karki

Nattsländor och en öringkarta

maj 31, 2013 i Fiskeberättelser, Fjällfiske

Tystnaden var mäktig. Tystnaden var tung. Det gick nästan att greppa den likt en genomskinlig boll skapad av luft. Det fräste om stekpannan. Bacontärningarna var klara. Fettdrypande pytsade jag ner dem i pastakastrullen. Rörde om. Drog på lite ketchup. Rörde om igen med gaffeln. Den hade varit silvrig en gång. Nu var den ärrad och nästan all lyster och glans hade försvunnit med åren. Pastaröran fick en svag färg av rosa och rött.

Satt på knä. Underlaget var mjukt. Halvt myrmark. Halvt skogsmark med gamla barr-rester. Allt runt mig var grönt. Så grönt det brukar vara här i Harrdalen.
Maten smakar alltid bäst i naturen tänkte jag samtidigt som maten käkades.

Spanade ut över tjärnen. Hade placerat mig på en liten kulle. Perfekt läge för att se hela tjärnen på behörigt avstånd från öringarna. Överblicken var exemplarisk. Nästan som att kolla på en karta, en öringkarta.

Solen hade börjat sin vandring mot nattens vila. Sakta men säkert började den närma sig trädtopparna, gran-gröna trädtoppar. Det var en lustig känsla som grep tag i mig. De står där år efter år. Naturens mest stabila individer? Vintrar, vårar, grönskande somrar och färgade höstar. Tjärnens övervakare. Om ett par timmar skulle solen använda baksidan av träden till en lugn sovplats.

Bakom mig stod tältet rest. Tältet som jag köpte av Tompa hade kommit väl till användning. Det verkade stå pall för det mesta. På min vänstra sida knastrade det sista av elden från matlagningen. Njöt av varje sekund här uppe.

Tänkte på när jag för mindre än ett dygn sen begav mig från jobbet. Med raska steg rörde sig mina fötter genom kontorskorridorerna, från byråkrati, kaffeautomater och måsten. När jag kom ut till trapporna ökade takten ännu mer, det smattrade i trapphuset när findojjorna i blänkande svart färg skyndade neråt. Öppnade dörren till personalingången och började rusa mot bilen. Nytt rekord i löpning eller något.

Det var då. Nu är nu. Vilka kontraster.

Att längtan efter brunöring, nattsländor och fjällmiljö kan vara så stor. Försökte ofta förtränga längtan till fjällfisket under vintrarna. Men det gick inte. Alltid var det någon arbetskollega som puffade lite på en och började småprata fiske vid fikarasterna eller liknande. Ännu värre var om någon fjälltönt (passionerad flugfiskare) ringde och började prata sommarplaner.

Vi försökte ofta hålla ner intensiteten och rösten på samtalen. Men det slutade alltid med livliga diskussioner om flugval, platser och när. På båda sidor av linjen hade massiva kläckningar och lugna solbadande ytor i kvällningen målats upp. . . Outhärdliga stunder ibland. Måste vara att man är där så få dagar per år som gör längtan så stor.

***

Vakintensiteten var lugn. Mest vackra head and tail vak. Gula och bruna prickryggar bröt ytan då och då. Allt talade för att det var nattsländepuppor i ytfilmen som blev mat. Öringarnas förrätt. Diskade ur kastrullen. Gick upp för kullen.

Greppade spöet, satte på mig chestbagen. Gick backen ner. Stod en lång stund i myrkanten och kollade läget. Fiskarna rörde sig utom kastavstånd. Men det skulle bli ändring på det. Hade varit med förr, så fort pupporna kläcks kommer stressade nattsländor röra sig frenetiskt in mot land för att sen lyfta och börja flyga. Öringen kommer inte vara sen med att haka på nattsländerallyt. Öringens huvudrätt.


Någon timme sprang iväg. Solen var nu borta. Men runt tjärnen var det ljust, om än lite svagt dunkel. I profil synade mina pupiller en brun streaking caddis, i storlek tolv. Tafsspetsen var av dimensionen 0,18.

En efter en ploppade de upp. Mörka silhuetter av nattsländor som kravlade upp ur puppan. Racet  in mot land hade börjat. Men inte för alla, vissa plockade öringen innan de ens hunnit komma ur puppskalet. Ett par magiska timmar stundade…

Ibland träffar man rätt. Inte alltid. Men just nu. Det är nuet som är huvudsaken. Ytan skars sönder frenetiskt av nattsländor som rörde sig in mot land. Det började smälla på tjärnen. Öringarna måste nästan ha gjort det här till en sport. Det gick undan. Det var vattenkaskader lite överallt.

Det var enkelt. Nästan för enkelt. Lade ut flugan mitt i racet. Drog in linan lite lätt, precis så tafsen sträckte. ”Här är jag, kom och ät mig”.

Smmmmaaack! Volter. Öringen sprang på ytan i sidled med stjärtfenan. Hård drill. Öringen gick tungt. Håvade den. En fin åtta hektos bit. Snabb release.
Landade några till under kvällen. Alla fiskar låg på vikter mellan fem hekto och kilot. Makalösa fighters med sådant språng som är svårt att hitta någon annanstans. Vilka fiskar.
Lyckades även landa en liten röding. Det skulle inte ens finnas röding här enligt lokalbefolkningen.

öring

Sista fisken för kvällen gick i samma rutt. Gång efter gång. Vaken hade avtagit och dimman började svepa in över ytan. Kunde nästan känna lukten av kyla. Tog några djupa andetag och insöp mörkret och tystnaden omedvetet. Enstaka öringar orkade med efterätten. Döda nattsländor och nya små puppor.

På femte rundan gensköt jag den ute på en liten udde. Satt på knä i myrmarken och lade ut ett fyra meters kast. På tafsänden satt nu en mindre nattsländepuppa. Höll andan. Fisken head and tailade nattsländepuppan i ett fint långvarigt surplande. Sommarnatten var fullständig.

Efter en lugnare drill håvade jag fisken. Den var inte stor, absolut ingen troféfisk på bild. Kanske fem hekto. En perfekt matfisk för mig med andra ord. Avlivade den omgående. Blodade av fisken. Rensade vid kanten på tjärnen.

Hela magen var full med nattsländor. Stora som små. En mörk sörja blandat med osmälta insekter. Match the hatch.
Avnjöt fisken halstrad tillsammans med färskpotatis i den ljusa natten. Träden stod som en svart vägg mot himmelen.

Somnade in. . . Som en kung, i min värld.

John Kärki
Bild 1 lånad från http://www.rackelhanen.se
karki

Skäggdoppingar och gäddor

maj 21, 2013 i Gädda

Ett soligt Stockholm med levande förorter därtill. Allt har vaknat till liv igen. Nu och några månader framöver lever innerstadskärnan med pärlbandet ut som sträcker sig åt alla väderstreck.

Klingande uteserveringar med ljugande låg promille. Kvinnor i moderiktiga kläder för sommaren år-2013 trippar fram, två och två eller i grupp. Solen speglar sig i svarta, dyra och ibland billiga solglasögon.

Bilköer och sommarstress.

Jag och Anton bestämmer oss för att lämna. I alla fall för en eftermiddag och kväll.
Anton, en sextonårig gäddfiskare som helst spenderar sin fritid i en båt. Motorbåt eller segelbåt. Med eller utan spö. Innerst inne finns ändå längtan efter monstergäddan.

Han var nu sugen på att testa något nytt fiskesätt. Spinnfisket hade bleknat en aning. Hårt jerkbait-fiske och adrenalinpoetiskt flugfiske stod på menyn.

Vi lämnade staden bakom oss. I backspegeln synade vi företagsbilar och en kaosartad trafik på de stora motorlederna.
Framför oss såg vi mastiga hav av vitsippor, ytliga löjstim och stora efterleksgäddor som attackerar hänsynslöst.

Vitsippor

***

Vädret i skärgårn är tilltalande. Tvärtemot soliga storstan. Mulet dis och svagt krusande vind. Löjstimmen rör sig försiktigt i de heta zonerna bland sjögräs och lite grumligt vatten. Gäddornas hem. Vi prickar luckorna.

Det smäller hårt och ytligt. Stumgung på jerkbait och mer åt det hårt sugande hållet på fluga. Dubbelstrippande händer utlöser kraftiga ytexplosioner. Flashflugan får ta rejält med stryk.
Markanta stopp med jerkbaitsen skapar stigande gäddor från ett par meters djup. Mäktigt värre.

De flesta gäddorna går loss. Trots vassa krokar lirkar de sig fria. Adrenalinnivån är trots det hög. Fokuseringen hakar på. Vissa stopp händer det överallt och hela tiden.

Fem

Skäggdopping-perioden favoriserar jag som den mest visuella perioden för att fiska stor gädda grunt med ytligt simmande flugor eller jerkbaits. Storgäddan står fortfarande kvar grunt efter leken, för att äta upp sig. Den grönprickiga rovfisken utnyttjar överflödet av löja och stor brax.

Skäggdoppingen lägger sina ägg någon gång under maj månad. Oftast mellan två till sex stycken. Fågeln ruvar på äggen under nästan en månad. Ofta ser man små bon i vassarna med ruvande honor ovanpå.

När ungarna kläcks är det en indikation på att storgäddan blir svårare och inte är lika konsekvent grundgående. Oftast inträffar det beroende på plats, i början av juni till mitten av juni.

ÄggSkäggdoppingens ägg vilar varsamt i boet – Storgäddan simmar fortfarande i närheten.

Dagen går mot sitt slut. Vi summerar ett gäng gäddor upp med en topp runt fem pannor. Säkerligen ett femtontal häftiga kontakter. I sista ljuset bränner vi en gädda av grövre modell i anslutning till ytterskärgård och klart vatten med mörkt täta tångbälten.

AntonAnton poserar i skymningen med jerkpåken i handen.

Vi lämnar skärgårn bakom oss. I backspegeln ser vi minnen av skorrande skäggdoppingar, grymma gäddattacker och hav av vitsippor som dansar i skärgårns slänter.
Framför oss ser vi en storstad, upplopp i förorterna och bilköer. . . .

Anton säger med trött röst i i bilen, som luktar gädda, att det är skönt att sno några timmar på en vardag och dra ut i skärgårn. . .  Jag håller med . . . Innerst inne vet jag att jag skulle kunna skriva under med livet som insatts att det faktiskt är så.

John Kärki

karki

Andra andningen

maj 8, 2013 i Havsöring

Senaste tidens fiske har följt en röd tråd. Bom. Ett fåtal kontakter på grundvattnet som stupat ner mot djupet är små tecken som gjort att öringsjälen fortsatt jaga. Sjunkline-expriment har tagit vid utan resultat. Allt är som vanligt denna tid, maj-månad. Med andra ord, svårt.

Om jag ska leka lite med skärgårdspusslet har vi följande bitar att ta hänsyn till;

* Vattentempen börjar bli hög och den kommer stiga fort nu. Mellan drygt 6 till 9 grader på många olika hak. Troligtvis ännu varmare vid mjukbotten-vikar. Temperaturerna i sig som vi har nu skrämmer inte öringarna. Däremot rör de sig snabbare och hittar föda på många andra platser.
* Sommarväder.
* Strömmingen forcerar in i fjärdarna. Samt massvis med annan föda som har kalas på grundvattnet – Småfisk, märlor, gråsuggor och pungräkor. Hård konkurrens mot våra flugor med andra ord.
* Många har fiskat hårt i vår och den mentala biten börjar svikta. Annat börjar locka. Kanske mjukglass eller drinkar.

MysisSprang en solig eftermiddag in ett gigantiskt stim med Mysis. Hela viken var ett vitt slöjmoln av dessa individer.

Så vad gör man? För det är långt ifrån omöjligt att landa fisk. På något sätt titulerar jag denna tid som mest visuell, spännande och svår.
Svettiga kvällar. Häftigt snabba vakscener i kvällningarna. Myggsurr. Ibland lyckas man kroka någon öring i svepet och det brukar bjuda på batalj. Det man inte får glömma att nu har man chansen att kroka riktigt grov fisk i silverblank skrud. Kanske fisken man drömmer om. . . . .

Några generella tips från mig (ta dem som ni vill);

* Utnyttja gryning och skymning maximalt. Ha ögonen med dig. Det går fort när det väl händer.
* Under tiden du spanar aktiv fisk. Punktfiska försiktigt av viloplatser där öringen smälter föda. T.ex. stenrös eller skyddande tångbälten som ligger i närhet till djup och strömmingen. Väck öringen med din fluga. Som vanligt ska man fiska med inlevelse. Men betänk dig att du nu ska väcka en eventuellt proppmätt öring. Fiska därefter.
* Vid dagfiske. Våga testa sjunklina eller lite längre ut på kurvorna. Testa annars uddar eller grynnor som det skvätter lite om. Liknande höstplatser.
* Sök dig till kyligare fjärdar alternativt mer utomskärs där öringfisket är något mer ”regelrätt” för stunden.
* Utnyttja väderförändringarna. Soligt som blir till oväder. Vindförändringar, små som stora.

Fisket inomskärs är nog stängt om ett par veckor medan utomskärs säkert kan leverera (sporadiskt) in i juni. Ta dock mina ord med en nypa havssalt. Har man bara orken och viljan kan man ha öringfiske året runt. Kanske är det någon därute som har just det.

I alla fall. Hoppas ni har haft ett fint och minnesfullt vårfiske trots kort säsong. Hoppas senvårfisket kan bjuda på detsamma.

.

John Kärki

karki

Grönskimmer i tångbarrikaderna

maj 6, 2013 i Gädda

Valborgsnatt i laglöst skärgårdsland. Landskapet i brand. På varje gård dansade människors skuggor häxlikt med hjälp av eldens sken. Natten var mörk samtidigt som kvinnor i svart silhuett mot stjärnklar himmel gled fram på sina kvastar.

Vi hade valt klassisk mark. I alla fall klassisk för mig och Johan. Många glada minnen och gäddbataljer har utspelat sig i detta område. Som gäddfiskare är detta vår plats. Platsen där vi fostrats med hjälp av ett stormigt hav, karga klippor och mycket funderande.

Ytterskärgårdskaraktären som liknar havsöringsbiotop gäckar en många gånger. Att fiska i kristallklart vatten med de sista öarna som silhuett är en lisa för själen. Se spiggstimmen hacka sig fram i vattnet. Följa den friska tången i brun färg som vajar melodiskt med ett gungigt hav. Förfallna båthus och som berättar skärgårdshistoria i faluröd skepnad. Stridbara och kolossalt vackra gäddor som stiger synligt mot flashflugor. Visuellt värre med andra ord. Man kan bli religiös för mindre.

Pike

Grillbrickan knastrade över elden. Johan var som vanligt grillmästare. Jag låg på landbacken och smuttade på en tjeckisk variant av det svagare slaget. En doft av kryddig korv spred sig i skärgårdslandet. . . . .

Vi väntade in ljuset. Gryningstimmen. Då gäddorna skulle stå på sina platser. Ofta är det så att när nattens mörker släpper står de där. Helt tysta men beredda på attack. Ingen nåd. Dammiga bottnar och röjd tång är ofta följden av att flashflugorna landar inom synhåll. Ruggiga fiskar. Skräckinjagande.

Häxgädda

Gäddpåkarna i klass åtta eller nio är ibland nödvändigt när det suger tag. Likaså ståltafsen eller det knytbara tafsmaterialet. Flugorna får gärna vara stora. På tub eller krok. I klart vatten brukar jag förlänga tafsen lite extra. Drygt en spölängd 0,35-0,40 i dimension. Ibland en och en halv spölängd. Det blir lite slängigare. Men tror mig få mer fisk på det.

Flash

Denna gryning får vi ett par fighter med smågäddorna. Lika vackra som de alltid varit. Frisk teckning som liknar ett konstverk. Bataljerna är knyckiga när bottenstrukturen blir uppriven. Brunfärgade gråsuggor och märlor simmar förvirrat i frivattnet efter att ha blivit väckta. Små maskar pryder gäddornas ryggar. Ett tecken på att det stått still länge i det kalla vattnet.

De stora är inte på plats. Att fånga stor gädda är som att fiska havsöring. Man får inte många under en säsong. Men när man väl får en fylls själen med värme.

Pike

Denna morgon är själen ändå varm. Att bara få besöka detta område räcker mer än väl. Storgäddan får vänta till någon annan gång.

John Kärki
Bild 1,2 och 4 är tagna av Johan Nilsson.