Warning: Declaration of WP_SimplePie_Blog_Item::get_id() should be compatible with SimplePie_Item::get_id($hash = false) in /customers/4/1/e/silverbums.com/httpd.www/silvret/wp-content/plugins/blogger-importer/blogger-importer-blogitem.php on line 24 Warning: Declaration of WP_SimplePie_Blog_Item::get_links($linktypes) should be compatible with SimplePie_Item::get_links($rel = 'alternate') in /customers/4/1/e/silverbums.com/httpd.www/silvret/wp-content/plugins/blogger-importer/blogger-importer-blogitem.php on line 24 Warning: Declaration of Blogger_Import_List_Table::prepare_items($blogs, $JSInit) should be compatible with WP_List_Table::prepare_items() in /customers/4/1/e/silverbums.com/httpd.www/silvret/wp-content/plugins/blogger-importer/blogger-importer-table.php on line 14 Warning: session_start(): Cannot start session when headers already sent in /customers/4/1/e/silverbums.com/httpd.www/silvret/wp-content/plugins/shutter/shutter.php on line 60 december | 2013 | Livet på kusten | The Silverbums
karki

Triss i karatehugg

december 30, 2013 i Havsöring

Dundrade fram i den mörka timmen med öringexpressen. En dov spökdimma vandrade fram i vägbelysningens orangegula sken. Diggade taktfullt tillsammans med hjälp av morgonens pumpande musik. Sent kvällen innan hade jag satt planen för dagens fiske. En annorlunda plan. Ett tänk utanför min egna öringbox.

Bakgrunden till ändrad taktik var inte för att fisket gått trögt. Snarare så hade utdelning varit succéartad tidigare pass. Däremot hade julhelgen varit. Rapporterna från skärgården vittnade om mycket folk som var ute och svingade på de ”klassiska” vinterhaken. De öringar som simmade i dessa områden var garanterat störda, väldigt störda. En störd öring hugger sämre, om den ens hugger.

Valet av plats blev ett ställe jag inte skulle valt i första hand under vintern. Möjligtvis fiskar jag den här kanten under senvårens jakt på strömmingsätare. Men denna vinter är lite speciell med varma temperaturer ovan ytan och under ytan (+4grader). Öringen skulle nog fortfarande kunna stryka kring stimmen och smälta fet föda. Framförallt trodde jag på att den större öringen skulle göra det.

Denna stenkant är relativt ”tråkig” att fiska. En tremeters-kurva som är runt 2-3 meter lång för att sedan bara stupa och bli tvärdjup. Antingen står en öring där och vilar eller så är det tvärtomt. Tanken var att köra med en vit fluga som väckande signalerar betefisk för öringen.

Flytringen var knappt sjösatt innan första hugget föll. B3 grisen fladdrade lojt i mungipan när det lilla silversprallet exponerar sin blänkande kropp i luften. Trots min tanke om att köra en vit fluga fegade jag ur och valde ett säkert kort. . .

Silversprall simmar tillbaka till sitt rätta element.

Fortsätter drifta av kanten. Låter flugan dansa hem väckande bland storsten och sand. Dimman lättar upp skingrande med hjälp av en vind som börjar accelerera i hastighet. I ögonvrån ser jag en fisk bryta ytan över den stora vattenmassan. Snabbare än en hök zoomar jag in med jägarblicken – en strömming. Säger ”yes” högt för mig själv och knyter näven triumferande!

Strömming i närheten. Hugget från grövre öring är inte långt borta nu. Någonstans längs den här stenkanten kommer den stå och vila. Byter omgående fluga från den förföriska grisen till en knallvit och stor woolly bugger. En klockren blandning av betesfisk och förförisk vinterfluga i mina ögon.

Driftar fokuserat längs kanten. Kasten viner fram med självförtroende. Flugan landar mellan ett par större stenar. Fiskar ut flugan hetsigt. Gör ett stopp. Funderar för mig själv att snart borde fisken hugga. Börjar strippa hem igen. BOM! Hugget är knallhårt och spöet slits nästan ur näven. Fisken fladdrar upp våldsamt. Hoppen tar vid. Elaka rusningar i sidled ger en indikation på att det här inte kommer gå som en dans på rosor. Får kontakt med hjärtat igen och känner mig nästan lite skärrad. Över hugget och dom första snabba sekunderna av fighten. . . Satan vilket klipp!

Efter två håvningsförsök och närmare tio minuter senare ligger hon i håven. 73centimeter lång. Drygt 3,5 kilo tung. En stöddig hona som saknade mage men hade resten. Fotar i strandbrynet och låter henne simma tillbaka. Tar några djupa andetag och andas in den sydostliga vinden som svalkar skönt.

Grov hona synar knutlöst håvnät.

Dagen försvinner lika fort som morgonens dimma. Huggen uteblir. Sitter i flytringen. Dricker te. Äter doftande vörtbröd. Vinden har avtagit. Ytan ligger blank som en svart spegel. Korpen kluckar fram i skyn. Det ryker om mig och tekoppen. Ljuset börjar dunkla för vinternatt. Lägger några sporadiska kast mot ett lysande stenrös inne på den grunda delen av kanten.

Flugan landar nästan på land. Drar hem den. PANGDOOOIIJNG! Höjer spöet i tron om att jag krokat en sten. POFF! Öringen lämnar vattnet och svävar närmare en meter ovan ytan. Hoppen och rusningarna avlöser varandra. Jag tror mig ha koll på fisken under bataljen. Följer fluglinans spets som viner fram som elvisp i ytan. POFF så hoppar öringen två meter åt sidan istället för där linan är. . . Fighten är knallhård in till sista sekund.

Tillslut kan jag håva en fet blanking på prick 55centimeter. Funderar på bonk, men innan jag vet ordet av det synar jag fettfenan på superblänkaren. Trots mitt sug efter färsk havsöring i ugn låter jag den gå tillbaka. Det är viktigt att bevara det lilla och vilda beståndet vi har i Stockholms skärgård.

Superblänkare!

Knatar mot bilen i mörkret. Ett rådjur skrämmer mig i skogen när den rusar iväg i all hast. Summerar ihop ett fantastiskt vinterfiske medan ett duggregn strilar fram över mig. Under två veckor han jag med sex öringpass. På dessa pass landar jag elva fiskar.

Av dessa elva var . . .
Åtta blanka. . .
Åtta fenklippta. . .
Nio över måttet på 50 centimeter. . .
Största på 4,2 kilo. . .

Tackar Stockholms skärgård och öringguden för dessa fantastiska upplevelser.
John Kärki

karki

Allt om flugfiske – Premuneration

december 23, 2013 i Övrigt

Warning: Illegal string offset 'id' in /customers/4/1/e/silverbums.com/httpd.www/silvret/wp-content/plugins/jetpack/modules/contact-form/grunion-contact-form.php on line 839

Hej.
Nu finns 2014 årsprenumeration av Allt om flugfiske tillgänglig via mig.

Perfekt som julklapp till din fiskeintresserade vän. Kanske behöver du förlänga din prenumeration? Eller så kanske det är dags för en prenumeration helt enkelt?

Är det tänkt som julklapp eller födelsedagspresent till någon annan. Ange adressen fakturan skall skickas till i övrig info.

Pris: 319kr/år. (ordinarie pris 474kr)


Tack för att du stödjer Livet på kusten och därmed en del av den framtida fiskevårdsutveckling vi kommer se i landet.

[contact-form]
karki

Vinterkaos i de tusen öarnas land

december 20, 2013 i Havsöring

Nätta droppar av milt duggregn sög sig fast mot rutan. Bilen styrdes målmedvetet fram. Förbi röda SL-bussar, vardagskrigare och orangea gatlyktor. Siktet var inställt på en melankolisk Stockholms skärgård i fuktig vinterklädnad. Öringarna sades finnas kvar. Det skulle till och med finnas fler av dem enligt rykten.

Musiken höll mig fokuserad på det kommande nuet i kustbandet. På något omedvetet sätt spelades gamla minnen upp från lyckade fisketurer som utspelat sig i alla möjliga väder. Vissa av passen där ute var stundtals som en overklig dröm med knallhårda hugg och galna fighter. Laddningen inom mig steg för varje tanke som tog en tillbakablick.

Ute på dagens skådeplats vaknade gryningen sakta. Uddar och skär var statiskt svarta i silhuett. Svanarna gled fram som mörka shackpjäser. En intensiv vind forcerade fram i det dunkla ljuset. Ute på kurvan paddlade Jorma fram med sitt flytetyg i hopp om sträckt lina och hoppande silver.

Sjösatte ringen. Tänkte och planerade tyst i mitt huvud om hur jag skulle lägga upp första driften. Kunde konstatera att det såg giftigt ut idag med upprörda grundområden redan från start – perfekt.

Trots att gryningen andades hugg får jag vänta till ljuset träder fram på riktigt innan det suger tag. Hugget faller nära land. Lyfter spöet och fighten börjar intensivt. Silvret rullar och splashar i ytan. Kort därefter tar fiskens energi slut och jag kan smidigt håva en mattblank 50centimeters. Fisken är vinterslank och jag önskar den lycka till i sitt födosök innan den tacksamt simmar tillbaka i det kristallklara vattnet. Jag följer fisken över ljus sandbotten en bit innan den försvinner som en liten silverpil med ett rökmoln av sand som slutkläm.

Under förmiddagen paddlar jag på. Kastar och kastar. Inget händer. Det är först efter B3 grisen fått dansa i ett kuperat stenrös som det tar tvärt stopp och upp fladdrar en välnärd blanking. Rusningarna avlöser varandra. Rullen skriker stundtals. Efter några minuters stök ligger det en fisk strax över måttet i håven. Känner hur glädjen spirar i kroppen. Vilket hugg – vilka rusningar.

B3 grisenSöndertrasad B3 gris.

Kort därefter ringer det. Noterar ett glatt men vindsprakande ”Tja” på andra änden. Svarar omgående.
- Hur stor?
- 1,5kilo (med intensiv röst)
- Grattis som fan. Härligt Jorma!
- Tack tack. Den satt långt inne kan man säga.

Kände en glädje inombords att öringförbannelsen i Stockholms skärgård släppt för Jorma. Efter många år och många tusen flugkast satt den äntligen.

Vitvattnet fräser runt stenarna i strandkanten. Fortsätter drifta. Flugan fiskar hem effektivt. Varje stopp är lika med en svajande B3 gris. PANG. TVÄRSTOPP! Fisken sliter tag styggt. Fighten rivstartar intensivt med rusningar och tungt tryck. Det fräser om linan när den skär ner i sidled som en diamantsåg i toppform. Anar blankt runt 2,5-3kilo. Pressen är hård från min sida. Likaså från fisken. Backar ut från grundområdet. Ställningskriget tar vid när dem så i sammanhanget obligatoriska första rusningarna lugnat sig.

Får in fisken mot mig. Men ser den inte. Mina spekulationer går från blankt krutpaket till grov och färgad fisk. Byter grepp på spöet och bryter upp den till ytan. Får syn på fisken. Den får syn på mig, i samma veva vältrar sig den grova och färgade kroppen för att snabbt rusa ner mot djupet.

Fighten börjar om. Det är hårt, tungt och skakande där ute på frivattnet. Får in fisken mot mig gång efter annan men lika snabbt som den ens sneglar mot mig vänder den i galet tunga rusningar och knyckar. Det är mäktigt och ångestframkallande att se när fiskens vita mage lyser som en liten surfingbräda på djupet. Minuterna försvinner och bataljen ser ingen lösning. Trots mina ivriga försök att styra in fisken mot håven misslyckas jag gång efter gång.

Ett par välbehövliga stand off i fighten tillåter mig att samla mental kraft och börja tänka klart. Inser att det här inte kommer gå ensam. Strax innan fisken högg hade jag sett Jorma endast ett par stenkast ifrån mig. Tittar mig runt stressat, med förtvivlad och flackande blick. Ser honom inte. Han är helt borta.

Bestämmer mig för att skrika rakt ut i fjärden. ”JOOOORRRMMMA” ”JOOOORRRMA” ”VAR ÄR DU?” ”HJÄÄÄLP MED HÅVNING” ”STORÖRING PÅ SPÖET”. Problemet är bara att Jorma ligger i lä och njuter av livet ovetandes om den hårda bataljen som utspelar sig i vinden.

Jag spekulerar i om det är en fisk runt 5-6kilo. Men som så ofta ser allt större ut i vattnet så går i god för att det i alla fall är en 4kilo tung fisk i andra änden. Något jag verkligen kan styrka är att den ursinnig och ruskigt stark.

Inser att det får bära eller brista. Väljer att paddla in mot land. Känner botten. Går på grund efter att vågorna skjutit in mig hårt mot stranden. Pressar fisken mot mig. Vinklar bak spöet. Tar fram håven. Möter fisken. Siktar in den mot öppningen. Den grova och tätprickiga kroppen lägger sig istället tvärs över öppningen. Försöker skaka in den i nätet. Håven knäcks som en seg träbit med några obehagliga knak. Släpper spöet. Fisken hoppar ner i vattnet.

Hinner under en millisekund tänka att nu är det över. Men instinktivt lyckas jag taila fisken halvt nersjunken i flytringen. . . Blir genomblöt när fisken försöker frigöra sig med några tunga och sista kroppsvälvningar. . .

Puhh. . . Kalabalik bland öar och skär. Vinden svalkar mitt yttre skikt men kommer inte åt mitt inre som för tillfället är något svajigt, överhettat och dimmigt. . .

Grov fisk i lekskrud.

Väger fisken under gungiga omständigheter bland vind och vågor. Vågen pendlar. Siffrorna åker berg och dalbana. Bestämmer slutligen vikten till 4,2kilo. Jorma som kommit lägligt till fotosession klipper ett par bilder på bästa manér. Fisken känns enorm när den ligger i min famn. Låter den simma tillbaka lugnt. Grov som en stock ser jag den försvinna över en större sandvik.

Resten av dagen bjuder på nylagad gulashsoppa från Jormas kök samt mer spöböj. I det svaga eftermiddagsljuset landas det blankt och sälen visar sig med någon märklig dans jag aldrig sett tidigare. . . Råkylan kommer med besked. Fukten klättrar innanför plaggen. Skakar och huttrar under dagens sista kast.

Paddlar mig hemåt och och summerar ihop dagen njutningsfullt. Vilket vinterpass. Att vara på hemmaplan, som tillfällig gäst och få uppleva ett mer eller mindre drömfiske. Fem öringar upp och ett par kontakter. Alla blanka med undantag för den grova fisken.

Tackar Skärgårn och Jorma för en härlig dag i ruskvädret och för nya minnen att lägga till i kustdagboken.
John Kärki

karki

Öringens värld

december 11, 2013 i Havsöring

Vintertider igen. Knappt ett kast är lagt under höstens kyliga vindar. Det annars så knepiga men intensiva höstfisket i 08-skärgård fick jag följa via rapportsidor på nätet. Det landas öring både här och där. Stora som små. Något av det mest noterbara är att ”alla” får fisk – fantastiskt kul.

”Nu finns det öring igen!” ”Ut och fiska!” ”Det finns hur mycket öring som helst!” Är några av tongångarna som gärna sveper förbi mer än en gång.

De tidigare mörka åren från någonstans runt 2006-2009 verkar som bortblåsta. Ni som var med där och då vet vad jag pratar om. . . Knäckta spön, frustration och mängder, då menar jag verkligen mängder, med bompass. Speciellt under höstarna.

Under hösten har tiden för tankar och reflektion funnits. I bakvattnet från stormarna har tankarna handlat om havsöringens framtid längs ostkusten. En framtid som ser osäker ut i det stora hela om du frågar mig.

Många helger och dagar har spenderats med min vän Martin längs små, bortglömda och i princip förstörda öringåar. Det är riktigt tråkigt att se. Saker och ting har fått förfalla under år. Öringen kämpar dock på. Enstaka fiskar tar sig upp i dem små sötvattenutloppen. Ofta ses de ensamma utan partner att skapa nya öringar.

Martin som är van med strömmande och i vissa fall levande vatten från Norrland suckade ofta under våra promenader längs åarna. Kommentarerna haglade stundtals i det annars så tysta landskapet med bokskog och förmultnade lövbäddar i diffusa toner.

- Fan för att vara öring och växa upp i den här skiten. Det kan inte vara kul.
- Inte en chans att en öring kan simma upp förbi dessa hinder.
- Men det är ju katastrof.

Martin funderar i solskenet.

Trots många suckar och tråkiga syner visade ändå en liten spillra av den naturliga öringstammen på styrka. Vi kunde se några enstaka lekgropar ibland. Ett par gånger kunde vi hitta lite rom.

En hona som krigat sig upp till ett vandringshinder. Det vandringshindret är snart borta.

Ögonpunktad rom – ett hårt liv väntar.

För att återgå om min tro på öringens framtid. Då tänker jag framförallt från Stockholms län ner till Blekingekusten. Längs ostkusten mynnar det mängder med åar som är havsöringsförande, eller i alla fall var havsöringsförande. Problemet är att det är ytterst få åar som producerar öring regelbundet fortfarande. Ofta handlar det om att förutsättningarna ska vara i princip exemplariska för att leken ska lyckas. Som ni förstår blir det väldigt sårbart då.

Samtidigt kan man kika lite lätt på alla åar som det bedrivs biotopvårdsarbeten i. Vilken succé i stigningar av fisk. Ofta krävs det så lite för att fylla vattendragen med liv.

Biotopvårdad bäck. Köplats på leknackarna.

Risken är stor att vi kommer ha få åar som producerar öring i till havet i framtiden. Även om dessa åar producerar bra är frågan om det kommer räcka? Räcka till alla. . . Öringfisket skulle på sikt bli extremt koncentrerat till vissa områden istället för utspritt längs hela ostkusten.

Jag är övertygad om att öringfisket i Östersjön bara är en liten spillra av vad det kan vara. I teorin skulle det kunna vara världens bästa hav att fiska öring i, med världens grövsta öringar – om allt styrdes åt rätt håll. Lösningen är given och enkel. Maximera förutsättningarna för havsöringen i varenda bäck eller å som mynnar ut i Östersjön.

Nåväl, mina tankar, under en dimmig förmiddag i december 2013.

John Kärki