karki

Svart, svart och silver

april 26, 2012 i Havsöring

Spottade mig tre gånger över axeln stressat. Det starka men dova, orange-färgade ljuset lös upp gatan i centrumpassagen. En sliten passage i en kranskommun i närheten av Stockholm.
Busshållplatser, en tågstation och ett par övergångsställen. Nu på natten var det helt öde. Förutom jag och en skrockbärare.
Den svarta katten sprang snabbt över gatan och försvann. Fick en obehaglig känsla i kroppen. Han jag avvärja oturen? Sved i ögonen när jag sakta kollade upp mot lamporna funderande.


Två dagar senare kör jag på en svart katt. Katten såg ut som en miniatyr av en löpande puma när den for ut över vägen. Några kraftiga dunkar senare lyckades jag få stopp på bilen. Skyndade mig ut för att se hur det gick med katten i den tidiga morgonstunden. Solen hade precis börjat lysa upp asfalten i grå-stens färg. 
Vart var katten tänkte jag innan en svart boll sprang iväg som en skållad råtta. Livrädd och troligtvis i chock. 
Sprang efter för allt vad jag kunde. Katten sprang snabbare genom den gröna terrängen bestående av grästuvor och tallar. Katten försvann. Gick runt i området ett tag. Kanske låg den skadad och led? Hittade inte katten. . . . 


Vad skulle det här föra med sig? I skrockens värld enligt folk som tyder detta; ”Otur”, ”Kanske har du viktiga beslut att ta?” ” Är du på väg till fel bana i livet?”.

Hmm bra fråga tänkte jag samtidigt som en våg öste in över mig. Färgade vågor från sydlig riktning trummade på ute i fjärden. Jag guppade med i tempot. Kastade på. Nynnade hela tiden på introt från U2´s låt – New year´s day. 
Regnet smattrade lätt mot min A-one jacka, i färgen retro blue. Ensam ute vid vattnet idag. Ovanligt år 2012.
Sydvinden var varm och fuktig när den höll mina kinder i ett stadigt grepp. Ett grepp om hopp, ett grepp om att den här platsen skulle visa att den fortfarande är att räkna med.

Efter något år av riktigt dåliga resultat i detta område började jag misströsta, men mitt innersta jag ville inte ge upp. Öringen finns här. Eller i alla fall fanns här.
Kunskapen om området var relativt bra. Visste var öringstråken gick. Visste vilka flugor som fungerade under vissa förhållanden. Tänkte tillbaka på galna fighter och fina fiskar när jag lade ytterligare ett fint kast med vinden. Min vita skjutklump trivdes i luften idag. Hela jag fiskade bra och avslappnat. Om än något frånvarande för stunden.

Färgen på vattnet var grumligt, mjölkigt. Flugorna smög fram i det i princip icke fiskbara vattnet. Flugorna gick i skytteltrafik i asken. Ingen såg speciellt bra ut i ”skärgårdmjölken”.

Driftade in mot en grundplatå på den stora raksträckan. En plats som för om åren gärna besöktes av större blankingar. Klurar och tittar i flugasken. . . . Då ser jag den. Svart Zonker med lila glister kropp.
Zonkerremsan var lika svart som den troligtvis överlevande katten häromdagen.
Flugan i sig hade tyvärr fallit i skymundan på senaste tiden. Den platsar tyvärr inte så bra på alla ställen i skärgårn.

Vattenfärgen vid hotspotet var spräcklig. Grumligt och kristall-klart vatten blandades. Perfekt.
Lägger ut första kastet med zonkern. Hinner dra tre till fyra drag innan det tar tvärstopp. POFF så flyger det upp en blanking i luften. POFF så flyger den upp igen. Den lilla löslinan på linbrickan svischar av i hög hastighet. Känner en nervös ångest i kroppen.
När väl öring av silverblank kaliber i lite storlek kliver på brukar det gå undan. Det brukar gå riktigt vilt till. Utgången brukar vara oviss.

Ett bekant ljud uppenbarar sig när den flata nylonen slår mot spöet med lång frenesi. Rusningen fortsätter i galen takt. Ett kort stopp. En tvär gir och rusningen fortsätter i sidled i det oroliga vattnet. Upp i ytan och stöka.

Vinden har avtagit en aningen, men ett mulet och regnigt lock kväver det sista av kvällen.
Det silverblanka i andra änden är nu en bra bit ifrån mig. Parerar stöket, följer med i rusningarna. Hela drillen går som den ska. Efter några minuter lyckas jag landa fisken i håven. Andas ut! Kommer på mig själv med att le fånigt för stunden. Explosiviteten i öringen var ett faktum.

Paddlar in för några bilder. Fisken är fenklippt och runt sextio centimeter lång. Silverblänket i håven ser medtagen ut efter fighten. Funderar ett bra tag på realease eller kill. Bestämmer mig för kill. Synar en sten omgiven av gröna alger i strandkanten. Greppar stenen. Avlivar fisken omgående.

Sextio centimeter öring.

Över tolv centimeter lång strömming och en smält storspigg i magsäcken på fisken.

Åker hemåt nöjd. En härlig kväll avslutades på bästa sätt – med silver!
/ John

karki

Blanking, påblänkare, besa?

april 24, 2012 i Havsöring

Hej!

En havsöring är alltid en havsöring. Men i sportfiskets former går den under lite olika benämningar beroende på hur den ser ut. All fiskar är inte ”blänkare/blankingar”. Som nybörjare inom detta fiske kan det vara ganska förvirrande att höra alla dessa benämningar utan att förstå innebörden.

 Går nedan igenom lite olika bilder på fiskar som ser lite olika ut i sin yttre dräkt.

Blanking i mina ögon. Fjällen på ryggen lossnar lätt från ryggen. Även ett lite rosa skimmer brukar kunna synas på blank fisk. Bra ös i grejerna och bli inte förvånad om den hoppar och har sig.

Lekfärgad hane/Besa. En besa är väl formelt, en utlekt hona som är brun/svart och lite dassig sådär. Går mest och trycker i fighten. Lite stök i ytan. Men sällan hopp. Fick en lekfärgad på gotland en gång som hoppade som om den var knallblank. Men det är enda gången det har hänt mig.

Påblänkare. En snygg sådan. Notera den gräddiga färgen på huvudet och ryggen. Inga fjäll som lossnar.
Påblänkarna brukar oftast vara ganska stöddiga på spöet. Även väldigt fina.
Denna fisk har blänkt på sig bra. Men är inte blank än. Bild lånad från JM.


Blank-besa. En besa som börjat blänka på sig. Vid fångstillfället kallade jag den blank-besa.
/ John
karki

Tre pass i silvrets tecken

april 22, 2012 i Havsöring

Hej!

Tänkte summera ihop veckan som gått. Lade lite extra tid på checka läget med öringarna i skärgården. . . . . Öringarna svarade med hårda hugg, akrobatik och ett vackert silverskimmer i håven!

Fel känsla, landad fisk och nya flugor
En kylig och klar morgon mötte mig när jag med fiskesugna händer knöt på första flugan för morgonen, en vit WB med rubber legz. Mer info om morgonen hittar ni i mitt tidigare inlägg.   

Femtiofem centimeter öring får gå tillbaka.

Snöblandat regn, en elak vind och skärgårdsrally
Hip-hop musiken i bilen dunkade tungt samtidigt som vindrutetorkarna jobbade hårt. Regnet bombade bilen. Några enstaka snöigt slaskiga flingor tog sig friheten att fästa sig på den genomskinliga framrutan. Kobben satt bredvid mig med nöjd blick denna morgon. Vi båda zippade på en kopp kaffe från macken, ”B3 kaffe deluxe”!

En större vik skulle fiskas av metodiskt var tanken. Nordost vinden öste in. Men vi fiskade på ruskigt fokuserat i samma takt som vitskummande vågor dansade i oväder-gudens tecken.

Efter någon halvtimmes fiske suger det tag tungt i mina grejer. För tungt och segt för öring. Upp kommer en finare gädda av modell fem kilo ungefär. Den krokar av sig själv lätt vid flytringen. Otroligt vacker, ett skimmer av grönt och guld lös upp hela vattnet.

Inget händer på ett par timmar. Vid tolv-tiden bestämmer vi oss för att testa en större udde med storsten och en tyngre ström orsakad av nordost vinden. Det är nu allt händer.

B3 grisen flyr förföriskt i vattnet. Det pangar på i grejerna. Det är rovgiriga hugg. Det är fart. Det är havsöring! Under en fyrtio minuters fiske lyckas jag landa fyra öringar, blanka men små sprall på mått runt fyrtio centimeter ungefär. Vilket fiske! Trots att de är små är det otroligt roligt!

Kobben som inte lyckats komma åt stimmet tar sitt järnpsyke och kliver rakt ut i vinden. Dunkar några kast, smack! Så har även en blanking slukat hans fluga. Den här gången levererade B3 bonker.

Vi avbryter fisket på platsen kort därefter och beger oss mot nya vatten. Men resten av dagen händer tyvärr inte mycket. Kobben har dock ett tungt hugg utanför ett stenrös.
I bilen på väg hem konstateras det med glädjande miner att vi inte har klagat någonting på vädret under dagen. Regnet, snön och vinden höll oss i sitt grepp från tidig morgon till kväll!

Vi avslutar kvällen med några goda och kylda öl hemma hos mig. Livskvalité.
Öringsnacket gick på högvarv. Samtliga lösningar om vart havsöringen står under olika förhållanden löstes. . . . .

Sydväst och avslappnat fiske i solen
Efter att ha sovit några timmar är vi på bena igen, om än riktigt sega och träningsvärken i kroppen hade satt sig ordentligt.
Denna morgon är även Johan med. Vi driftar av en större sträcka med ringarna. Det är mulet tak på himmelen. Som senare skulle visa sig spricka upp och låta solen skina!
Någon enstaka kontakt, stora lintrassel (Johan) men en i övrigt bra känsla infinner sig i kroppen.

Jag får denna morgon bevittna en en grym sak i vår vackra skärgård.
Råkar drifta ut en aningen långt. Så har ungefär sex till tio meters djup under mig. Ser i den klara vattenmassan hur en strömming ”singlar” fram – död trodde jag.

Hela strömmingen lyser av vitt blänk. Ser nästan ut som en aura. Försöker fånga upp den. Men då börjar den fly, i skadad stil. Tappar bort den med blicken i det vågiga vattnet.
Spanar runt stirrigt i jakt på blänket. Får syn på den igen en spölängd ifrån mig. Nu flyr den i hög hastighet. Nästan surfandes på vågorna. Jag paddlar mot den. Tänkte kolla in den och ta en bild eller något.
Paddlar på i det mulna vårvädret. Strömmingen ökar farten och hela kroppen vibrerade på den likt en fluga med tratt framtill.
Jäklar va den flyr tänkte jag. Från ingenstans ser jag hur vattnet bakom strömmingen bryts av en svag virvel. Snabbt därefter synar jag en öring.
Hela ryggen glider upp ovanför ytan. Så prickig och vacker. Sitter nu endast en spölängd ifrån föreställningen  ”Den sluge öringen vs strömmingen”.

Jag är helt paff när jag ser vad som är på gång att hända. Öringen jagar strömmingen lojt men otroligt fokuserat. Allt sker ytligt. Hela tiden med öringens rygg brytandes i vågtopparna. När strömmingen inte orkar simma mer och gör en kort paus. Vräker sig öringen över den och slukar den hel.
Min blick och hela mitt fiskesinne är paralyserat, men lyckas i all hast flippa ut min fluga precis framför öringen. Men den kollar inte ens åt flugans håll, simmar kort därefter ner mot djupet igen troligtvis väldigt nöjd över en god matbit. . . .

Vi byter ställe efter att ha nött i området någon timme till. Sätter oss på en klippa och bara solar och kollar på alla fiskebåtar som glider runt och pepprar varenda vik och öppna strand. Solen lyser på oss och allt känns härligt.

Span. Bild lånad från Kobben

Halvdagen avslutas med att jag lyckas plocka en påblänkare på någonstans strax under sextio centimeter. Den högg på i obehaglig hastighet. Den fortfarande hemliga flugan fortsätter leverera.
Man blir alltid lika överraskad över hur brutal en öring verkligen är. Fighten var av det bättre slaget och vattnet flög till höger och vänster när öringen gjorde sin grej.

Fin ”påblänkare” på strax under sextio centimeter.
Summa summarum; Hårt nötande gav resultat denna vecka. Sex öringar landade och ett flertal brända! Härligt när bitarna faller på plats ibland. 
Tackar Stockholms skärgård och allt trevligt sällskap för härliga minnen. 
/ John
karki

Fel känsla, landad fisk och nya flugor

april 18, 2012 i Havsöring

Svarta som stora korpar. Stora silhuetter. På något sätt var det mäktigt att se. Men insåg i samma veva att gryningens första lokal skulle vara totalkörd.

Tvåhundra meter ifrån mig. På de två öarna. Satt det ett hundratal skarvar, den hitförda och omdiskuterade mellanskarven. De inväntade att morgonens första fiskar skulle komma in och visa sig.
Puttar ut flytringen och iakttar deras strategi. Hur de militärsikt strukturerat upp sig på en varsin ö. Inget skulle lämnas åt slumpen. Ett par tunna isflingor knastrar till när jag försiktigt paddlar i morgonens kristall-klara vatten. En kylig natt hade fått allt i naturen att stå still. Solen kämpade sig upp bakom trädhorisonten. Ett ljusrosa sken på himmelen avslöjade vart solen befann sig.
Att jag ens sjösatte flytringen här är ett stort frågetecken med tanke på förutsättningarna. Drygt hundra fåglar som fiskar runt mig i åttor. Skulle inte ha en syl i vädret.
Om ens fisken skulle våga visa sig.
Någon halvtimme går. Solen visar sig mer och mer. Får ett par bländande strålar i ansiktet när jag spanar i en viss vinkel. 
Som på en given signal börjar morgonens jakt. Skarvarna börjar driva ett fiskstim. Det plaskas och flygs lågt över vattenytan. Den stela truppen har nu fått all fart i världen. 
Beger mig därifrån. Jag är ju ändå här för att fiska öring.
Nytt ställe. Nya förhoppningar. 
Beger mot en större fjärd som vetter lite mer utomskärs. Fokuserad. 
Möts återigen av skarvar, inte hundra stycken där här gången. Utan kanske fyra till femhundra istället. . . . . Hela ytan är upprörd under deras jakt. Hela himmelen är svartprickig. Träden på fastlandet intas av ”vilande” skarvar. Lågt flygande skarvar spanar förvirrat på mig.

Några av gryningens jägare.

Puhh. Började känna mig uppgiven. Riktigt uppgiven. Vandrar vidare. Hittade ett litet spot som var orört. Börjar fiska. Fiskar omotiverat. Fiskar funderande. Självklart blir det ingen fisk då. Driver av området. Ingen kontakt. 
Börjar fundera på hemgång, all lust att fiska hade försvunnit. Går upp på land. Kollar in flugboxen. Ser ett par intressanta ”experiment flugor”. Tror stenhårt på dem. Fan. . . Läge att testa någon av dessa skapelser. 
Driftar av samma område igen. Men med en spännande och för tillfället hemlig fluga.
Hinner i princip bara kasta första kastet innan det pangar på ordentligt. Blev nästan rädd av hugget. Men fisken går loss.
Sänker spöet. Spänner in lite lina. Håller tight. Känner hur fisken kliver på igen. Gång efter gång. Men den vill inte fastna. Gör ett långt stopp. På kanske tio sekunder. Känner nu hur fisken slukar flugan på kort lina. Strip-strikar mothugget.

Lyfter spöet och fighten gungar igång. Lite hopp, lite stök, lite tryckande och sen ligger fisken i håven. En fin hona på någonstans runt femtiofem centimeter. Hon fick simma tillbaka efter ett par bilder.
Färgen på huvudet var en aningen gul och grå. Dvs en ”påblänkare”.

Fortsätter köra på. Har hög hastighet i intagningen på flugan. Bränner en fisk kort därefter. De är här idag!
Ser ett vak långt ut. Fiskar vidare. Bränner ytterligare en till kort därefter.
Flugan är en succé! Med undantag för krokningsförmågan?

Efter en lunchpaus fiskar jag sista spotet för dagen. Solen glimrar mellan molnen. Låter fluglinan dansa visuellt mot skyn. Hinner låta linan landa lätt på ytan. Under flugan är det cirka sex meter djupt, precis på kanten till tre meters kurvan. Drar två drag. Sedan tjongar det till något så brutalt i grejerna att jag nästan får hjärtattack. Fattar knappt vad som hände? Men fokuserar. Känner på mig att fisken är precis bakom flugan. Låter flugan leva sitt egna liv. Men inget händer.
Nöter på ett tag till men är alldeles svag i kroppen av allt adrenalin. Kan inte släppa hugget. Hur stor var den? Blank, absolut.
Ett hugg av det värre slaget. Kanske det sjukaste hugget jag har haft på ett par år. . . . . .

Summa summarum; Känslan i öringbarometern var helt fel idag. Men belönades ändå med fisk, ett flertal tunga kontakter och den nya flugan visade sin styrka i attraktion i alla fall.
/ John

karki

Dåligt med rapporter

april 16, 2012 i Övrigt

Hej!

Har varit dåligt med rapporter på sistonde.

Men i  runt 5-8 april hade vi en fin topp. Månen tände i full fart mot fullmåne. Det gynnade fisket.
Sen började månen tända av, och då dog fisket av. Allt kändes avslaget faktiskt. Tyvärr.

Annars har jag stött på kinkiga blankingar som käkat märlor. . . . Nåväl. Ska försöka komma ut på något pass denna vecka och se om det inte går att lirka upp något fint.

/ John

karki

Rapporter från Norr

april 14, 2012 i Övrigt

Putte smäller till med en seatrout från våra norra delar av landet. Så visst finns det havsöringar där med.
karki

Hårt nötande utan resultat. . . . .

april 12, 2012 i Övrigt

Hej!

Spenderade åtta timmar tillsammans med Manni i igår, onsdag. Hans båt var vårt hjälpmedel i jakten på silvret.Den frontmonterade elmotorn lät oss drifta fint. Flugan dansade över alla möjliga platser. Grynnor, vikar och giftiga kanter.
När dagen var slut kunde vi summera noll öringar och ett par stötar. . . . Konstigt med tanke på rätt hyggliga förutsättningar.

Bara och ta nya tag någon annan dag.
Tackar Manni för en trevlig dag trots utebliven fångst! :)

/ John

karki

Ejken levererar nytt personbästa

april 10, 2012 i Övrigt

På gös. 
74cm lång, 4,0kg. 

Bottenmete med död strömming var melodin.
Grattis till nytt personbästa! 
/ John