karki

Vinterdvala i silverland

januari 18, 2013 i Övrigt

Tvåsiffriga minusgrader. Ett tunt genomskinligt lock som utsikt på många av fiskeplatserna. Nu finns det faktiskt legitima orsaker till att inte knata runt i det Stockholmska kustbandet. Nu finns det tillfälle att göra annat.

Från slutet av januari och hela februari, år efter år, brukar kylan äta upp silversjälen. I alla fall försöka äta upp den. Samtidigt som ett sug efter norrländska kläckningar smyger sig på som en elak djävul. . . . . Den där djävulen skulle kunna döda vem som helst psykiskt. Enda botemedlet är möjligtvis Bullens pilsnerkorv, snabbmakaroner och en bildkavalkad från tidigare sommarsäsonger.

En längtan efter sommar mitt i minusgradernas land.

Den här tiden av året går det att hitta öppet vatten. På ett par lokaler. Oftast bjuder utsatta ställen på fiskeläge. Är det bara lagom många minusgrader är det bara att putsa klingorna och bege sig ut och leta. Leta öppet vatten alltså.
Denna säsong är svårfiskad med få huggperioder. Fisken är relativt stationär och även den får man leta efter så här års.

Nej. Denna tid på året ägnas till flugbindning, reflektioner, tankar och planering inför vad som komma skall. Även kastträning är ett ständigt återkommande moment under kyliga kvällar. Numera får switchspöet extra mycket uppmärksamhet.

Men snart vänder det. Även om ljuset redan börjat vända så känns det som vintern är på sin hårdaste och kargaste topp just nu och någon månad framåt.

Kastläge i tankarnas land.

I mitten av mars däremot. När snön smälter och återigen låter det frodas av grönheter i vårt landskap. När fåglarna börjar kvittra lite smått. När man ser i fiskekompisarnas blickar hur det fullkomligt glöder av förhoppning och spänning.
Den tiden vet man att det inte är lång tid innan racet drar igång big time deluxe 08-silver edition.

Jag vet inte vad ni ska göra. Ha bindkvällar? Tillverka beten? Smörja rullen? Reflektera? Tänka? Planera? Besöka den lokala syltan? Själv ska jag tänka . . . Reflektera . . . . . . . Binda flugor. . . . . . . Besöka den lokala syltan. . . .  Planera. . . För att ta en riktigt grov öring i vår. . . . . Och ett riktigt as till gädda under försommaren. . . . . . .

6,5 kilo 08-öring i minnenas land.

/ John Kärki

karki

Minusgrader och silver

januari 13, 2013 i Havsöring

Vinterland. Minusgrader. Tillbaka på kusten. Som blommar av prickigt silver och bastanta hugg. Rätt fluga och rätt plats så finns chansen till kontakt.

Vinterlandet huttrade av kyla när vi puttade ut ringarna bland is-sörja. Nordvinden försökte lojt ta sitt grepp om fjärden. Svartblänkande korpar i vinterskrud skapade en kontrast mot det vita landskapet strypt av minusgrader.

Ja, ja där satt den. Kärki! John! Jag har fisk”. I periferin ser jag ett vitskummande kaos ute på den vindstilla ytan. Vrider snabbt blicken och ser Puttes spö stå i böj. ”Den högg här ute. Helt sjukt”.

Putte visar vägen efter bara några kast. Vilken start. Vit kaninzonker var melodin. Fisken steg från botten och klippte till. Hjälper till att håva. Det blänker och skimrar. Det stökas med bra intensitet. Iskallt vatten smäller hårt när fenan på fisken jobbar tungt i det grunda området.
Får tillslut in fisken i håven – en rymling, en regnbåge. Lila och rosa skimmer med prickar. Ett roligt inslag vid kustfisket och uppskattad fisk på matborden. Bonk. 1250gram.

Vi gnuggar vidare efter ett par blöta handskakningar. Hinner bara komma förbi en liten stenudde innan det reser sig ett svall från den grunda kanten. Plogen tar fart kvickt mot min fluga som simmar med frenesi ut mot djupet. POFF! Mothugg. Ja. Nej. Fan! Helvete. ”Hade en på nu Putte.” Tar hem sakta. Puff! Nej. Kom igen ta den. Ta den då. Pet. . . . . . . Tomt. Typiskt. Såg helt okej ut i storlek. Byter ett gäng flugor utan resultat.

Kylan äter som termit på händerna. Biter ihop. Spöringarna gråter när de sakta men säkert muras igen värre en Berlin under 60-talet.

Timmarna där ute rullar på i takt med att känseln i händerna sakta försvinner. Utanför en grundplatå med mjuk botten och tång faller hugg nummer två för dagen. Den vita wolly buggern med tratt tog en snäv vinkel längs med det grunda och från ingenstans small det. Som en raket dök den fram. Distinkt. Snabbt. Högg för att mörda. Högg för att äta.

Fighten bjuder på ovanlig intensitet under den annars så melankoliskt vintriga dagen. Stökar med fisken någon minut. Isen i spöringarna får små jack med hjälp av sågningen från linan. Såg ut som någon skurit i diamant. Parerar den värsta kalabaliken och kan kort därefter lyfta in fisk nummer två för dagen – återigen en rymling.

Vilken förmiddag. Kul med fisk. Kul att få utdelning under bistra förhållanden. Paddlar oss tillbaka till bilen för byte av ställe. Strandar ringen. ”Ska vi dra?” ”Paddlar in” säger Putte med hög röst. Svarar att vi kör en fika och byter plats. Återigen håller jag ett vakande öga i periferin. Putte vevar för glatta livet och fluglinan daskas mot ytan. POFF! SMASH! Spöet ställer sig i en hård båge.

Fisken hade jagat ikapp Puttes fluga i turbofart. Vilket hugg. Tvärstopp. På gränsen till ythugg. Iakttar fighten från stranden. Vinterdansen är i full gång. Putte styr sig sakta mot mig med en stökig och rullande öring i andra änden.
Vadar ut och förbereder håven. Sitter på huk i  det vindstilla vattnet. Samarbetet går bra och en öring kan landas. Påblänkare. Prick 50centimeter. Något tunn men med fin färg. Puttes första vildöring i Stockholms skärgård.

Grattar Putte lite extra innan vi fikar. Stämningen är på topp med tanke på intensiteten under förmiddagen. Putte har dock släppt sina fiskar i tanken. Istället pratar han hejvilt om sin satsning nästa sommar. No name älven efter lax, 2013. Garvar när han berättar roliga scenarion som han tror ska hända. Vi kommer överrens om att resan ska dokumenteras väl och läggas upp på bloggen.

Under eftermiddagen händer inget mer. Isen lägger sig kring flytringen och kreativiteten tar slut i samma veva som mörkret kväver det sista av vinterdagen.

Tackar Putte för en trevlig dag.
/ John  

 

karki

En tågresa i natten bland switchspön och storöringar

januari 9, 2013 i Fiskeberättelser, Utrustning

Tåget dundrade fram. Vagnen skakade. Plastglasen stod dock stadigt på bordet. Kollade ut genom tågfönstret. Allt var mörkt. Kolsvart. Så kolsvart det är när man åker natt-tåg hem från Norrland i slutet av sommaren. Såg min för stunden slitna spegelbild något förvrängt i fönstret.

Skålade med det genomskinliga glaset mot Rogers glas. I glaset vilade en iskall dryck. Imman klättrade upp mot kanten. ”Skål för öringen som fisk” sade jag med mentalt trött röst. Det klingade inget. Endast en svag duns av plast dog tvärt av i den dovt upplysta restaurangvagnen. Imman som försökte klättra ur glaset sköljdes effektivt ner till flytande form igen.

Mentalt trött var precis vad jag var. Alla känslor och minnen från resan försökte mitt inre summera ihop, men det gick inte, allt var bara suddigt i tankarna. Hade jagat storöring under elva nätter med Jonas Ringman. Ett stenhårt fiske i lömska vattensystem där sömn blev bortprioriterat.

Roger däremot hade varit ute och jagat öring i fjorton dagar. Dels stor brunöring i Sverige. Men även havsöring i en norsk älv. Där han faktiskt lyckades landa nytt personbästa. En blank individ på strax över nio kilo. Magnifikt. Tydliga spår av mental trötthet kunde även ses på honom.

Det var på en öde station i det norra inlandet jag fick syn på honom. I någon slags tweed-outfit med lila knästrumpor gick han runt och käkade chips. Himmelen var ett mulet tak med lite duggregn. På något sätt höll hela sommaren år 2012 en röd tråd vädermässigt, inget undantag denna dag.

Såg spötuberna sitta stabilt utanpå ryggan. Vadarkängor hängde löst och sparkade mot utsidan av tyget. Blev glad – en likasinnad i en öde spökstad, som endast hade en obemannad järnvägsstation kvar. Märken som Simms och Sage var ständigt återkommande bland utstickande prylar i den överfyllda ”fiskeryggan”.

Väl på tåget drog jag in en första runda med lagom starka Sarek. Sedan rullade rundorna på. Vi han nog avhandla allt mellan spölängder till norsk laxfiske-politik. Allt mellan var väl tandemflugor, fisketeknik i strömmande vatten, havsöring på ostsidan, Edgeflyfishing, sommarplaner för år 2013 och spöbyggen.

Måste ha varit intressant att se och höra oss snacka för en utomstående. Två trötta men glada fiskesnubbar som låter flugfiske-termerna hagla värre en lössläppt Ak-47:a under smutsiga förhållanden. Drömmar, teorier och faktiska halvsanningar avlöste varandra.

Två snubbar från Kiruna hade hört vårt entusiastiska prat och kom fram till oss för att blanda sig i fiskesnacket. Trevliga snubbar. Deras kläder var i samma stuk som var inne på Stockholms skolgårdar och i förorterna, under slutet av 90-talet. Pösiga brallor med stora broderade tryck på bakfickan. T.ex. Wu-tang eller de mer stilrena modellerna från Tommy Hilfiger. Typiskt hip-hop gangster street mode. Lägg till en stor munktröja, skatekulturen och en grov norrländska på det så är ni hemma.

Budskapet var enkelt. Grabbarna ville att Kiruna skulle bli mer känt för det fina fisket där. Inte bara gruvan. Det kunde till och med ordna ”svartguidningar” om det var så. Grabbarna var något mindre insatta i termerna och kulturen så vårt snack anpassade sig till deras nivå. En riktigt ödmjuk sida lös igenom från de hårda ”gruvpojkarna” under de tjugo minuter vi pratade.
Kirunas ambassadörer, i alla fall för natten, hoppade av nästa station.

Vi fortsatte snacket om fiske i augustinatten medan tåget skramlade söderut mot huvudstaden. Snacket om spöbyggen bollades mellan mig och Roger mer och mer. För spöbyggen var något jag inte hade en hårsmåns koll på. Roger visste dock mycket. Med många år och många spön byggda fanns kunskapen där.

Under min resa hade jag kört med ett nio fot enhandsspö. Vilket i sig fungerade helt okej. Jonas Ringman hade dock kört med ett elva fot switchspö. Med ett lite längre spö styrde han flugan bättre i strömmen. En klar fördel i bråkiga vattensystem.

Mitt i öringkarmans näste. 

Under våra elva dagar lärde jag mig otroligt mycket. Mer än man skulle kunna önska. Men så är det. Fiskar du med en bra flugfiskare, lär du dig saker som ingen bok eller text kan lära dig.
Roger höll med i mitt resonemang. Men sade att för mitt fiske i strömmande skulle jag ha switchspö för att få ut max. Han rekommenderade mig att bygga ett själv.

God morgon. Kl är 06,50. Nästa – Stockholms centralstation

Vaknade upp i en trång sovvagn bland allt möjligt folk. Regnet strilade ner utanför. Rösten ur högtalarna väckte hela sovkupén. Kunde genom fönstret, med morgontrötta ögon se bilköerna och avgaserna färga gatorna gråa.
I morgonrusningen strosade jag mot jobbet. Ryggan var packad med erfarenhet och minnen.
Mina lunkade steg och tänkande blick var en skarp kontrast mot dem många stressade personerna som hetsade till sina jobb.

Tillbaka i ekorrhjulet. Tillfälliga flykter fungerar, just tillfälligt. Från mystiska nätter med storöring och alla sinnen på helspänn, till en vardag utan allt det där.
”Wajkokajko” i mitt huvud under några veckor. Någon slags avtändning? För mycket av storöringfiske. En svag mellankolli susandes i vardagen, men allt går över.

Höll kontakten med Roger via mail. Han tipsade om olika klingor som fungerade bra. Vad jag skulle tänka på vid själva bygget. ”Den här klingan kan du leka med.” ”Ett bra första spö.” ”Min femma i samma klinga är något krokig men annars fin.

Själva bygget gick sådär rent estetiskt. Men klingan i sig, ett Rainshadow forecast #7 10,8´ kastar riktigt bra. Istället för att sätta ringarna på den ”vilande” sidan. Satte jag dem på den ”hårda” sidan. Satte även ringarna lite efter egen smak. Spöet blev på så sätt rappare i kasten men har fortfarande djup böj för att kunna hantera riktigt grov och stökig fisk.

Tanken är att fiska med spöet i Norrländska strömvatten i jakten på stor insjöring men även smygfiske under nätterna i sydsvenska åar med grov havsöring. Tiden får utvisa hur det går.

/ John Kärki

karki

Trattflugor och silverflunsa

januari 6, 2013 i Flugbindning, Havsöring

Hej!
Ligger hemma med ”Silverflunsan” sedan några dagar tillbaka, så rapporterna från kusten blir sparsmakade denna helg.

Däremot har jag bundit lite flugor. Bland annat streamers med tratt framtill. Flugor med tratt får en mer simmande gång i hemtagningen. Något som kan vara extra bra när man ska imitera ett flyende strömmingsyngel.

Har själv sett hur en strömming blivit jagad av en havsöring. Hur ettrigt den simmar i panik. Just de små strömmingarna håller gärna till grunt, i samma områden som öringen jagar.

Jag fiskar oftast med flytlina. Problemet med trattflugor och ren flytlina är att det tar lite tid innan flugan ”sätter sig” i vattnet. Börjar du fiska hem för fort kommer du ha en fluga som simmar väldigt ytligt, på gränsen till en plogande popper. Det optimala är att fiska med en intermediate-lina vid fiske med trattflugor.

Ett alternativ för oss som kör flytlina är att sätta ett guldhuvud eller annan tyngd framtill. Dock viktar jag gärna flugan som bilden nedan. Det vill säga, mitt på. Då får du en fluga som sjunker med balans och simmar med balans. Precis som en riktig strömming.

Sen är oftast trattarna lite för stora när de är original. Det löser man lätt genom att klippa ner dem en aning. Flugan blir då mer lättkastad men bibehåller den fina gången.

/ John Kärki

karki

Sammanfattning av år 2012

januari 1, 2013 i Övrigt

Hej!
Tänkte i bilder och lite text summera ihop ett fantastiskt fiskeår.

Våren

En lång och och utdragen vår möjliggjorde många tillfällen till att kontakta havsöringen grunt. Öringkarman stod på topp och fiskarna rullade in, oväntat, men tacksamt. Ejken stod för gäddorna och gösarna.

4000g

2600g

Ejken släppte öringen en kväll och klippte fina gösar istället.

Sommaren

En kylig sommar skapade dåliga förutsättningar för torrflugefiske. Men fisken gick att kontakta ändå stundtals. Harren frossade trots kylan bland nattsländor.
Med streamer klippte jag några grymma öringar i strömmande vatten. En av dem grymmare fiskeupplevelserna jag varit med om var tio mörka nätter i augusti med Jonas Ringman i jakten på riktigt grov Norrlandsöring.

Ett hårt och ärligt försök gjordes på sommaröringen i Stockholms skärgård. Långa nätter. Ser vakande fisk på språng. Lyckas tappa en havsöring i början av augusti.

Farsan med en grym harr fångad på torrfluga.

2200g.

Johan fyller vatten från bärnstensbäcken.

Putte kastar på fisk i vindkanten.

Norska kusten i jakten på nattöringen.

Jonas R levererar fisk på 3700g.

Dasslock. 56cm – 2800g.

3500g.

Höst

Havsöring havsöring och åter havsöring. Vilka fiskar. Vilka hugg. Vilken akrobatik. Hann även med ett riktigt coolt fiske i Norrbyströmmen en kylig men mild dag i september.

Tackar år 2012 för ett fint år.
/ John