karki

Flugasken – Bobban

september 28, 2012 i Flugbindning

Namn: Bobban.
Material: Bucktail, grön, gul, röd och svart. Några strån flash.
Mer info: Flugan imiterar en spigg. Några färger i för extra attraktor. Men i vattnet är mörkt det dominerande.
Flugan binds med krokböjen uppåt för att undvika eventuellt trassel.
Binds oförtyngd eller förtyngd med tex hantelögon eller conehead.

Bobban. Inspiration från den gamla klassikern Mickey Finn.

/ John

karki

Flugasken

september 26, 2012 i Flugbindning

Hej!
Hösten närmar sig. Folk verkar mer sugna än på många år. Rapporter på internet avslöjar att det redan trampas stigar därute.
Själv är det fortfarande lugnt och tiden spenderas metodiskt vid bindstädet.

Tänkte i några inlägg framöver presentera en del av flugorna i min ask. Inte alla. Några får förbli hemliga.
Varannan dag kommer det upp en ny fluga.

Vi börjar på fredag.
/ John

karki

Havsöringsfiske med fluga – Artikel

september 20, 2012 i Havsöring

Hej!

Hittade en gammal artikel jag skrev 2009/2010.
Visst har några av mina tankar och teorier ändrats sedan dess. Tex existerar inte några regelrätta räkor i min flugask längre. Jag fiskar mer pålandsvind idag än då. Med mera.
Men det är en del av fisket, förändringar och utveckling.
Hoppas artikeln kan hjälpa någon att få sin första havsöring eller allmänt öka fångsterna.

Det kan förekomma vissa formuleringsfel eller liknande i texten nedan. __________________________________________________

Det kristallklara vattnet gnistrar av solskenet. Lunchtimmen är kommen. Solen står högt. Snart händer det. Jag vet det. Smörjer på lite mer ismedel i mina frusna spöringar. Stränderna är snöbeklädda. Tittar ut över vattenytan koncentrerat. Svaga dyningar från finlandsbåtens vågor gungar sakta fram. Tankar om vilka julklappar som ska inhandlas försöker jag stöta bort i min fokusering på fisket. I ögonvrån syns en snabb virvel en bit ut. Löslinan ligger rätt sorterad i flytringens linbricka. Gör ett par snabba drag och vispar ut flugan bredvid virveln. Det känns som tiden står stilla. Jägaren i mig har hittat sitt rätta jag. Hinner dra några drag innan det tar tvärstopp följt av en snabb och kort rusning.. . . . . Havets silver har fallit för frestelsen, min fluga.

Första kastet
Havsöringfiske med fluga är grymt kul och härligt. Men samtidigt väldigt svårt. Alla fiskare tänker och har olika teorier och det finns egentligen inget rätt eller fel om du frågar mig.
Här nedan tänkte jag skriva ner hur just mitt tänk fungerar när jag söker efter havets silver längs Stockholmskusten. Även utrustningsval och bra att ha grejer kommer finnas med. Jag fiskar mest med flytring, men kommer även vara mycket allmänt tänk som kan omvandlas till t.ex. Vadfiske eller landfiske.
Jag har cirka två och ett halvt år på nacken som öringfiskare med koncentration på höst och vinterfiske. Men även en hel del vår. Så jag är rätt ny i gamet ändå. Har fiskat både spinn och fluga. Med det sistnämnda som mitt sätt att fiska havsöring sen två år tillbaka
Hoppas den här artikeln kan hjälpa dig att fånga havsöring längs din kustremsa även om det här kommer handla om Stockholms skärgård just nu.

Allmänt om öringen i skärgården
Öringen finns som både vild och inplanterad. Den inplanterade fisken har fettfenan avklippt. Den sätts i som ett litet smolt för att sen växa till sig. Öringen äter allt från spigg och räkor till stora strömmingar.
När öringen närmar sig leken ändras färgen på fisken från silverblank till mörk och brun. En färgad fisk sägs inte smaka bra. Om fallet är så kan jag inte uttala mig om. Däremot ser en silverblank bra mycket mer aptitlig ut. Öringen har sin lekperiod under hösten i små åar som mynnar ut i havet.

Klicka på bilden för en större version  Namn: Färgad fisk.jpg Visningar: 91 Storlek: 53,2 KB Id: 27592Klicka på bilden för en större version  Namn: Blank 800g fin..jpg Visningar: 86 Storlek: 111,1 KB Id: 27593
Skillnaden mellan en färgad och blank fisk.

Utrustning
Självklart är utrustningsvalet en personlig sak. Men jag tycker inte att man ska ha för lätta eller för tunga grejer.
Ute på kusten blåser det oftast mycket och klimatet är hårt. Det är inte någon fjällharr vi fiskar, utan fiskar som har styrkan att riva ut x antal meter lina under fighten.
Därför kanske inte myggspöet och myggrullen fungerar så bra ute på kusten. Viktigt är att man har grejer man trivs med och som har funktionen för ändamålet.
Förutom själva enheten du fiskar med är det viktigt att ha en bra kroklossare/peang, våg, måttband, vågsäck, håv med knutlöst nät och en kamera.

Spö
Ett 9 fots #8 funkar väldigt bra. Klarar vinden bra. Samt har ryggrad att drilla en fin havsöring på x antal kilo.
Min personliga tanke är att man aldrig ska gå under #6. Speciellt om man förespråkar C&R. #7 är en ganska bra kompromiss.
En fightingbutt underlättar väldigt mycket när väl öringen har klivit på.

Rulle
Storspolig. Slitstark. Hållbar. Den ska rymma mycket lina och backing för att vara på den säkra sidan. Man får räkna med att bromsen på rullen tjärvar efter en höst, vinter och vår. Men huvudsaken är att den är hel. Man kan ju även bromsa fisken med t.ex. Fingret. Jag föredrar rullar som byggda i lätta material men som ändå är starka.

Lina
Här finns det två alternativ som funkar bra. Jag har testat båda och tycker det är hugget som stucket. Klumpsystemet funkar dock bra när det blåser på.
Antingen använder du en runningline och skarvar på en klump.
Alternativ två är en heldragen lina som är taperad.
Anpassa linan efter djupet. När man fiskar havsöring strandnära brukar en flytlina eller intermediate lina funka utmärkt.
Enda anledningen till att använda en sjunklina som jag kan komma på är om du fiskar ute i fjärdarna vid strömmingstimmen.

Jag använder mig av en runningline som jag sen skarvar på en flytklump eller intermediate klump beroende på vilket ställe jag fiskar på. En intermediate lina ger mer direktkontakt och kan vara en fördel om det blåser mycket och vågorna får en flytlina att slingra sig fram. Dock kan det hända att man fastnar lättare. Jag har en lösning på flytlinor som gärna slingrar sig fram på vågorna och gärna inte förmedlar hugget från öringen. Jag kommer till det lite längre ner under avsnittet om tafsar.

Klicka på bilden för en större version  Namn: DSCN8760.jpg Visningar: 108 Storlek: 735,0 KB Id: 27594
Skarvad runningline till flytklump.

Tafs
Havsöringen är en skygg fisk. Därför blir tafsen extra viktig för att inte fisken ska syna bluffen. Vanligaste materialen är nylon eller flourocarbon. Det sistnämnda sägs vara osynligt under vattnet. Men jag håller inte med om att det är det. Dock är det ett väldigt bra material ändå. Ska ni köpa flourocarbon rekommenderar jag er att köpa något med kvalité. En kvalitets spole med 50meter flourocarbon kostar cirka 150-200kr. Den håller under hela säsongen för mig med det sättet jag bygger upp mina tafsar på. OBS. Flourocarbon tar lång tid för naturen och bryta ner. Tänk på det när ni klipper bort rester efter en knut eller liknande.


Min favorit tafs uppbyggnad

Jag har en tafs som är 3,5-4meter lång. Den består av en intermediate polytafs som är taperad och längst ut cirka 30centimeter flourocarbon 0,27 mm. En polytafs är en nylonlina med genomskinlig coating runt för att inte stötas eller rivas sönder vid stenar och liknande.
Jag bygger upp tafsen enligt följande
* Koppla ihop fluglinan med polytafsen med hjälp av två öglor. Polytafsen har alltid en ögla, medans på fluglinorna måste oftast fixa en själv med hjälp av en loop connector som man köper eller så gör man en själv enligt bra beskrivningar som finns på internet.
* Längst ner på polytafsen gör jag en överhandsknut så det blir en fin liten ögla. Sen använder jag mig av flourocarbonen. Gör en ögla på ena änden med överhandsknuten återigen.
* Koppla sedan ihop öglan från polytafsen med öglan från flourocarbonen.
Nu har du en stark och minimalt synlig tafs för havsöringen.
Ni kommer ihåg att jag skrev att jag hade en lösning på problemet om slingriga flytlinor som inte registrerar hugg? Lösningen på problemet skrev jag precis här ovan.

Varför är det lösningen?
Jo, intermediate tafsen sträcker ut sig själv med tanke på att den sjunker under vågorna. Flourocarbonen sjunker snabbare än nylon. Lägg därtill att du har en fluga längst ut som drar ner lite av tafsen. Med andra ord, hela tafssystemet sträcker ut flytlinan. Det blir lättare att känna ”tjuvnypen”. Och du kan fortfarande fiska riktigt grunt.

Fastnar man inte med intermediate lina?
Det fina med den här tafsen är att den sjunker sakta, väldigt sakta. Pga att det bara är cirka 3meter gentemot en klump på 9-12 meter eller en heldragen på 20 meter. På det här sättet kan du styra flugan på vilket djup du vill fiska på ganska bra. Den här lösningen passar bra för fiske på djup mellan 10centimeter till 3meter.


Öringsäsongen

Öringen gillar generellt sett kallt vatten. Därför är det lättast att komma i kontakt med den under de kyliga månaderna. Jag hittar öringen i vikar, sund och stora farleder. Jag börjar fiska öring lite lätt redan i början av oktober och avslutar sedan säsongen i maj någon gång.
Kommer här nedan dela upp säsongen i fyra olika delar. Höst, vinter, vår och sommar. Med en liten anteckning på vad vattentemperaturen brukar ligga på just då för att göra allt lite förenklat.
Värt och nämna är att jag oavsett årstid söker öring grunt. Jag brukar dra gränsen vid 3 meters kurvan på sjökorten. Det får gärna ligga ett par stora stenar inne på området också.

Höst (Havsöringen är fredad i GBG med västkusten och södra Sverige

Oktober-November
6-10°C

Höstperioden är ofta svårfiskad och lynnig. Havsöringen har sin lektid på hösten. Alla fiskar leker inte. Men överlag verkar ”alla” öringar vara lite små förvirrade, blanka som bruna.
Ett plötsligt snöfall eller annan rejäl väderförändring brukar vara kunna vara ett fisksäkert kort. Om de inte fastnar på kroken så visar de sig i alla fall via vak, virvlar eller efterföljen. Vaken är ofta en rejäl pulshöjare när fisken på rent språng hoppar upp ur vattnet för att slutligen landa i ett visuellt plask med ett dån som slutkläm. Oftast är det färgad fisk som håller på.
Bäst fiske har jag haft på uddar och bakom små öar som ligger i lä från vinden.
Jag kan inte riktigt svara på varför höstsäsongen är så svår för oss flugfiskare men antar att det delvis har med lekbestyr att göra. Öringen rör på sig mycket så chanserna att den kommer in grunt är relativt stora.
Fisket brukar kunna visa en uppåtgående trend i mitten av november och framåt.
Bäst fiske har jag haft när ljuset ändrar skiftning från mörkt till ljust D.v.s. Gryning
Många säger att man ska söka öringen på pålandsvind och liknande. För mig har det inte gett något bra resultat. Däremot läfickor eller helt lä från vinden är heta ställen för mig under hösten.

Klicka på bilden för en större version  Namn: DSCN6393.jpg Visningar: 89 Storlek: 125,4 KB Id: 27597
Novemberöring från 2008 som högg i gryningens plötsliga snöstorm. Dock tagen på spinn, men en indikation på att öringen gillar plötsliga väderförändringar.


Vinter (1 januari har södra Sverige öringpremiär)

December – Februari
0-5°C

Vinterperioden är en vacker och tänkandets fisketid. Att beskåda snöbeklädda december stränder och bara insupa tystnaden utan motorbåtar och annat skärgårdsstojj är helt underbart. Ibland känns det som tiden står stilla när man guppar runt i flytringen eller vadar längs stranden. Det enda som väcker en från tidsstilleståndet är havsöringen. Oftast är den blank den här årstiden. Första hälften av december är behaglig att fiska på i vanliga fall. Visst kryper tempen neråt under nollan titt som tätt ibland ändå.
Ismedel är därför en naturlig del av min packning den här årstiden. Läs mer om det under avsnittet extra utrustning längre ner.
Öringens huggperioder är ofta korta. En eller två snabba raider in på grundvattnet brukar jag kunna vara med om. Bäst är garanterat soliga dagar när man blir totalt röd i ansiktet av solens strålar. Lunchtid har varit bäst för mig. 11-13 cirka beroende på om det varit sol eller inte. En annan het period inträffar den ”Sista timmen”. När dagens ljus övergår till mörkt brukar havsöringen kunna smyga sig in grunt om den inte redan gjort tidigare.
Hård vind har inte varit bra. Däremot lite halv lugnt har fungerat. När det har blåst riktigt hårt 12-14 m/s har jag fått öring i läkanter från vinden.
Strax innan julafton brukar vara en het period.
Januari och februari brukar vara väldigt svårt. Delvis för att isen brukar kunna lägga sig på öringstråken. Men även för att öringen kan bli stationär och bara stå och chilla i någon grop eller annat lämpligt ställe. Det syns genom att öringarna är beklädd med maskar när man får upp dem. Man ska alltid vara flexibel och kunna byta plats som öringfiskare, men nu gäller verkligen det 110%. Under årets två första månader försöker jag bevaka vädret och försöka hitta dom där dagarna som skiljer sig från resten av vintern, dagar med 3-5°C plus. Värt och notera är att jag ungefär från julafton och till februari mest är ute och fiskar öring för att jag gillar och vara ute skärgården. Men självklart finns hoppet om hugg även då. Men det är inte lika mycket besvikelse om jag inte får någon.
En viktig sak jag höll på och glömma; De ställen jag haft bäst öringfiske på under vinterperioden är ställen med sank botten i närheten stora djup. Om man vadar så känns det som lera, det är halt och grumlar upp ordentligt. Nästan som dy men ändå inte. En annan grej som ska vara het är att köra ”drop shoot” med flugan. Det går till som så att man låter bara flugan hänga och dingla i vattenmassan. Nästan som mete med långsam intagning.

Klicka på bilden för en större version  Namn: Räka.JPG Visningar: 83 Storlek: 136,1 KB Id: 27595
Vit räkfluga.

Klicka på bilden för en större version  Namn: DSCN8752.jpg Visningar: 87 Storlek: 574,5 KB Id: 27589
En januari förmiddag stötte jag på ett helt stimm med havsöringar som gick och zippvakade lugnt och försiktigt på en helt blank yta. Vad åt dom? Jag gissar på märlor eller döda fjädermygg som låg på ytan. Hade jag haft den här rosa miniräkan med horn kanske jag hade fått någon av dom att hugga? Små flugor är inte att underskatta när det är riktigt kallt.

Vår
Mars – Maj (GBG med västkusten har öringpremiär 1 april)
5-10°C

Våren är helt klart årets bästa öringperiod. Öringen är aktiv från tidig gryning till mörkret intar sin plats. Går säkert även bra att fiska i mörker. Jag har dock inte haft något bra resultat under den tidpunkten på dygnet.
Tidig vår tycker jag eftermiddagsfisket och skymningsfisket är bäst. Skymningen får gärna vara vindstilla. Det känns som öringen tar många raider in grunt och bara käkar allt möjligt.
I början av april till mitten av månaden så tycker fortfarande eftermiddagsfisket är bra, med en topp i skymningen.
Blåser det dagtid tycker jag flugor med tratt framtill funkar bra. Det verkar trigga igång fisken ordentligt och huggen brukar bli riktigt hårda. Möjligtvis är det så att fisken ser flugan bättre och känner av vibrationerna från tratten och det därför ger många kontakter. Gentemot en smygande Zonker dagtid. Tyvärr band jag upp mina trattflugor på dåliga krokar i våras och dem var princip omöjliga att kroka fisken med.
Slutet av april och början av maj var jag i kontakt med grov fisk nu i år. Ju högre vattentemperaturen blir, desto mer koncentrerar jag mitt fiske till tidig gryning och sen skymning. Med bäst resultat sen skymning återigen, ibland drillades det fisk in i kolmörkret för att sen avta.
Jag föredrar vindstilla under dem här två tidpunkterna. Det har funkat riktigt bra för mig. Min teori är att det dåliga ljuset just i gryning och i skymningen gör fisken mindre skygg. En fördel för dig om det är vindstilla är att du lätt ser om fisken visar sig ytligt, även dem mest försiktiga rörelserna ser du bra i dåligt ljus. Jag var med om flera gryningar när fisken klev på eller visade sig när vinden vilade. Så fort vinden kom dog fisket av.
När du fiskar tidig gryning i slutet av vårsäsongen får du räkna med att gå upp rejält tidigt. Men det är värt det när silvret sitter i andra änden.
När väl vattnet ligger runt 10°C eller strax över börjar öringen bli svår. Den är gärna ute i fjärdarna och på stora djup och jagar strömming. Den glider in grunt för att smälta maten. Då finns chansen och ta den. Men då kan en trigger vara bra. T.ex. En extremt flashig fluga som tas hem i turbofart. Eller så kanske fisken är sugen på någon liten räka mellan måltiderna. Det är väl olika. Ibland avgör slumpen som i allt fiske. Enligt en väldigt duktig öringfiskare är gryning garanterat bäst på strömmingsätare.

Klicka på bilden för en större version  Namn: 78184-m.jpg Visningar: 91 Storlek: 17,8 KB Id: 27591
Havsöring som högg i en kylig aprilskymning. Ljusförändringarna ska man verkligen vara med på. Det brukar kunna sätta igång en liten huggperiod.

Klicka på bilden för en större version  Namn: DSCN8755.jpg Visningar: 85 Storlek: 561,4 KB Id: 27600
Svart Zonker med lila glisterkropp. En riktigt skymningsdräpare.

Sommar
Juni – Augusti

Väldigt obeprövat i Stockholms skärgård. Jag har testat några nätter med resultatet av en liten Id och ett par felkrokade braxar som indikerat hugg.
Men enligt vissa guider så vakar det rätt mycket under speciellt juni månad. Visst går det och få fisk. Men det är betydligt svårare och lokalkännedom är nog ytterst viktigt.
Jag kommer dock fortsätta testa lite lätt sommartid. GBG har ett bra fiske dem här månaderna.

Flugvalet
Jag har ovan visat ett par bra flugor som jag gärna fiskar med. Jag tror inte havsöringen är speciellt kräsen. Utan den käkar lite av det som finns för tillfället. Så med flugor som imiterar spigg, räkor, och strömming kommer man långt. Givetvis skall dom anpassas till olika situationer. T.ex. Början av Juni är öringen inriktad på strömming. Då kan en strömmingsvariant vara toppen. En liten räkvariant när öringen käkar små saker i kyliga månader. Men överlag så fiskar jag mest med flugor som kan imitera en liten fisk. Ibland levererar starka färger och ibland levererar naturliga färger.
Värt och nämna är att öringen ibland kan bli otroligt selektiv och präglad på en viss föda.
Jag går inte in mer på flugvalet då det är en ytterst personlig sak vad man gillar, krokstorlekar m.m. Men ovan tre imitationer nämnda som bas tror jag man klarar sig bra.

Extra utrustning
Nu har vi gått igenom öringsäsongen och flugval. Vi går vidare till den sista delen. Här tänkte jag ta upp grejer som kan rädda en fisketur eller allmänt bara göra den bättre. Vi delar upp det i två olika delar. Inför fisketuren och under fisketuren.

Inför fisketuren
Linrengöring
Perfekt att gnida in i linan och få bort repor och smuts. Kasten blir betydligt mycket bättre och snabbare med en fräsch lina. Jag brukar rengöra linan ungefär efter var tredje eller fjärde tur i snitt när jag inne i öringsäsongen.

Dator med internet
Med en dator och internet kan man lägga mycket förarbete inför fisketuren. Inte minst hålla koll på hur vindarna har varit, hur vindarna kommer vara framöver, temperaturer, lufttryck och allmänt väder. Jag har ett 7-8 tal ställen som jag varierar fisket på beroende på väder, vind och andra förutsättningar.
Flygfoto scouting
Ett annat bra användningsområde är någon som jag kallar ”flygfoto scouting”. Det går till som så att man använder flygfotot på t.ex. Eniro och letar upp schyssta grundområden eller andra ställen som man kan tro håller öring.
Jag har under min tid som öringfiskare hittat ett par fångstgivande platser bara genom att kolla runt lite bland uddar, sund och liknande. Rekommenderas starkt.

Klicka på bilden för en större version  Namn: Flygofoto.jpg Visningar: 140 Storlek: 176,8 KB Id: 27599Klicka på bilden för en större version  Namn: landväder...jpg Visningar: 85 Storlek: 33,5 KB Id: 27598

Under fisketuren
Termometer
Att kunna hitta kyligare eller varmare vatten kan vara skillnaden mellan hugg eller ej. Min termometer har jag satt fast hängandes i min flytring så den alltid är med.

Bryne

Skärgården håller mycket sten och andra ”krokdödare”. Sätter du flugan i en sten blir kroken lätt slö. Jag kan inte nog poängtera hur viktigt det är med en bra krok. Blir kroken slö brynar jag upp den direkt.
Du kanske bara får ett eller två hugg på en dag. Då gäller det verkligen att den här detaljen funkar som den ska.

Ismedel
När temperaturen kryper under nollan i luften bildas det lätt is i ringarna vilket försvårar flugkastningen. Jag använder ett ismedel som man smörjer in i ringarna. Det funkar relativt bra. Om det bildas is i ringarna så fäster den ofta inte utan det räcker med att skaka lite på spöet så ploppar isen ut. Ett annat tips om man inte har ismedel är att doppa spöet i vattnet och slå butten längst ner på spöet mot t.ex. handflatan eller någon sten. Kör du på den här metoden får du räkna med att doppa spöet väldigt många gånger under dagen.

Doftmedel

Det är verkligen något som har gett bra resultat för mig. Speciellt i sämre ljus och vindstilla. Min teori är att man kan hålla kvar öringen inne i strandzonen om det ligger en doft som är intressant. Har man tur brukar öringen kunna hitta flugan som doftar vilket brukar resultera i hugg. Jag använder mig av räkdoft.
Visst funkar det och spraya på doft på vanliga kustdrag, men just en fluga suger åt sig doften extremt bra.
En annan fördel med doftmedel som jag tror är; Har öringen väl huggit en gång men lossnat och fått känna smaken, hugger den nog gärna igen. Min teori bara.

Sista kastet
Då har jag beskrivit hur jag tänker och tycker när det gäller fisket efter havsöring. Som sagt, detta är ingen konstaterad fakta eller vetenskapliga belägg utan mina tankar och teorier.
Öringfiske handlar mycket om tålamod, våga misslyckas och kunskap. Orka håll ut i kylan, det är mödan värt när det väl smäller på sen. Våga testa nya flugor, våga testa udda platser. Våga testa lä trots att alla säger att det ska vara pålandsvind. Läs böcker eller se filmer om havsöringens beteende. Det krävs fler än en bit i ett pussel.
Avslutar denna artikel med en vädjan till er öringfiskare eller blivande öringfiskare.
Släpp tillbaka all färgad fisk, ta inte upp mer fisk än du äter, respektera minimimått och fredningstider/zoner. Använd vågsäck/håven om du ska väga fisken. Fisken kan skadas om den hängs lodrätt i gälarna.

John Kärki
Öringjägare Stockholm

karki

Stämningsfullt fiske i Norrbyströmmen

september 15, 2012 i Övrigt

En ton av purpur. En svag glans av silver. En torpedformad kropp.
Morgonkylan hade precis släppt sitt grepp om den Östgötska slätten. Landskapet var täckt av dagg. Fuktiga droppar trillade ner från naturens grönheter. Kunde nästan höra dropparna knacka på dörren till underjorden.

Synade fisken. Vilken skapelse. Så vacker. Otroligt stark. Oförutsägbart svårflörtad. Fisken hade ratat fluga efter fluga.
Tillslut föll den för en nattsländepuppa i storlek arton, som fiskades djupt i ytfilmen. Hugget kom lugnt och självsäkert. Egentligen öppnades bara munnen. Fiskens fart lät puppan och det kristallklara vattnet svepas in i svalget. Hela scenen utspelade sig fyra meter framför mig. Magiskt.

Vattnet kylde ner mina händer. Samtidigt gav det rikligt med syre till regnbågen jag precis skulle släppa tillbaka. Höll den mjukt och varsamt. Väntade på indikationen från fisken. Tecknet på att den var redo att simma tillbaka till sitt rätta element.
Ett par vickningar på stjärtfenan signalerade att allt var under kontroll. Lät fisken röra sig iväg i tyngdlöst tillstånd.

Fuktig stämning i gryningarnas land.

Skakade av händerna. Satt på knä i strandkanten. Hade vadarbyxorna på mig. Skulle lika gärna kunna haft ett par lågskor och chinos i den här grönlummiga miljön. Men vadarbyxorna var synonymt med hårt jobb och goda resultat. Som ett blåställ. Flugfiskarens blåställ.

Kollade ut över poolen. Nöjd över att ha landat en fin fisk över två kilo. Kunde ändå inte låta bli att spekulera över hur stor den första fisken jag brände var. Efter fem sekunders fight hade den gjort ett brutalt hopp någon meter ovan ytan för att slutligen slita av tafsen i landningen. . . Puhhh.
Kroppen var enorm jämfört med min fisk nyss. . . Landningen efter hoppet lät obehagligt tung. Landningen borde till och med ha väckt hela samhället i Borensberg.

Förmiddag blev till lunch. Dagen fortlöpte utan någon mer kontakt. Mina kast blev bara sämre och sämre i takt med att fiskarna ratade mina flugor gång efter gång. Kanske var det flugorna det var fel på. Eller så var det mina kast.

Att presentationskasta i gin-klart vatten var inte min starka sida. I fantasin var jag en otroligt grym presentationskastare. Men den vet jag att man inte får leva i.
Så i verkligheten var jag mindre bra. . .

Sightfiske. Utmanande. Svårt.

Mackan smakade gudomligt. Att en simpel köttbullemacka med rödbetsallad kan vara så god. Solen sken över dagen och grönområdena som ramade in allt. En ganska speciell miljö. En blandning mellan en park och en slätt. Avslappnade. Speciellt med porlande vatten i bakgrunden.

Få hinder i bakkasten. Största hindret i fisket är din egna skugga.

Lunchpausen och den tillhörande vilan fick mig på nya tankar. En positiv känsla fyllde min kropp med förhoppning. Satte mig ner vid en av dem nedre poolerna. Spanade. Väntade. Tänkte. Lyssnade på bruset från forsen.

Tankarna svävade iväg till Nya Zeeland. Ett ställe flugfiskaren i mig vill besöka någon gång i livet. Kristallklara strömmar med stor insektsätande fisk.
Nordön på Nya Zeeland sägs även hålla riktigt mycket och grov regnbåge dessutom. Medan Sydön mest håller öring och rikliga mängder av ”Sandflies”. En plåga för flugfiskaren, sandflugorna alltså.

Vackra prickar väcker kreativiteten hos människor.

Ett gäng mörka avbildningar i strömmen visade att fisken var där. Men de stod stilla. Ingen aktivitet och det hade visat sig vara lönlöst att fiska på tidigare idag. Aktiv rörlig fisk skulle det vara för att man skulle ha någon chans att få ett hugg.

Tillslut börjar en regnbåge agera galet nere i poolen. Den jagar trollsländor frenetiskt. Den hoppar efter dem. Trollsländepar som håller på med sin fortplantning blir hänsynlöst särade och överkörda av regnbågen. Ovan ytan eller på ytan.

Iakttar skådespelet fascinerat. Regnbågen verkar helt inställd på att äta varenda trollslända i hela världen. Eller i alla fall i poolen nedan mig. Ingen kommer undan.

Kollar in flugasken snabbt. En ensam trollslända ligger undanskuffad i hörnet. I blå färg. Fel färg mot den riktiga varan i rött som parar sig ovanför vattenytan. Men i alla fall rätt form. Med rätt form i fiske kommer man långt.

Följer varenda fenviftning i det kristallklara vattnet. Tillslut verkar trollsländorna vara helt borta. Antingen har de flytt. Eller så är de i magsäcken på fisken.

Fisken glider lojt till kanten på strömmen. Ställer sig och gäspar lätt. Smyger mig fram. Ser hur fisken förlorar mot mig på grund av sin girighet.

Ploppar ut kastet nätt. Följer flugan. Följer fiskens blick därnere.
- ”Kooooom iiiiiiiiigggen”
Tänkte jag lågmält i mitt huvud. Fisken stiger snabbt mot flugan. Öppnar munnen kraftigt. Stänger igen. Tajmar allt med att lyfta spöet i precis rätt ögonblick.

Flugfiskaren vs Trollsländemördaren gungar igång tungt. Fighten blir hård men kort. Ett par hopp. Några rusningar. Sen håven. Krokar av fisken. I svalget ligger det en krossad, röd trollslända. . .

Eftermiddagen och kvällen bjuder på ett otroligt fint fiske. Matchar imitationerna med det som visar sig på ytan. Skalbaggar, fjärilar och trollsländor. Tafsen var förlängd till arton fot, istället för klassiska nio fot.

Så fort mitt sinne hittade en aktiv fisk var det action och pulsen höjdes. Öringarna hakade på eftermiddagens show också. Största regnbågen som landades låg på över tre kilo. Vilket fiske!

Kvällssol och matfisk på dryga femtio centimeter. Dagens minsta fisk.

Mörkret visar sig. Kylan greppar min hand. Aktiviten i strömmarna dör av. Änderna går klumpigt upp på land för att sova bland buskar och nedfallna träd. Ormvråken flyger sakta hemåt över ängar och åkrar. Syrsorna sjunger demonstrativt om sommaren som har varit och hösten som komma skall.

I svart silhuett med midjeväska, flugspö och en fisk hängande på ryggen vandrar jag tillbaka över den Östgötska slätten. Stegen är trötta men glada.

Mina tankar bearbetar det fantastiska fisket jag fått äran att uppleva samtidigt som en septembervind från väst dansar visuellt i mörkret.
John Kärki

karki

Hösten kallar. . . . . .

september 8, 2012 i Havsöring

Frost på marken. Gula löv. Halvnakna buskar. Under fötterna knastrar den tjocka lövbädden i förmultningsstadiet. Rådjuren flyr instinktivt när jag röjer min närvaro i kustlandskapet. Luften är klar och kylig. Flytringen sitter lika förankrad på ryggen som vanligt. Träden slår emot pontonerna när vandringen på stigen för mig ner mot vattnet. Mitt synfält ser bara mörker. 
Men den här stigen har jag gått så många gånger att min hjärna likt en havsörings homing-instinkt hjälper mig ner till strandkanten. En svag dimrök vilar ovan ytan. Tångruskorna i vattnet sover. Allt är tyst. Förutom min kropp. Som skriker efter att få komma ut och kliva in i närstrid med skärgården och havsöringen. För närstrid är precis vad flugfisket efter havsöring är. 
I en tight konfrontation får man alltid svar på vem man är. I en närstrid kan du inte gömma dig för sanningen, likt en konfrontation med halvdana långskott . . . . . . I en närstrid tar reptilhjärnan över hela dig.

Trots kylan känner jag hur svetten tränger ur mitt sinne. Laddningen är brutal. Allt i min kropp går på högvarv. Men utsidan visar ingenting. Det enda som avslöjar min inre process kanske är mina ofrivilligt för stunden stora ögon. Det känns som de håller på att trängas ur sitt fäste.
Sjösätter ringen. Synar spotet – en spetsig stenudde. 
Vet att bland stenarna står en grov silvrig havsöring och vilar. Den är min denna morgon. Släpper loss flugan och låter den simma. Tar upp den och hakar fast kroken i spöringen igen. Kalla och blytunga vattendroppar från flugan krossar ytfilmen.
Närmar mig spotet. Planerar, kastar och börjar fiska hem flugan . . . . . 
_________________________________________________________

Nej inte riktigt än. Men det silvriga giftet kryper alltid fram för tidigt på hösten. Nog kan man åka ut och jaga nu, men räkna inte med att se eller fånga något. Själv låter jag tempen droppa ett par månader till. Dock känner jag mig själv för väl. Någon tidig morgon eller mörk skymning kommer nog testas ”off season”.
Hösten i Stockholms skärgård är inte lätt. Men förhoppningen om ett fint fiske finns alltid där. Även om senaste upplagan av historien säger något annat.

Folk runt omkring planerar. Strategier och platsval bollas på telefon. Flugor binds bland vänner. Flugor hyllas med exalterad röst och flugor ratas med leenden på sned.
Nya fiskare dyker upp och vill pröva lyckan som silversmed. Gamla rävar hoppar av. En rörlig dynamik får utvecklingen därute på kusten att fortskrida. Man vet aldrig vilka vändningar eller framsteg som sker – kul!

Flugbindningskvällar med fiskevänner långt in på småtimmarna är en del av kulturen.

Mjuka material och sidolinjer sägs vara en beprövad kombo.

Snart kliver vi in i närstrid igen. Se till och njut av varje sekund även om det kommer gå hårt till därute.
/ John

karki

Hälleflundra. . . .

september 6, 2012 i Övrigt

Gratulerar Jonas Holmgren till nytt personbästa på Hälleflundra (ej vägd). Cirka 120centimeter lång.
Givetvis fick den vackra fisken simma tillbaka till friheten.

Jiggfångad spöböjjare! Den på fluga hade varit något.

/ John

karki

Vinnaren av flugasken är. . . .

september 5, 2012 i Övrigt

Thomas Bäckström från Sala. Grattis!
Asken läggs på posten idag. Totalt femton personer mailade in.

/ John
karki

1-års dag + utlottning av flugask.

september 1, 2012 i Övrigt

Hej!
Startade den här bloggen mest på kul, 31 augusti 2011.
Nu, ett år och en dag senare har jag haft nästan trettiotusen (30000) läsare. Topp-perioderna har varit under högsäsongen för havsöring, logiskt.

Jag hoppas att texterna, rapporterna och teorierna har hjälpt någon att utveckla sitt havsöringsfiske, kanske lyckats få sin första havsöring på fluga eller en allmänt avslappnade läsning vid tråkiga stunder?

Firar 1år med att lotta ut en helt ny flugask som används av många kustkrigare där ute.
Osänkbar, dubbelsidig, rymlig för stora streamers och transparent för bra överblick.
En grym havsöringsask med andra ord.

Skicka ert namn och adress till Karki32@hotmail.com så drar jag slumpmässigt ett namn på tisdag kväll.
/ John