karki

Tvärnit och svartsippor

maj 11, 2014 i Havsöring, Övrigt

Gröna löv dansar i vinden. Vitsipporna står stadigt i grupp. Havsörnen seglar fritt med en lila molnfront som bakgrund. Tången vacklar osäkert i havets gung. Böljan blå är i uppror och fräser av mörk intensitet.

Tvärnit. Hinner inte höja spöet innan en tung hoppkavalkad tar vid och linan sprutar av spolen. Hör en spinnfiskare säga att det ser ut som en öring. Linan fortsätter spruta medan ett djupt snitt skär i vågtopparna. Backingen tar sedan vid. Ytan bryts långt ut av fyra kraftiga hopp innan allt blir tomt. . . Vevar upp den sladdriga fluglinan och får upp en uträtad krok. Spinnfiskaren kommer fram till mig och vi diskuterar fighten.

- Jag tror det var en öring.
Säger han med exalterad röst. Jag svarar att det måste ha varit en kustbåge av bättre kaliber. Nåväl. Loss gick den och vi önskar varandra ett fortsatt skitfiske.

Kvällen närmar sig och linan ligger på långt släp ute i vågtopparna när jag knatar in mot land för en välbehövligt vila. Blicken är vänd mot den gröna naturen på land när det tar tvärstopp bakom mig. Vänder mig om chockat och linan fräser som en större industrisåg. Fisken har krokat sig själv och bjuder på ursinniga rusningar och vansinneshopp.

Har stundtals svårt att greppa situationen när spötoppen fladdrar motvilligt och en bredsida tar luft gång efter gång. . . Allt går bra och kan efter mycket stök landa ytterligare en kustbåge. Vilket drag trots sin ringa storlek. Helt otroligt vilka bataljer dessa fiskar bjuder på.

KustbågeKustbågarna bjuder på bra batalj i vågtopparna.

Kvällen blir till natt när jag med lätta fotsteg traskar hemåt. Vildsvinen bökar ljudligt i skogen. Räven smyger tyst i månens sken. Vitsipporna förvandlas till svartsippor i nattens mörker.

Ännu en minnesvärd dag på kusten. Det tackar jag för.
John Kärki

 

karki

Purpur på sandfladen

maj 8, 2014 i Havsöring, Övrigt

Puff. Stripp. Puff. Hmm. . . Var det fisk? Fortsatte strippa medan funderingarna snurrade i huvudet. Linan daskade försiktigt mot den mörka ytan. Kvällen var fotfarande ljus med mörklila och fluffiga moln ovan trädtopparna. En stark sol tittade igenom då och då.  Bakom mig lös träden i pastellgrön ton. Fiskar in den sista biten lina och kollar till B3 grisen när den sveper in över ljus sandbotten. Inget sjögräs på kroken.

Spanar ut över fladens djupkant. Några större block lyser av fukt i periferin. Laddar ett fullt kast. Linan landar mjukt i gränszonen mellan tång och sand. Flugan böljar hem med tempo. . . POFF! PANG! FISK! Trots att jag vet det är fisk hinner jag tänka någon sekund att det kan vara en sten också. EXPLOSION! Tryckvågor i vattnet förvandlar ytfilmen till en sönderbombad krigzon. Linan fräser i sidled med intensitet. Håller emot. Fisken vänder och spolen skriker i högt tempo.

Anar storöring i kaliber runt fyra kilo först. Spolen fortsätter vina elakt i kvällsljuset. Fisken lämnar vattnet och dundrar upp i ett sidledshopp. . . Hoppet avslöjar en kustbåge i normal storlek.

Fighten fortsätter i rullskrikets tecken och trots att jag tar fisken hårt försvinner även en del backing genom ringarna. . . Känner hur linan knäpper bland sten och block i strandzonen. Efter några minuter ligger purpurstålet i håven. Vilken fart och explosivitet i det drygt 10grader varma vattnet. . . Puh.

Steelhead

Natten jagar ikapp och jag beger mig hemåt. Nöjd över att ha överlistat sandfladens purpur.

John Kärki