Blanka flingor i snöstormen

december 1, 2012 i Havsöring

En dimmigt förvirrad ridå. Orsakad av snö. En längtan efter hugget. Fingrarna sved. Nätta och snåla flingor kraschar mot luvan med frenesi. Dubbla luvor idag till och med. En svart från munktröjan och en Khakigrön från vadarjackan. Trots det ekade det från intensiteten av snöstormen.
Nordostvinden gjorde allt för att elda på och hetsa nederbörden till maximum. Vågorna gurglade in mot grundområdet. Mitt vanliga jag, ville ge upp, men mitt andra jag visste att silver var det enda som värmde för stunden. Dagar som dessa är inte trevliga. Men ibland levererar de fisk.

Skymningen tågade på. Snön fortsatte tåga på. Minusgraderna tog allt till en ny nivå. En högre nivå av smärta. Med krampaktiga fingrar drogs linan in. Den svävade fram i vattnet. Långa stopp lät vattenströmmarna bestämma flugans öde.

En tvärt stopp på linan. Drar ett drag för att kontrollera vad som hände. Tjoooooooooooonnnnnnng! Ett segdraget hugg som tvärt ökade i fart – blankfisk.

Ja! Ja! Ja! tänker jag för mig själv. Har svårt att uppfatta fiskens storlek under fightens första sekunder. Ser bara en fet paddel och att det är blankt, knallblankt.

Linan är lång. Tjugofem meter kanske. Trots det visar fisken sin rätta kaliber när spöets båge ställs i botten. Tvärstumt. Fisken går djupt.
Samtidigt som jag pressar fisken för att ta lite kommando kommer nästa överraskning. En grotesk rusning. En sån där rusning man bara ser på film. Trots min press skriker rullen under flera sekunder när fisken drar rakt ut i fjärden. . . . . Under rusningens slut vickar fisken till. Allt blir lätt. Kontakten tappas. . . Vill inte veta vad som hände. Men loss gick fisken.

Gråten var nära. Uppgivenheten var där med besked. Ville bryta spöet.
Vafan hände? Vevar upp. Wolly buggern i svart stack ut i snöstormen. Den var helt oskadd. Dåligt krokad fisk antagligen.

Får revansch tio minuter senare på lillebrorschan. En liten blanking på runt måttet kan enkelt krokas av i linbrickan. Även den föll i ett stopp, för den svarta Wolly buggern.
Vackra fiskar som skimrar av silver i vinterlandskapet. När fisken går tillbaka återfår jag värmen för några sekunder.

Nej tack till linrester i naturen. Hängs enkelt i jackan.

Drömmen om den stora lever vidare.
/ John