Warning: Declaration of WP_SimplePie_Blog_Item::get_id() should be compatible with SimplePie_Item::get_id($hash = false) in /customers/4/1/e/silverbums.com/httpd.www/silvret/wp-content/plugins/blogger-importer/blogger-importer-blogitem.php on line 24 Warning: Declaration of WP_SimplePie_Blog_Item::get_links($linktypes) should be compatible with SimplePie_Item::get_links($rel = 'alternate') in /customers/4/1/e/silverbums.com/httpd.www/silvret/wp-content/plugins/blogger-importer/blogger-importer-blogitem.php on line 24 Warning: Declaration of Blogger_Import_List_Table::prepare_items($blogs, $JSInit) should be compatible with WP_List_Table::prepare_items() in /customers/4/1/e/silverbums.com/httpd.www/silvret/wp-content/plugins/blogger-importer/blogger-importer-table.php on line 14 Warning: session_start(): Cannot start session when headers already sent in /customers/4/1/e/silverbums.com/httpd.www/silvret/wp-content/plugins/shutter/shutter.php on line 60 januari | 2012 | Livet på kusten | The Silverbums
karki

Magi på kusten utan krokad fisk

januari 15, 2012 i Havsöring

Hej!

Dagen spenderades i skärgårn med David Alison.
På menyn stod flytring, fluga, grilllunch, och kanske en havsöring eller två.

Vi kom ut till vattnet vid åtta-tiden. Innan ens ringarna har lagts i spottar jag två grövre vak på den halvmörka vindstilla ytan.
Känslan i kroppen var avslappnad. Man känner sig alltid lite lugnare när man fått fisk dom senaste gångerna. Men kändes som allt kunde hända idag och pulsen höjdes ganska omgående med hjälp av vaken.

Lokalen vi var på håller grov havsöring. Vi pratar fiskar som sträcker sig över femkilos gränsen med lite tur. Men det är inte lätt och lura dom. Men väl värt tiden när det väl smäller till hänsynslöst i grejerna.

Vid lunch sammanfattar vi grynings och förmiddagsfisket som att det inte känns hopplöst. Lite vak. Fisken verkade komma in då och då. Men ingen kontakt.
Blev en god grilllunch på det snöiga underlaget. Samtidigt som vi åt våra korv med bröd gick det upp en fisk utanför oss smakade på något som låg på ytan.

Vinterkust i lunchtimmen.

Efter lunchen fortsätter vi nöta. Något enstaka vak synas. Men inte mycket mer.
I takt med att skymningen närmar sig ökar även fiskens aktivitet. Det jag och David får uppleva sista timmen av dagen är ren och skär öringuppvisning. Kanske en av dom vackraste sakerna man kan se i vår skärgård.
Stim av öring stryker ute på frivattnet. Dom vakar. Snygga head&tail vak och virvlar. Det såg smått harmoniskt ut när ytan gungade visuellt av vaken. Samtidigt som vi kommenterade för oss själva ”Wow” ”Såg du?” ”Shiiiiiiit” ”Stor fisk” ”Det här är riktigt grov havsöring”. Så där höll det på. Men vi fick aldrig någon chans att kasta på fiskarna. Mörkret lade sig, aktivitet avtog och kylan i fötterna gjorde sig påmind.
Värt och notera är att tempen i vattnet sjönk 0,3 grader när solen hade gått ner. Från 2,7grader till 2,4grader.

Skymningens val. En gråsugga på h&t vakande öring.

Summa summarum;
Det är inte lätt och lura havsöringen som fisk. Ännu svårare är det att lura öringar som levt x antal år i havet och byggt upp kilon likt en mindre hund. Det blir som en katt och råtta lek därute. Man jagar vaken. När man tror man ska genskjuta dem är dem där jag var nyss. Klassiskt. Sen ska dom hugga också. Och landas. . .  . .

/ John Kärki

karki

Uppdatering: Havsöringsklubb

januari 12, 2012 i Övrigt

Hej!

Intresset för klubben var över förväntan. Men precis som jag trodde har flera ”kompisgäng” gått i samma tankar att hjälpa havsöringen på traven med fiskevård. Riktigt roligt att det finns ett intresse därute. Och det här kan vara starten på något bra. Kanske kan en fiskevårdskultur på ett eller annat sätt skapas i stockholmsområdet.
Sneglar vi lite lätt mot västkusten har dom flera års arbete i ryggen. Som fortsätter år efter år.

När jag räknar ihop intresseanmälningar med samtliga kommentarer, mail och telefonsamtal blir vi över 25 personer i skrivande stund. En grymt bra och stark grund. Speciellt eftersom merparten är drivna fiskare och vistas därute på stränderna och i vattnet.
Genuint om ni frågar mig.

Men för och föra skutan framåt.
Nästa steg;
Möte med Sportfiskarna i mitten av mars. Dels med fiskevårdsavdelningen men även klubbavdelningen. Praktiska frågor ska lösas såsom papper och det skriftliga mm. Dvs det här kommer inte bli något officiellt möte som alla klubben ska vara med på.
Steget efter det är att samla samtliga i klubben på stormöte/uppstartsmöte. Räkna med att det blir till våren också, alternativt precis efter vårens silversäsong är över.
Sen är det bara att köra.
Fiskevård, flugbindningskvällar, betestillverkning och dryckesprovningar mm utlovas första året.

Så här kan det se ut i producerande havsöringsbäckar. Flertalet bäckar står dock tomma under lekperioden. Det är något vi ska ändra på. Notera fettfenan på den bortre fisken.
Fortsätt maila eller kommentera era synpunkter mm. Allt är av intresse.
/ John Kärki
karki

Havsöringsklubb i Stockholm

januari 10, 2012 i Övrigt

Hej alla öringfiskare.

Skriver detta inlägg för att göra en intressekoll gällande en klubb för oss havsöringsfiskare i stockholmsområdet.
Spelar ingen roll om du är spinnfiskare, metare eller flugfiskare. Huvudsaken är att du älskar havsöringen som fisk.

Tanken med klubben är att anordna gemensamma fiskeresor, föredrag och fiskevård mm. En av dom viktigaste punkterna kommer vara fiskevårdsarbetet.
Vi har ett stort antal outnyttjade lekåar i stockholmsområdet. Antingen är dom sönderbyggda eller så kanske dom är övergödda.
Men det här går att ordna till med lite vilja och kunskap. För visst kan man lägga ifrån sig spöet ibland för att gräva och grusa åar?
Stockholmsöringen har det inte lätt idag. Det finns få vilda stammar kvar med sina unika egenskaper. Skulle man få igång fler lekåar skulle chansen till att skapa fler unika stammar öka. Dom skulle i sin tur klara sig bättre mot olika predatorer.
Jag tror att ett målmedvetet fiskevårdsarbete + utsättningar av fisk är en kombo som kan få igång stockholmsfisket igen.

Jag har varit i kontakt med Tobias Fränstam från Sportfiskarna. Han är väldigt positiv till hela grejen och tycker verkligen det behövs. Knyter man klubben till sportfiskarna kommer det dessutom finnas utrustning, lokaler och hjälp från experter på just fiskevårdsområdet mm. Det kommer även vara lättare att söka olika bidrag för tex ett större projekt.
Med andra ord, det finns ett dukat bord med allt som egentligen behövs för att lyckas med ett fiskevårdsarbete.
Jag vet att det finns en vilja därute. Från dom yttre delarna i norr via mellersta skärgårn till södra skärgårns yttersta band.

Vad säger ni om det här?
Kommentera eller maila om vad ni tycker och tänker. All input är bra, negativt som positivt. Snacka med polarna, sprid ordet om vad som är på gång.
Klubben behöver inte starta just nu. Men inom sin tid.

/  John Kärki
Karki32@hotmail.com

karki

Rapport från den senaste tiden.

januari 8, 2012 i Havsöring

Hej.

Har kommit ut på några pass på sistone.

Fiskarna har varit där och dom har valt att hugga.
B3 Bonker och B3 Grisen har varit fångstgivande. Långa stopp har varit melodin, 5-10sekunders.

Två blankingar har landats 47cm och 50cm samt två besor på någonstans runt 2,5kg och 3kg. Så jävligt kul med gung i grejerna efter en trög höst. Känns som det har lossnat lite nu.

/ John Kärki

karki

Is i spöringarna?

januari 7, 2012 i Utrustning

Hej!

Nu har minusgraderna kommit på riktigt. 1,2,3,4,5 minusgrader går bra och fiska i om du frågar mig. Blir det mer börjar det bli stora problem med fingrar och liknande. Lägg till en elak nordanvind på minusgraderna och det börjar bli mindre kul.

Ett annat problem vid minusgrader är is i spöringarna. Det tar tvärstopp i kasten. Får du fisk finns risken att linan nöts av mot en elak och vass iskant i ringarna.

Jag har under ett par pass i minusgrader gjort ett mindre test med Sameos, Ice off paste. Kört med ismedel och utan.

Med ismedel
Du får is i spöringarna. Men isen fäster inte riktigt. Ibland ploppar isen ur i kasten. Lätt och ”knäppa” ur isen. Alternativt slå butten på spöet mot kroppen.

Utan ismedel
Isen sätter sig stenhårt i spöringarna. Man får lirka och trycka till med fingrarna för och få ut den.

Bild lånad från www.flugor.se

Smörj in innan och under fisketuren. Jag kommer fortsätta köra med ismedel i minusgrader.
Kostar 54kr.
/ John Kärki
karki

Havsöringens födosök

januari 4, 2012 i Havsöring

Hej.
Hur havsöringen söker efter sin föda är ett intressant ämne. Några saker vet vi.
* Alla fiskare har olika teorier om hur det går till.
* Ingen vet egentligen.

Det ni nu ska få läsa är hur jag tror våra flugor blir rätt och ibland väldigt fel. Jag kommer inrikta mig på dom kritiska perioderna när det känns hopplöst att lura dom till hugg, trots att dom visar sig med vak mm. Och även komma med någon liten förklaring om varför det blir som det blir.
Texten nedan baseras på alla öringfiskare jag pratat med som har lagt ned stor del av sitt liv på att försöka lära sig öringen som fisk. Från Stockholm, via Gotland, över till Göteborg och hela vägen ner till Skåne. Allt kokat i en öringsoppa.

Min egna uppfattning och teori om hur öringen söker sin föda
Vi tar en öring som ”cruisar” runt och är nöjd med livet i havet.
Den jagar mest med synen. Placerar jag en fluga som rör sig (simmar som en liten fisk) kommer öringen hugga. Rörelsemönstret och formen passar in på öringens ”mall” för vad som är mat.
Å andra sidan kan jag placera en simmande fluga framför öringen och den väljer inte att hugga ändå ”Aha mat. . . Gäsp jag är mätt.” Då kan tex en attraktor färg väcka den istället. ”Vafan! Det är mat!”.



Sätter jag på en pingisboll på tafsänden kommer öringen inte att hugga. Pingisbollen passar inte in i mallen för vad som är mat. Den förstår inte att det är mat.
Så här långt är det inte svårt att med en streamer konkurrera ut pingisbollen som bete. Men vi byter ut pingisbollen mot en tånggråsugga istället.

Låt oss säga att det under veckor har varit stora gråsuggesvärmningar i mindre del av skärgårn. Öringarna är totalt präglade av gråssuggorna som föda. Jag kan placera en förföriskt simmande streamer framför öringen utan reaktion. Öringen fattar troligtvis inte att det är mat. Streamern passar med andra ord inte in i mallen för vad som är mat likt pingisbollen ovan. Egentligen är ju en fiskimitation rätt som öringfluga men här är det totalt fel. Det rätta bör vara en fluga som rör sig och ser ut som en gråsugga i formen. Är den grön, brun eller rosa spelar mindre roll. Ibland kanske en starkare färg är det bästa valet för att urskilja sig ur resten av gråsuggorna. Huvudsaken är att man håller sig till formen.



Vi tar ett till exempel. Vi som flugfiskat öring i höst kommer säkert känna igen oss.
Öringen är totalt präglad på strömming. Den stryker i stimmen och bara frossar. I det här fallet blir det svårt och få öringen och fatta att våra mjuka och förföriska flugor är mat. Vi kastar på vak. Men inget händer. Vi sätter spöet i armhålan och turbostrippar. Inget händer. Frustrationen växer. På sin höjd kanske man har en följare.
Sen kommer det ner en spinnfiskare på stranden och dunkar ut första kastet. Han vevar så det ser ut som veven ska gå av. Betet är stort och glittrigt. Öringen tar på första kastet. Det fladdrande spinnbetet passade in bra i öringens mall för vad som är mat för stunden – Strömmingen.

För och ta en mänsklig metafor.
Jag är präglad på pannkakor. Vanliga, chockladsmak, gröna med karamellfärg mm. Bara det ser ut som en pannkaka äter jag.
Placera en korv med bröd framför mig. Jag kommer inte förstå att det är mat. Korv med bröd passar inte in i min mall för vad som är mat för tillfället med andra ord.

Av någon anledningen när jag börjar skriva om dessa saker känns det som jag aldrig kommer till någon slutsats. Är det möjligtvis för att det inte finns någon slutsats om detta? Timmarna vid vattnet modifierar teorierna hela tiden. . . .
Men för att summera texten: Fiska med en fluga som passar in i öringens mall för föda. Anpassa färger efter väder, årstider och din uppfattning om öringens dagsform.

/ John Kärki
Ps. Detta är som sagt vad jag tror.

karki

Januari update.

januari 4, 2012 i Övrigt

Hej!

Utrustning för kustjägare serien är nu avslutad. Verkar ha varit uppskattat, speciellt kajakdelen om man kollar statistiken.

Annars är man tillbaka på jobbet nu vilket medger mindre tid till skrivande.
Har ett inlägg på G. Lite mer detaljerat om hur jag tror havsöringens födosök går till. Kommer upp inom dom närmsta dagarna. Ett sjukt intressant ämne om du frågar mig.

Fisketurerna har inte avlöst varandra direkt. Men blir ändring på det inom någon vecka. Håll utkik efter rapporter, min öringbarometer står på topp :).

God fortsättning.
/ John Kärki

karki

Utrustning för kustjägare – Vantar under vintern

januari 2, 2012 i Utrustning

Vinden från nordost försökte gång efter gång attackera mina händer. Det var några minsugrader ute. Snö på stränderna. Fiske var absolut inget man skulle hålla på med idag om du frågade gemene man. Det här var så långt bort från brinnande solnedgångar, guppande rödvita flöten och nybetsade bryggor man kunde komma. 

Det går absolut och fiska året om. Vi som älskar fiske mer än allt annat (även om vi bara erkänner det för oss själva) fiskar också året runt. Allt handlar om att klä sig rätt. Händerna är en extra utsatt del på kroppen som ofta får ta mycket stryk.
Bra vantar är en sak jag har letat efter länge. Många märken tar hutlösa priser för saker som inte ens fungerar.
Jag har kommit fram följande gällande vantar
Det viktigaste är att dom ska ha en lång bakdel som går en bra bit över handleden. På så sätt är det varmt blod som pulserar in i handen vilket hjälper mycket extra kyliga dagar.
Dom ska vara smidiga.
Vanligt garn som man stickar med är det material som värmer bäst, även i vått tillstånd. Smidighetsfaktorn kanske inte är 10 av 10. Men dom funkar helt klart mer än godkänt.
Mina fiskevantar under årets kyliga del
Stickade av min mormor. Har aldrig haft bättre vantar än dom här. Notera den förlängda gråa delen som ska hjälpa blodet att glida in varmt i handen.

/ John Kärki