hans läckande neoprenvadare i kloakgrön färg också.
Men. . . .
Tyvärr har jag torka på skrivfronten. Som varje sommar.
Kanske får ni läsa om det under vintern istället.
Bjuder på några bilder med lite text istället.

Nattsländorna dansade studsande på ytan när vinden lade sig. Öringarna var inte sena att köra över dem som inte klarade av att lyfta upp i den mörka skyn. Smällarna var i en ursinnigt aggressiv klass

Johan dricker vatten från bärnstens-bäcken. 

Trött flugfiskare belönas efter några kilometers vandring.

Fjällets primadonna blev slugt överlistad av Johan under förmiddagstimmarna. 
Fokusering deluxe.
 Vardagstankar som följer en släpps för stunden. 
Allt handlar om den vakande storöringen. Ska den stiga och ta? Eller ska den syna bluffen? 
Den här gången synade den bluffen ordentligt.
Krig i barrmarkens platta landskap. 
Öringguden sände ut skrämmande moln som talade till oss med blixtrande basröst.

Ett par matfiskar av prickig fjällkaraktär. 

Ljus sommarnatt utan vakringar. 
Det puttrande kokaffet fick stå för ringarna på vattnet istället, värmen för den delen också.

Man kan inte säga annat än att fiske är livet.
/ John
karki

Några dagar i norr

juni 29, 2012 i Fjällfiske

Fint fiske. Men svårt på grund av kyliga vindar och kyliga dagar. Knappt en mygga eller knott att avvärja sig ifrån.
Dagarna kan summeras ihop med stora fiskar, röda fingrar och kyla.
Låter några bilder och lite text ta över detta blogginlägg.
Löven på björkarna var utslagna och gröna. Men under veckan höll en kyla oss i sitt grepp. Knappt någon kläckning men öringarna tog på små nattsländepuppor i storlek 16-18.
I väntan på att skogsöringarna skulle börja äta……
”Harrdräparn”. 
Farsan med fin harr på 51 centimeter. Högg på en ”Red tag” storlek 12.
2,2 kilo öring. Min livs öring i strömmande vatten hittills.
Hemskt drag i fisken. Ångest deluxe. 
Högg på en turbofiskad ”AH tub”. Ursprungsman till flugan – Jakob Jonasson.

Tackar farsan för en trevlig resa, som vanligt.
Nu längtar man upp igen. . . . .
/ John

 

karki

I videbuskarnas land. . . .

maj 31, 2012 i Fjällfiske

Nja……. I tankarna är vi där i alla fall.
Kreationer för sommarens fjällfiske knåpas ihop i takt med att värmen kliver på. I år är flugor bundna på storlek 18-22 extra frekventa i asken.

Men snart står vi där. Med böjda spön, ett grässtrå i munnen och lugna sinnen.
/ John