karki

Töväder och en grön överraskningsattack

februari 18, 2013 i Gädda, Havsöring

Droppande träd. Sommarsnö. Hagelstorm. Det går fort i kustbandet. Växlande väder bjuder ofta på flera huggperioder fördelade under hela dagen. Dagarna börjar dessutom bli längre vilket skapar utrymme för att en vintrig kust ska få spela ut hela sitt register.

Tö

Lördagen spenderades själv i flytringen. Det är riktigt skönt att fiska helt ensam ibland. Fokuset och tankarna samlas lätt in i en liten bubbla. Nya metoder och strategier testas utan stress. Flugorna simmar med känsla och avslappning. Fiskarna jagas aktivt med forcerande kast längs grundplatåerna.

Fikastund

Första hugget faller på en utsatt udde. I tredje kastet. PANG. En riktig fulsmäll. Höjer spöet och vinterdansen tar vid, i tre sekunder innan blankingen retligt skruvar sig loss. . . Några kast senare, tio meter längre ner, i stoppet, kommer revanschen. Fighten går lätt men vilt. Kan snabbt håva ett vackert och blankt sprall. Silverskimret lyser som en aura samtidigt som hela vintern tinar upp runt mig.

Silveraura

Vinterlandet andas avslappning. Livet är underbart. Att tyngdlöst drifta över grundområdena skapar en frihet som är oslagbar. Inga måsten, ingen stress. Bara njuta av nuet.

Dagens överraskning och dagens tyngsta smäll kommer öven en liten fläck av grundvatten. En riktigt grov gädda som plogar ikapp min vita wolly bugger i storlek två. Hugget kommer hänsynslöst över ljus sandbotten. Spöet bugar i botten. Kort därefter snärtas fluglinan tillbaka mot mig. Som vanligt går gäddan vinnande ut striden när man jagar silver.

Spanar med frågande blick ut över den ljusa fläcken som ligger oskyldigt stilla, sju till åtta meter ifrån mig. Hmm. Är gäddan kvar så står den på den där lilla fläcken. Paddlar ljudlöst in mot fläcken. Simfenorna rör sig med minimala rörelser. Att fånga gäddan fanns inte i mitt intresse längre, utan bara se den var målet.

Mitt på fläcken står den. Hamnar nästan i chock när jag ser den tydligt. En riktigt vintermadam. Elakt mörkgrön färg. Lysande vit romfylld buk. Grov som en stock över ryggen. Vilken pjäs. Över metern lång. Säkert närmare tio kilo i vikt. . . . .  Iakttar honan i några sekunder. Att få se en så här grov gädda en och en halv meter snett under mig kan inte beskrivas med ord.

Vickar till med simfenan lite lätt. Gäddan blir störd och tar med några mäktiga men lugna fenviftningar sikte mot skydd på djupare vatten, i branten.

Följer gäddans initiativ och paddlar hemåt med hopp om fler fina dagar i skärgårn.
/ John Kärki

karki

Coastal chill in the Backwoods

februari 10, 2013 i Havsöring

Ett naket vinterparadis. Nätta ishinnor att låta ögonen drunkna i. Ettriga minusgrader med fäste i vinden. En varsin Backwoods satt i våra mungipor. Som vilda västerns cowboy´s satt vi och zuttade i strandkanten. Kusten andades svagt och tempot lunkade fram. Pudersnön vilade tyst på träden. Ytan krusades fläckigt av en elak isvind. Sydsidan av skärgårn skulle få chansen idag.

Coastal cowboy

Fluffiga flugor sveptes fram i vattenmassan. Ibland sprang de fram på hårt vatten. Trattflugorna bröt dassigt färgad grogg-is. Ejken satsade på en i färgen hint of pink. Färgen må anses vara svag. Men melankoliska vinterdagar som denna lös den starkt och attraktivt i den rosa tonen.
Mina flugor gick dock skyttel-trafik i asken. Inget kändes direkt rätt. Mitt psyke tvekade gång efter gång. Oliv? Rosa? Rött? Svart? Vissa flugor fick bara ett par kast innan det var dags för ”avbytarbänken”.

Att fiska med en fluga man tror på är superviktigt i dessa sammanhang. Ja egentligen är det viktigt att tro på allt du gör för att lyckas. Men i 08-skärgård är det extra viktigt….. En skärgård som fostrar hårt och besinningslöst. Att åtminstone tro på sin fluga är ett steg i rätt riktning.

BetesfiskFisk som frusit till döds – 08-skärgård fostrar hårt och besinningslöst.

Hugget föll dock på en beprövad fluga. En B3 gris på fem sekunders dropp efter utlägg. Var för mycket. Tyckte i alla fall regnbågen som slukade i sig den med ett stumt hugg. Fighten gick i den hårda men lugna vinterns tecken. Femtiofyra centimeter fisk vilade sedan tungt i det svarta håvnätet.

Blackandwhite Rainbow

Isen runt oss gaddade ihop sig likt en stor mobb. Vi fick parera med en hård paddling hemåt i det dunkla ljuset. Isen gnydde och krasade kring våra flytringar. Väl på den snötäckta landbacken kunde vi se vår tidigare fiskbara lokal blänka till i det dåliga ljuset. Ibland tajmar man bra. Som idag.

/ John Kärki

karki

Vinterdagar i B3-skärgård

februari 3, 2013 i Övrigt

Is, is och en gnutta öppet vatten i de yttre skären. Johan driftande i flytringen. Jag i attackläge från strandkanten med stridsbyxorna på……. Även kallat vadarbyxor. 

Dubbelrigg på tafsen. Fisk i änden – märla som upphängare. Johan däremot satsade dubbelt upp på räkdjuren.

Fisket då? Njaaaaa. . . . . Flytringsjägaren spottade två vak. Attackläget från land resulterade i ett skakande hugg och en upphängarfluga som försvann. . . .

Dagen då? Helt grym. Solsken. Snöklädd landbacke som frös en aning. Grilllunch och lite struntprat i off season läge. Lyx.

95176f126e1611e29fa922000a1f8feb_7Snart så. . . . . 

9a418002688c11e292c922000a1fb771_7Kusträven Micke och jag njuter av ”Livet på kusten”.
Bild lånad från Kobben.

c2774ac06d7311e2aeda22000a1f973b_7Flugbindning för nybörjaren Ejken, skapar drömmar om den stora.

5a5caa946e1711e2891a22000a9d0ec6_7Glimmar fint i vintersolen.

71ac771a6e1711e2bacd22000a9e08df_7Grillmästare Johan styr upp på sitt sätt.

704713b86e1611e2b41022000a9f1899_7Skymning i vinterland.

/ John Kärki

karki

Drömmar i vardagen

februari 1, 2013 i Fiskeberättelser, Havsöring

”Veckan”
”Nya medarbetare”
”Konflikthantering”
”Dresscode”
”Miljöfrågor”
”Chefen har ordet”

Stirrade ner på dagordningen inför mötet med måndagströtta ögon. Möten, möten och åter möten. Puh. Suckade inombords. Men fasaden utåt var normal och tillmötesgående. Vi satt i en rund ring med våra stolar. Kollade runt bland folket. Mer tjejer än killar. Lättsamma uttryck avslöjade ett gott humör. Möteslokalen var luftig och fräsch med stora fönster. Moderna kontorsmöbler möblerade rummet prydligt.

Chefen iklädd kostym tog tag i ordet och startade mötet med stadig stämma. Det babblades på. . . Jag lyssnade. Slängde in några ord då och då. Mötet fortsatte och tristessen om att inte prata om något vettigt slog in. . .

Kollade ner på dagordningen. Läste den om och om igen i brist på annat. . . Efter några vändors läsning började bokstäverna flyta ihop. Det bildades en svart smet av bokstäverna på papperet med vit bakgrund. Smeten omformade sig gång efter gång. Försökte hänga med och tyda den ständigt förändrade formen. Min hjärna gick på högvarv. Kunde ändå inte hänga med. Försökte blunda. Men det gick inte heller. Slet blicken från papperet. Stirrade ner på det vita än en gång sekunden senare med nyfiken och förskräckt blick. Nu var allt tydligt och fast. En ny dagordning hade bildats. Allt blev plötsligt väldigt intressant.

”Havsöring”
”Vårvik”
”Tidig gryning i mitten av april”
”Vak”
”Stor fisk strykandes grunt i jakt på föda”
”Hur ska man kroka vid våldsamma hugg?”

Flöt in i papperets värld igen utan att göra motstånd. . . Samtidigt som surret från mötet vandrade runt mina öron i en svag ton. Möteslokalen formades om. Träd, vass, uddar, tung vattenmassa, ljus himmel och frisk mättad morgon luft.

Paddlade ner mot den grunda delen på viken. Solens strålar började kämpa sig ovanför trädtopparna. Klockan var tjugo över fyra (04:20) denna morgon. En fiskmås flög högt över ytan. Svanarna sov i strandkanten. Ihopkurade som vita bollar. Ena solstrålen lös på en av svanbollarna. Träden hade börjat få lite grönska efter en snabb och explosiv fotosyntes i vår. Allt bara händer på en och samma gång. Vissa vikar kunde temperaturen ena dagen med isflak ligga på runt nollans grad. Dagen efter kunde isen försvunnit helt och den grundaste delen kunde ligga på sju till åtta grader omgående. . . . Insane vilket styrka solen har. 

Vattnet var en aningen färgat. Men ändå rätt klart för att vara den här delen av södra skärgår´n.
Fiskar mig in. Linan dansar dovt i morgonluften. Fukten i luften gör allt för att trycka ner linan mot den vindstilla vattenytan. Kasten blev korta. Men det räckte. Min Spiggy fluga landade med ett fint plopp kast efter kast med utsträckt tafs. I alla fall så sträckt det kan bli med en stor streamer i linänden. Kasten blev kanske inte längre en tio meter. Men det var tio effektiva infiskningsmetrar, det skulle havsöringarna veta. Mina andetag gick i samma tempo som den tungjobbade linan. Fluglinan kändes som ett grönt snöre pressat genom sirap.

ac77ea786c9b11e288bf22000a9f13cb_7

Senaste tiden hade jag stött på en riktigt grov pjäs. Morgon efter morgon. Även kvällar verkade hon vilja komma in och äta. Kvällarna visade hon sig på udden och mornarna plöjjde hon inne på grundområdet i viken. Hon skulle komma snart och jag var beredd. Otroligt vilken tydlig rutin en öring kan ha ibland. Nästan så det känns som man lär känna just den fisken. 

Oftast gick de stora fiskarna vinnande ur striden. De fnös åt flugan. Tittade nonchalant och simmade elegant vidare med sin silvriga sida. Samtidigt som man fick sitta ovan vattenytan och frustrerat se drömfisken försvinna bort. Med ytspänningen som ett halvklart fönster mellan oss. Enda hindret att inte dyka efter.

Hundra meter bort kom hon in. Alltid likadana vak ute på djupet. Eleganta ringar bredde ut sig. Hon zickzackade in. ”Jag är här nu”. 
Solen hade tittat fram lite mer. Dock fästes min blick på skuggsidan. Hon skulle ta den vägen in i viken, som alltid de tre senaste gryningarna. Planen var att genskjuta henne på vägen. Med lite djup under sig skulle hon nog inte var lika kinkig att vilja hugga eller se sig omkring för mycket. 

Hon närmade sig. Lade ut spiggyn på känsla. Hon är här när som helst. Flugan landade med ett vettskrämt plopp. Ploppet avslöjade stor fisk i närheten. Lät flugan sjunka ett par sekunder. Drog några drag. Flugan simmade med rädsla och maktlöshet i vattnet. Någonstans i vattenmassan strök havsöringen runt med lömsk blick. År av anpassning hade fått havsöringen att veta precis hur den skulle få i sig så mycket mat som möjligt för så lite ansträngning som möjligt. 

PANG SMACHHK DONG. Linan höll på att slitas ur händerna på mig. Hjärtat höll på att hoppa ur min kropp. En kraftansamling från urminnes tider klippte flugan utan nåd. Spiggyn blev krossad i hugget. Varenda fiber från den vita bucktailen gick i kras och singlade långsamt  ner mot botten. 

Linan fräste till i hugget. Hela skärgår´n vaknade chockat till ljudet från det ovårdade snittet av den vindstilla vattenytan. Fighten var igång. Den gick tungt och bugade i vattnet. Stökade i ytan. Hoppade. Rusade. Men tyngden var det karaktäristiska i fiskens beteende. En obehaglig tyngd som gav mig osäkerhet om det här verkligen skulle gå vägen.

Det var en seg kamp. Den vägrade komma in. Pressade på. Fisken gav inte med sig. Ruckade spöet i sidled. Linan svajade spänt. Fick fisken ur balans. Nu hade jag övertaget. Fisken började stöka i ytan istället. Pressade vidare. Fick in den mot mig. Håvade den utan problem.

Fick ögonkontakt med öringen. Öringens ögon avslöjade en värdig och stark individ. Krokade av den. Höll den varsamt i håven innan release. Strök den över den grova prickiga ryggen fascinerat. Fick mer eller mindre spärra upp hela handen för att täcka ryggbredden. Längden måste ha varit runt nittio centimeter. En drömfisk i vår Stockholmska skärgård.

John! John! Vad har du att säga om miljöfrågor denna vecka? Vaknade till liv av rösterna. Svarade något bra och vettigt. Alla nickade instämmande. Den unga tjejen mittemot log lite extra. Jag log tillbaka och undrade för mig själv vilken värld hon hade varit på besök i senaste timmen.

Resten av dagen fortlöpte med en svag doft av adrenalin och drömska naturupplevelser……….

/ John Kärki