Svartsländornas tid

juni 23, 2013 i Fiskeberättelser, Fjällfiske

Slurp. Ytan bröts abrupt där dagsländeimitationen gled fram. Ett snabbt och kliniskt take. Lyfte spöet mot gråflytande moln i skyn. Klingan i svart färg bugade tillbaka. Intensiteten ökade när fjällöringen tog lina som en formel-ett bil. Trycket lättar och fisken fladdrar upp en meter ovan ytan. Ser på håll att det är ett litet krutpaket, som valt fel slända att frossa på.

Min väntan. Min spaning. Hade gett utdelning. En mindre mörkgrön gran hade fått agera maskering åt mig. Hade fått syn på fisken. Iakttagit den. Studerat den. Vädret var klibbigt och det kändes som åskan låg i luften medan jag planerade mitt kast.

Vid landningen omgiven av skogsvatten till midjan synar jag den. Sex hekto tung. Fyrtio och en halv centimeter lång. Kolsvart rygg. Hög på höjden. Smutsigt silvrig sida med stora svarta prickar. Gigantiskt bakfena, en riktig bäverpaddel. Utseendet avslöjade en gammal och värdig individ. I urskogen växer öringarna sakta. Teckningen påminde om en silvrig orm.

FjällboaFjällorm?

Sländornas tid är vacker. Björkarna talar i den gröna färgens tecken. Solen värmer. Myggsurret lugnar nerverna. Knotten tar omöjliga vägar in mot hudregionerna. Nätterna är ljusa.
Öringarna surplar på sländor i alla storlekar. Små dagsländor. Stora Vulgator. Simsländor. Vass-sländor. Nattsländor. Årets festmåltid för åns prickiga individer med andra ord.

Slända

 

Stor slända

 

Sländornas tid i all ära. Tänkte min storöring-själ när fötterna knatade fram i natten. Genom myrar. Hukandes i snårig och tät granskog. Något som skulle vara en av årets ljusaste nätter liknande snarare en mörk augustinatt. Även min utrustning var anpassad för en sensommarnatt. En stor, murrig och svart streamer satt på tafsänden som höll dimension noll komma trettiofem millimeter (0,35mm).

Andades in ensamheten i natten. Älven talade högt. Forsen röt som bara vatten från urtiden kan göra. Stenblocken hulkade sig när vattenmassan punchade fram hänsynslöst. I småskravlet viskade lättare vatten om gamla tider. Dagens tidigare kläckning var inte över än. Dock åt bara småöringen av naturens skörd. Sländorna drev fram med stora vingar som agerade styrande segel. Svarta segel, ja hela sländan var svart i nattens silhuett.

Urskogen talar...Skogen, levande vatten och natten talar den vilda naturens språk.

Hugget faller bastant. Precis där det ska. Mitt på nacken. Ett par meter ovan vitvattnet och forsen. Höjer spöet. Fighten knakar i gång tungt och djupt. Utvadad till höften strömmar tung vattenmassa förbi mig. Ljudet svischar mot vadarjackan. Regnet har nu även intagit nattens scen. Himmelen öppnade upp sig som den grät ut över en förlorad moder jord.

Pulsen är hög samtidigt som vattnet är överallt. Droppande från luvan. Smattrande mot jackan. Elakt tryckande mot benen och min höft. Kuslighetsfaktorn var hög när svarta silhuetter blixtrade till i periferin.

Fisken går i sidled och dunkar. Från ingenstans lyfter den och lämnar djupet. POFF. Synar en spetsig käke.

En gädda?

Pressar på. Hopp nummer två kommer omgående. Ser nu tydligt att det är en gädda. På något sätt hade fighten redan avslöjat en gädda. Man ska dock inte underskatta strömgäddorna. Vilket tryck!

Krokar av gäddan varsamt. En fisk någonstans på drygt två kilo. Kolsvart rygg som en sönderbränd stock. Välmatad om magen. Ett huvud som lät tankarna vandra till krokodilernas släkte. En ”Svartslända” driver förbi med sitt stora segel samtidigt som gäddan lugnt simmar tillbaka till sitt hem, där ute, på den djupa nacken.

Andas tungt. Smälter in i natten. Hårda regndroppar träffar ansiktet för att sakta glida i en krokig bana nerför knotthärjad hud. Lyssnar på vattnets alla detaljer. Njuter av det respektingivande nuet.

Sen natt när ljuset börjar komma tillbaka packar jag ihop grejerna. Öringarna vann nattens kusliga dust. Vandrar hemåt genom skogen.
Ljusskygga fåglar sjunger om urskogens makt.

Här ute.
Är du ensam.
Du kan skrika för livet när björnen kommer.
Du kan gråta när öringen går loss.
Du kan le om du lyckas fånga en fisk.

Oavsett vad du gör – Spelar det ingen roll.

Ingen hör dig.
Ingen ser dig.
Ingen hjälper dig.

Naturens villkor med andra ord. En inre kick att vistas i mäktiga miljöer.
Avslutar natten i en fuktig timmerstuga, framför en brinnande brasa. . . Skrivande på min fiskedagbok. . .
John Kärki